Ordspråksboken 5
1 Min son, gif akt uppå mina vishet, böj din öron till mina läro;
My son, attend to my wisdom. And bow thine ear to my understanding;
2 Att du må behålla god råd, och din mun veta beskedlighet.
That thou mayest keep discretion, And that thy lips may preserve knowledge!
3 Ty ene skökos läppar äro en hannogskaka, och hennes hals är halare än olja;
Truly, the lips of a strange woman drop honey, And her mouth is smoother than oil;
4 Men framdeles bäsk som malört, och skarp såsom ett tveeggadt svärd.
But her end is bitter as wormwood, Sharp as a two-edged sword.
Her feet go down to death; Her steps lay hold of the under-world. (Sheol h7585)
6 Hon går icke rätt fram på lifsens väg; ostadig äro hennes steg, så att hon icke vet hvart hon går.
That she may not ponder the way of life, Her paths waver when she heedeth it not.
7 Så hörer mig nu, min barn, och viker icke ifrå mins muns tal.
Hear me now, therefore, O children! And turn not away from the words of my mouth!
8 Låt dina vägar vara fjerran ifrå henne, och nalkas intet intill hennes husdörr;
Remove thy way far from her. And come not nigh the door of her house:
9 Att du icke skall gifva dina äro dem främmandom, och din år dem grymma;
Lest thou give thy bloom to others, And thy years to a cruel one;
10 Att främmande icke skola mätta sig af dine förmågo, och ditt arbete icke vara uti ens annars hus;
Lest strangers be filled with thy wealth, And thine earnings be in the house of an alien;
11 Och du måtte framdeles sucka, när du ditt lif och gods förtärt hafver;
And lest thou mourn in thy latter end. When thy flesh and thy body are consumed,
12 Och säga: Ack! huru hafver jag hatat tuktan, och mitt hjerta straff försmått;
And say, “How have I hated instruction! And how hath my heart despised reproof!
13 Och hafver icke lydt mina lärares röst, och icke böjt min öron till dem som mig lärde?
I have not obeyed the voice of my teachers, Nor inclined mine ear to my instructors;
14 Jag är fulltnär i all olycko kommen, att jag den meniga hopen och sällskapet följt hafver.
I have well-nigh fallen into utter misery; In the midst of the congregation and the assembly.”
15 Drick vatten utaf dina gropar, och hvad af dinom brunn utflyter.
Drink water out of thine own cistern. And running water out of thine own well:
16 Låt dina källor utflyta, och vattubäckerna uppå gatorna;
So shall thy fountains overflow in the streets, In the wide streets, as streams of water;
17 Men haf du dem allena, och ingen främmande med dig.
They shall belong to thee alone, And not to strangers with thee;
18 Din brunn vare välsignad, och gläd dig af dins ungdoms hustru.
And thy fountain shall be blessed, Yea, thou shalt have joy in the wife of thy youth.
19 Hon är ljuflig såsom en hind, och täck såsom en rå; låt hennes kärlek alltid mätta dig, och förlusta dig alltid uti hennes kärlek.
A lovely hind, a graceful doe, Her breasts shall satisfy thee at all times, And thou shalt be always ravished with her love.
20 Min son, hvi vill du förlusta dig med en främmande, och famntager ens annars?
Why, then, my son, wilt thou be ravished with a wanton, And embrace the bosom of a stranger?
21 Ty hvars och ens mans vägar äro för Herranom, och han mäter alla deras gångar.
For the ways of man are before the eyes of the LORD, And he weigheth well all his paths.
22 Dens ogudaktigas misshandel skall gripa honom, och med sina synders snaro skall han hållen varda.
His own iniquities shall ensnare the wicked; Yea, he shall be held fast by the cords of his own sins.
23 Han skall dö, derföre att han icke vill låta lära sig, och för sin stora dårskaps skull vill fara.
He shall die for want of instruction; Yea, through the greatness of his folly he shall stagger.
