Ordspråksboken 5
1 Min son, gif akt uppå mina vishet, böj din öron till mina läro;
My son, attend to my wisdom, [and] bow thy ear to my understanding:
2 Att du må behålla god råd, och din mun veta beskedlighet.
That thou mayest regard discretion, and [that] thy lips may keep knowledge.
3 Ty ene skökos läppar äro en hannogskaka, och hennes hals är halare än olja;
For the lips of a strange woman drop [as] a honey-comb, and her mouth [is] smoother than oil:
4 Men framdeles bäsk som malört, och skarp såsom ett tveeggadt svärd.
But her end is bitter as wormwood, sharp as a two-edged sword.
Her feet go down to death; her steps take hold on hell. (Sheol h7585)
6 Hon går icke rätt fram på lifsens väg; ostadig äro hennes steg, så att hon icke vet hvart hon går.
Lest thou shouldst ponder the path of life, her ways are movable, [that] thou canst not know [them].
7 Så hörer mig nu, min barn, och viker icke ifrå mins muns tal.
Hear me now therefore, O ye children, and depart not from the words of my mouth.
8 Låt dina vägar vara fjerran ifrå henne, och nalkas intet intill hennes husdörr;
Remove thy way far from her, and come not nigh the door of her house:
9 Att du icke skall gifva dina äro dem främmandom, och din år dem grymma;
Lest thou give thy honor to others, and thy years to the cruel:
10 Att främmande icke skola mätta sig af dine förmågo, och ditt arbete icke vara uti ens annars hus;
Lest strangers be filled with thy wealth; and thy labors [be] in the house of a stranger;
11 Och du måtte framdeles sucka, när du ditt lif och gods förtärt hafver;
And thou mourn at the last, when thy flesh and thy body are consumed,
12 Och säga: Ack! huru hafver jag hatat tuktan, och mitt hjerta straff försmått;
And say, How have I hated instruction, and my heart despised reproof;
13 Och hafver icke lydt mina lärares röst, och icke böjt min öron till dem som mig lärde?
And have not obeyed the voice of my teachers, nor inclined my ear to them that instructed me!
14 Jag är fulltnär i all olycko kommen, att jag den meniga hopen och sällskapet följt hafver.
I was almost in all evil in the midst of the congregation and assembly.
15 Drick vatten utaf dina gropar, och hvad af dinom brunn utflyter.
Drink waters out of thy own cistern, and running waters out of thy own well.
16 Låt dina källor utflyta, och vattubäckerna uppå gatorna;
Let thy fountains be dispersed abroad, [and] rivers of waters in the streets.
17 Men haf du dem allena, och ingen främmande med dig.
Let them be only thy own, and not for strangers with thee.
18 Din brunn vare välsignad, och gläd dig af dins ungdoms hustru.
Let thy fountain be blessed: and rejoice with the wife of thy youth.
19 Hon är ljuflig såsom en hind, och täck såsom en rå; låt hennes kärlek alltid mätta dig, och förlusta dig alltid uti hennes kärlek.
[Let her be as] the loving hind and pleasant roe; let her breasts satisfy thee at all times; and be thou ravished always with her love.
20 Min son, hvi vill du förlusta dig med en främmande, och famntager ens annars?
And why wilt thou, my son, be ravished with a strange woman, and embrace the bosom of a stranger?
21 Ty hvars och ens mans vägar äro för Herranom, och han mäter alla deras gångar.
For the ways of man [are] before the eyes of the LORD, and he pondereth all his goings.
22 Dens ogudaktigas misshandel skall gripa honom, och med sina synders snaro skall han hållen varda.
His own iniquities shall take the wicked himself, and he shall be held with the cords of his sins.
23 Han skall dö, derföre att han icke vill låta lära sig, och för sin stora dårskaps skull vill fara.
He shall die without instruction; and in the greatness of his folly he shall go astray.
