Ordspråksboken 5
1 Min son, gif akt uppå mina vishet, böj din öron till mina läro;
My son, pay attention to my wisdom. Turn your ear to my understanding,
2 Att du må behålla god råd, och din mun veta beskedlighet.
that you may maintain discretion, that your lips may preserve knowledge.
3 Ty ene skökos läppar äro en hannogskaka, och hennes hals är halare än olja;
For the lips of an adulteress drip honey. Her mouth is smoother than oil,
4 Men framdeles bäsk som malört, och skarp såsom ett tveeggadt svärd.
but in the end she is as bitter as wormwood, and as sharp as a two-edged sword.
Her feet go down to death. Her steps lead straight to Sheol. (Sheol h7585)
6 Hon går icke rätt fram på lifsens väg; ostadig äro hennes steg, så att hon icke vet hvart hon går.
She gives no thought to the way of life. Her ways are crooked, and she doesn’t know it.
7 Så hörer mig nu, min barn, och viker icke ifrå mins muns tal.
Now therefore, my sons, listen to me. Don’t depart from the words of my mouth.
8 Låt dina vägar vara fjerran ifrå henne, och nalkas intet intill hennes husdörr;
Remove your way far from her. Don’t come near the door of her house,
9 Att du icke skall gifva dina äro dem främmandom, och din år dem grymma;
lest you give your honour to others, and your years to the cruel one;
10 Att främmande icke skola mätta sig af dine förmågo, och ditt arbete icke vara uti ens annars hus;
lest strangers feast on your wealth, and your labours enrich another man’s house.
11 Och du måtte framdeles sucka, när du ditt lif och gods förtärt hafver;
You will groan at your latter end, when your flesh and your body are consumed,
12 Och säga: Ack! huru hafver jag hatat tuktan, och mitt hjerta straff försmått;
and say, “How I have hated instruction, and my heart despised reproof.
13 Och hafver icke lydt mina lärares röst, och icke böjt min öron till dem som mig lärde?
I haven’t obeyed the voice of my teachers, nor turned my ear to those who instructed me!
14 Jag är fulltnär i all olycko kommen, att jag den meniga hopen och sällskapet följt hafver.
I have come to the brink of utter ruin, amongst the gathered assembly.”
15 Drick vatten utaf dina gropar, och hvad af dinom brunn utflyter.
Drink water out of your own cistern, running water out of your own well.
16 Låt dina källor utflyta, och vattubäckerna uppå gatorna;
Should your springs overflow in the streets, streams of water in the public squares?
17 Men haf du dem allena, och ingen främmande med dig.
Let them be for yourself alone, not for strangers with you.
18 Din brunn vare välsignad, och gläd dig af dins ungdoms hustru.
Let your spring be blessed. Rejoice in the wife of your youth.
19 Hon är ljuflig såsom en hind, och täck såsom en rå; låt hennes kärlek alltid mätta dig, och förlusta dig alltid uti hennes kärlek.
A loving doe and a graceful deer— let her breasts satisfy you at all times. Be captivated always with her love.
20 Min son, hvi vill du förlusta dig med en främmande, och famntager ens annars?
For why should you, my son, be captivated with an adulteress? Why embrace the bosom of another?
21 Ty hvars och ens mans vägar äro för Herranom, och han mäter alla deras gångar.
For the ways of man are before the LORD’s eyes. He examines all his paths.
22 Dens ogudaktigas misshandel skall gripa honom, och med sina synders snaro skall han hållen varda.
The evil deeds of the wicked ensnare him. The cords of his sin hold him firmly.
23 Han skall dö, derföre att han icke vill låta lära sig, och för sin stora dårskaps skull vill fara.
He will die for lack of instruction. In the greatness of his folly, he will go astray.
