Ordspråksboken 5
1 Min son, gif akt uppå mina vishet, böj din öron till mina läro;
Filho meu, presta atenção à minha sabedoria, inclina teus ouvidos ao meu entendimento.
2 Att du må behålla god råd, och din mun veta beskedlighet.
Para que guardes o bom-senso; e teus lábios conservem o conhecimento.
3 Ty ene skökos läppar äro en hannogskaka, och hennes hals är halare än olja;
Porque os lábios da mulher pervertida gotejam mel; e sua boca é mais suave que o azeite.
4 Men framdeles bäsk som malört, och skarp såsom ett tveeggadt svärd.
Porém seu fim é mais amargo que o absinto; é afiado como a espada de dois fios.
Seus pés descem à morte; seus passos conduzem ao Xeol. (Sheol h7585)
6 Hon går icke rätt fram på lifsens väg; ostadig äro hennes steg, så att hon icke vet hvart hon går.
Para que não ponderes a vereda da vida, os percursos delas são errantes, e tu não os conhecerás.
7 Så hörer mig nu, min barn, och viker icke ifrå mins muns tal.
E agora, filhos, escutai-me; e não vos desvieis das palavras de minha boca.
8 Låt dina vägar vara fjerran ifrå henne, och nalkas intet intill hennes husdörr;
Mantenha teu caminho longe dela; e não te aproximes da porta da casa dela.
9 Att du icke skall gifva dina äro dem främmandom, och din år dem grymma;
Para que não dês tua honra a outros, nem teus anos [de vida] aos cruéis.
10 Att främmande icke skola mätta sig af dine förmågo, och ditt arbete icke vara uti ens annars hus;
Para que estranhos não se fartem de teu poder, e teus trabalhos [não sejam] aproveitados em casa alheia;
11 Och du måtte framdeles sucka, när du ditt lif och gods förtärt hafver;
E gemas em teu fim, quando tua carne e teu corpo estiverem consumidos.
12 Och säga: Ack! huru hafver jag hatat tuktan, och mitt hjerta straff försmått;
E digas: Como eu odiei a correção, e meu coração desprezou a repreensão?
13 Och hafver icke lydt mina lärares röst, och icke böjt min öron till dem som mig lärde?
E não escutei a voz de meus ensinadores, nem ouvi a meus mestres.
14 Jag är fulltnär i all olycko kommen, att jag den meniga hopen och sällskapet följt hafver.
Quase me achei em todo mal, no meio da congregação e do ajuntamento.
15 Drick vatten utaf dina gropar, och hvad af dinom brunn utflyter.
Bebe água de tua [própria] cisterna, e das correntes de teu [próprio] poço.
16 Låt dina källor utflyta, och vattubäckerna uppå gatorna;
Derramar-se-iam por fora tuas fontes, [e] pelas ruas os ribeiros de águas?
17 Men haf du dem allena, och ingen främmande med dig.
Sejam somente para ti, e não para os estranhos contigo.
18 Din brunn vare välsignad, och gläd dig af dins ungdoms hustru.
Seja bendito o teu manancial, e alegra-te com a mulher de tua juventude.
19 Hon är ljuflig såsom en hind, och täck såsom en rå; låt hennes kärlek alltid mätta dig, och förlusta dig alltid uti hennes kärlek.
[Seja ela] uma cerva amorosa e gazela graciosa; que os seios dela te fartem em todo tempo; e anda pelo caminho do amor dela continuamente.
20 Min son, hvi vill du förlusta dig med en främmande, och famntager ens annars?
E por que tu, filho meu, andarias perdido pela estranha, e abraçarias o peito da [mulher] alheia?
21 Ty hvars och ens mans vägar äro för Herranom, och han mäter alla deras gångar.
Pois os caminhos do homem estão perante os olhos do SENHOR; e ele pondera todos os seus percursos.
22 Dens ogudaktigas misshandel skall gripa honom, och med sina synders snaro skall han hållen varda.
O perverso será preso pelas suas [próprias] perversidades; e será detido pelas cordas de seu [próprio] pecado.
23 Han skall dö, derföre att han icke vill låta lära sig, och för sin stora dårskaps skull vill fara.
Ele morrerá pela falta de correção; e andará sem rumo pela grandeza de sua loucura.
