Ordspråksboken 5
1 Min son, gif akt uppå mina vishet, böj din öron till mina läro;
Mans bērns, ņem vērā manu gudrību, griez savu ausi pie manas mācības,
2 Att du må behålla god råd, och din mun veta beskedlighet.
Ka tu sargi apdomību, un tavas lūpas glabā atzīšanu.
3 Ty ene skökos läppar äro en hannogskaka, och hennes hals är halare än olja;
Jo svešas sievas lūpas pil kā tīrs medus, un viņas mute ir glumāka nekā eļļa;
4 Men framdeles bäsk som malört, och skarp såsom ett tveeggadt svärd.
Bet gals tai ir rūgts kā vērmeles, un ass kā abējās pusēs griezīgs zobens.
Viņas kājas nokāpj nāvē, viņas soļi aizsniedz elli; (Sheol h7585)
6 Hon går icke rätt fram på lifsens väg; ostadig äro hennes steg, så att hon icke vet hvart hon går.
Lai neapdomā dzīvības ceļus, viņas pēdas grozās, ka nezin kur.
7 Så hörer mig nu, min barn, och viker icke ifrå mins muns tal.
Nu tad, bērni, klausiet man un neatkāpjaties no manas mutes vārdiem.
8 Låt dina vägar vara fjerran ifrå henne, och nalkas intet intill hennes husdörr;
Lai tavs ceļš paliek tālu no viņas, un nenāc tuvu pie viņas nama durvīm,
9 Att du icke skall gifva dina äro dem främmandom, och din år dem grymma;
Ka tu nedod svešām savu jaunības spēku un savus gadus tam briesmīgam,
10 Att främmande icke skola mätta sig af dine förmågo, och ditt arbete icke vara uti ens annars hus;
Ka sveši nepieēdās no tava spēka, un tavs grūtais pūliņš nenāk svešā namā,
11 Och du måtte framdeles sucka, när du ditt lif och gods förtärt hafver;
Un tev pēcgalā nav jānopūšas, kad tava āda un miesa diltin nodilusi,
12 Och säga: Ack! huru hafver jag hatat tuktan, och mitt hjerta straff försmått;
Un tev nav jāsaka: „Ak, kā es esmu nīdējis pamācīšanu, un mana sirds smējusies par rāšanu,
13 Och hafver icke lydt mina lärares röst, och icke böjt min öron till dem som mig lärde?
Un neesmu klausījis sava pamācītāja balsi, un savu ausi neesmu griezis uz tiem, kas mani mācīja!
14 Jag är fulltnär i all olycko kommen, att jag den meniga hopen och sällskapet följt hafver.
Tikko nelaimē vēl neesmu visai(dziļi) iestidzis, pašā draudzes un ļaužu vidū!“
15 Drick vatten utaf dina gropar, och hvad af dinom brunn utflyter.
Dzer ūdeni no savas akas, un tekošu ūdeni no sava avota.
16 Låt dina källor utflyta, och vattubäckerna uppå gatorna;
Vai tavi avoti lai iztek laukā, un ūdens upes uz ielām?
17 Men haf du dem allena, och ingen främmande med dig.
Lai tās tev vien pieder, un nevienam svešam līdz ar tevi.
18 Din brunn vare välsignad, och gläd dig af dins ungdoms hustru.
Tavs avots lai ir svētīts, un tu priecājies par savas jaunības sievu.
19 Hon är ljuflig såsom en hind, och täck såsom en rå; låt hennes kärlek alltid mätta dig, och förlusta dig alltid uti hennes kärlek.
Ak kāda tā mīlīga, kā stirna, un daiļa, kā kalnu kaza! Pie viņas krūtīm pieglaudies allažiņ un ar viņas mīlestību ielīksmojies vienmēr!
20 Min son, hvi vill du förlusta dig med en främmande, och famntager ens annars?
Un kādēļ tu, mans bērns, ar citu gribi jaukties un svešas sievietes krūtis apkampt!
21 Ty hvars och ens mans vägar äro för Herranom, och han mäter alla deras gångar.
Jo cilvēka ceļi stāv priekš Tā Kunga acīm, un Tas sver visus viņa soļus.
22 Dens ogudaktigas misshandel skall gripa honom, och med sina synders snaro skall han hållen varda.
Bezdievīgo gūstīs viņa paša noziegumi, un ar savu grēku saitēm viņš taps saistīts.
23 Han skall dö, derföre att han icke vill låta lära sig, och för sin stora dårskaps skull vill fara.
Bez pamācīšanas palicis, viņš nomirs, un savā lielā ģeķībā viņš gāzīsies.
