Ordspråksboken 5
1 Min son, gif akt uppå mina vishet, böj din öron till mina läro;
My son! Give attention to my wisdom, Incline your ear to my understanding,
2 Att du må behålla god råd, och din mun veta beskedlighet.
To observe thoughtfulness, And your lips keep knowledge.
3 Ty ene skökos läppar äro en hannogskaka, och hennes hals är halare än olja;
For the lips of a strange woman drop honey, And her mouth [is] smoother than oil,
4 Men framdeles bäsk som malört, och skarp såsom ett tveeggadt svärd.
And her latter end [is] bitter as wormwood, Sharp as a sword [with] mouths.
Her feet are going down to death, Her steps take hold of Sheol. (Sheol h7585)
6 Hon går icke rätt fram på lifsens väg; ostadig äro hennes steg, så att hon icke vet hvart hon går.
The path of life—lest you ponder, Her paths have moved—you do not know.
7 Så hörer mig nu, min barn, och viker icke ifrå mins muns tal.
And now, you sons, listen to me, And do not turn from sayings of my mouth.
8 Låt dina vägar vara fjerran ifrå henne, och nalkas intet intill hennes husdörr;
Keep your way far from off her, And do not come near to the opening of her house,
9 Att du icke skall gifva dina äro dem främmandom, och din år dem grymma;
Lest you give your splendor to others, And your years to the fierce,
10 Att främmande icke skola mätta sig af dine förmågo, och ditt arbete icke vara uti ens annars hus;
Lest strangers be filled [with] your power, And your labors in the house of a stranger,
11 Och du måtte framdeles sucka, när du ditt lif och gods förtärt hafver;
And you have howled in your latter end, In the consumption of your flesh and your food,
12 Och säga: Ack! huru hafver jag hatat tuktan, och mitt hjerta straff försmått;
And have said, “How I have hated instruction, And my heart has despised reproof,
13 Och hafver icke lydt mina lärares röst, och icke böjt min öron till dem som mig lärde?
And I have not listened to the voice of my teachers, And have not inclined my ear to my teachers.
14 Jag är fulltnär i all olycko kommen, att jag den meniga hopen och sällskapet följt hafver.
As a little thing I have been all evil, In the midst of an assembly and a congregation.”
15 Drick vatten utaf dina gropar, och hvad af dinom brunn utflyter.
Drink waters out of your own cistern, Even flowing ones out of your own well.
16 Låt dina källor utflyta, och vattubäckerna uppå gatorna;
Let your fountains be scattered abroad, In broad places streams of waters.
17 Men haf du dem allena, och ingen främmande med dig.
Let them be to you for yourself, And not to strangers with you.
18 Din brunn vare välsignad, och gläd dig af dins ungdoms hustru.
Let your fountain be blessed, And rejoice because of the wife of your youth,
19 Hon är ljuflig såsom en hind, och täck såsom en rå; låt hennes kärlek alltid mätta dig, och förlusta dig alltid uti hennes kärlek.
A doe of loves, and a roe of grace! Let her loves satisfy you at all times, Magnify yourself in her love continually.
20 Min son, hvi vill du förlusta dig med en främmande, och famntager ens annars?
And why do you magnify yourself, My son, with a stranger? And embrace the bosom of a strange woman?
21 Ty hvars och ens mans vägar äro för Herranom, och han mäter alla deras gångar.
For the ways of each are before the eyes of YHWH, And He is pondering all his paths.
22 Dens ogudaktigas misshandel skall gripa honom, och med sina synders snaro skall han hållen varda.
His own iniquities capture the wicked, And he is holden with the ropes of his sin.
23 Han skall dö, derföre att han icke vill låta lära sig, och för sin stora dårskaps skull vill fara.
He dies without instruction, And magnifies himself in the abundance of his folly!
