Ordspråksboken 5
1 Min son, gif akt uppå mina vishet, böj din öron till mina läro;
My son, attend unto my wisdom; to my understanding incline thou thy ear:
2 Att du må behålla god råd, och din mun veta beskedlighet.
That thou mayest observe discretion, and that thy lips may keep knowledge.
3 Ty ene skökos läppar äro en hannogskaka, och hennes hals är halare än olja;
For as of fine honey drop the lips of an adulterous woman, and smoother than oil is her palate;
4 Men framdeles bäsk som malört, och skarp såsom ett tveeggadt svärd.
But her end is bitter as wormwood, it is sharp as a two-edged sword.
Her feet go down to death, her steps take firm hold on the nether world: (Sheol h7585)
6 Hon går icke rätt fram på lifsens väg; ostadig äro hennes steg, så att hon icke vet hvart hon går.
So that she cannot balance the path of life; her tracks are unsteady, and she knoweth it not.
7 Så hörer mig nu, min barn, och viker icke ifrå mins muns tal.
And now, O ye children, hearken unto me, and depart not from the sayings of my mouth.
8 Låt dina vägar vara fjerran ifrå henne, och nalkas intet intill hennes husdörr;
Remove far from her thy way, and come not nigh to the door of her house;
9 Att du icke skall gifva dina äro dem främmandom, och din år dem grymma;
That thou mayest not give up unto others thy vigor, and thy years unto the cruel;
10 Att främmande icke skola mätta sig af dine förmågo, och ditt arbete icke vara uti ens annars hus;
That strangers may not satisfy themselves with thy strength, and with thy exertions, in the house of an alien:
11 Och du måtte framdeles sucka, när du ditt lif och gods förtärt hafver;
While thou moanest at thy end, when thy flesh and thy body are coming to their end,
12 Och säga: Ack! huru hafver jag hatat tuktan, och mitt hjerta straff försmått;
And thou sayest, How have I hated correction, and how hath my heart rejected reproof;
13 Och hafver icke lydt mina lärares röst, och icke böjt min öron till dem som mig lärde?
While I hearkened not to the voice of my instructors, and to my teachers I inclined not my ear;
14 Jag är fulltnär i all olycko kommen, att jag den meniga hopen och sällskapet följt hafver.
But little more was wanting, and I had been in all [kinds of] unhappiness in the midst of the congregation and assembly.
15 Drick vatten utaf dina gropar, och hvad af dinom brunn utflyter.
Drink water out of thy own cistern, and running waters out of thy own well.
16 Låt dina källor utflyta, och vattubäckerna uppå gatorna;
So will thy springs overflow abroad; and in the open streets will be thy rivulets of water;
17 Men haf du dem allena, och ingen främmande med dig.
They will be thy own only, and not those of strangers with thee.
18 Din brunn vare välsignad, och gläd dig af dins ungdoms hustru.
Thy fountain will be blessed: and rejoice with the wife of thy youth, —
19 Hon är ljuflig såsom en hind, och täck såsom en rå; låt hennes kärlek alltid mätta dig, och förlusta dig alltid uti hennes kärlek.
The lovely gazelle and the graceful chamois: let her bosom satisfy thee abundantly at all times; with her love be thou ravished continually.
20 Min son, hvi vill du förlusta dig med en främmande, och famntager ens annars?
And why wilt thou, my son, be ravished with an adulteress, and embrace the bosom of an alien woman?
21 Ty hvars och ens mans vägar äro för Herranom, och han mäter alla deras gångar.
For before the eyes of the Lord are the ways of man, and all his tracks doth he weigh in the balance.
22 Dens ogudaktigas misshandel skall gripa honom, och med sina synders snaro skall han hållen varda.
His own iniquities will truly catch the wicked, and with the cords of his sin will he be held firmly.
23 Han skall dö, derföre att han icke vill låta lära sig, och för sin stora dårskaps skull vill fara.
He will indeed die for want of correction; and through the abundance of his folly will he sink into error.
