< Ordspråksboken 5 >

1 Min son, gif akt uppå mina vishet, böj din öron till mina läro;
Ɗana, ka mai da hankali ga hikimata ka saurara da kyau ga kalmomin basirata,
2 Att du må behålla god råd, och din mun veta beskedlighet.
don ka ci gaba da yin kome daidai leɓunanka za su adana sani.
3 Ty ene skökos läppar äro en hannogskaka, och hennes hals är halare än olja;
Gama leɓunan mazinaciya na ɗigan zuma, maganarta tana da sulɓi fiye da mai;
4 Men framdeles bäsk som malört, och skarp såsom ett tveeggadt svärd.
amma a ƙarshe tana da ɗaci kamar tafashiya, mai ci kamar takobi mai kaifi biyu.
5 Hennes fötter löpa neder till döden; hennes råd gånger få helvetet. (Sheol h7585)
Ƙafafunta na kaiwa ga mutuwa; sawunta na jagora kai tsaye zuwa kabari. (Sheol h7585)
6 Hon går icke rätt fram på lifsens väg; ostadig äro hennes steg, så att hon icke vet hvart hon går.
Ba ta wani tunanin rayuwa; hanyoyinta karkatacce ne, amma ba tă sani ba.
7 Så hörer mig nu, min barn, och viker icke ifrå mins muns tal.
Yanzu fa,’ya’yana, ku saurare ni; kada ku juye daga abin da nake faɗa.
8 Låt dina vägar vara fjerran ifrå henne, och nalkas intet intill hennes husdörr;
Ku yi nesa da hanyarta, kana ku je kusa da ƙofar gidanta,
9 Att du icke skall gifva dina äro dem främmandom, och din år dem grymma;
don kada ku ba da ƙarfi mafi kyau ga waɗansu da kuma shekarunku ga wani marar imani,
10 Att främmande icke skola mätta sig af dine förmågo, och ditt arbete icke vara uti ens annars hus;
don kada baƙi su yi biki a kan dukiyarku wahalarku ta azurta gidan wani mutum dabam.
11 Och du måtte framdeles sucka, när du ditt lif och gods förtärt hafver;
A ƙarshen rayuwarku za ku yi ta nishi, sa’ad da namanku da jikinku suka zagwanye.
12 Och säga: Ack! huru hafver jag hatat tuktan, och mitt hjerta straff försmått;
Za ku ce, “Me ya sa na ƙi horo! Me ya sa zuciyata ta ƙi gyara!
13 Och hafver icke lydt mina lärares röst, och icke böjt min öron till dem som mig lärde?
Ban yi biyayya da malamaina ba ko in saurari masu koyar da ni.
14 Jag är fulltnär i all olycko kommen, att jag den meniga hopen och sällskapet följt hafver.
Na zo gab da hallaka gaba ɗaya a tsakiyar dukan taron.”
15 Drick vatten utaf dina gropar, och hvad af dinom brunn utflyter.
Ku sha ruwa daga tankinku, ruwa mai gudu daga rijiyarku.
16 Låt dina källor utflyta, och vattubäckerna uppå gatorna;
In maɓulɓulanku suka cika suna malala har waje, rafuffukan ruwanku a dandalin jama’a?
17 Men haf du dem allena, och ingen främmande med dig.
Bari su zama naka kaɗai, don kada ka raba da baƙi.
18 Din brunn vare välsignad, och gläd dig af dins ungdoms hustru.
Bari maɓulɓulanka ya zama mai albarka, bari kuma ka yi farin ciki da matar ƙuruciyarka.
19 Hon är ljuflig såsom en hind, och täck såsom en rå; låt hennes kärlek alltid mätta dig, och förlusta dig alltid uti hennes kärlek.
Ƙaunatacciyar mariri, barewa mai kyan gani, bari mamanta su ishe ka kullum, bari ƙaunarta ta ɗauke hankalinka kullum.
20 Min son, hvi vill du förlusta dig med en främmande, och famntager ens annars?
Ɗana, me ya sa za ka bari mazinaciya ta ɗauke maka hankali? Don me za ka rungume matar wani?
21 Ty hvars och ens mans vägar äro för Herranom, och han mäter alla deras gångar.
Gama hanyar mutum a bayyane take a gaban Ubangiji, yana kuma lura da dukan hanyoyinsa.
22 Dens ogudaktigas misshandel skall gripa honom, och med sina synders snaro skall han hållen varda.
Ayyukan mugunta na mugun mutum tarko ne gare shi; igiyoyin zunubinsa za su daure shi kankan.
23 Han skall dö, derföre att han icke vill låta lära sig, och för sin stora dårskaps skull vill fara.
Zai mutu saboda rashin ɗa’a yawan wawancinsa zai sa yă kauce.

< Ordspråksboken 5 >