Ordspråksboken 5
1 Min son, gif akt uppå mina vishet, böj din öron till mina läro;
My son, attend unto my wisdom; incline thine ear to my understanding;
2 Att du må behålla god råd, och din mun veta beskedlighet.
That thou mayest preserve discretion, and that thy lips may keep knowledge.
3 Ty ene skökos läppar äro en hannogskaka, och hennes hals är halare än olja;
For the lips of a strange woman drop honey, and her mouth is smoother than oil;
4 Men framdeles bäsk som malört, och skarp såsom ett tveeggadt svärd.
But her end is bitter as wormwood, sharp as a two-edged sword.
Her feet go down to death; her steps take hold on the nether-world; (Sheol h7585)
6 Hon går icke rätt fram på lifsens väg; ostadig äro hennes steg, så att hon icke vet hvart hon går.
Lest she should walk the even path of life, her ways wander, but she knoweth it not.
7 Så hörer mig nu, min barn, och viker icke ifrå mins muns tal.
Now therefore, O ye children, hearken unto me, and depart not from the words of my mouth.
8 Låt dina vägar vara fjerran ifrå henne, och nalkas intet intill hennes husdörr;
Remove thy way far from her, and come not nigh the door of her house;
9 Att du icke skall gifva dina äro dem främmandom, och din år dem grymma;
Lest thou give thy vigour unto others, and thy years unto the cruel;
10 Att främmande icke skola mätta sig af dine förmågo, och ditt arbete icke vara uti ens annars hus;
Lest strangers be filled with thy strength, and thy labours be in the house of an alien;
11 Och du måtte framdeles sucka, när du ditt lif och gods förtärt hafver;
And thou moan, when thine end cometh, when thy flesh and thy body are consumed,
12 Och säga: Ack! huru hafver jag hatat tuktan, och mitt hjerta straff försmått;
And say: 'How have I hated instruction, and my heart despised reproof;
13 Och hafver icke lydt mina lärares röst, och icke böjt min öron till dem som mig lärde?
Neither have I hearkened to the voice of my teachers, nor inclined mine ear to them that instructed me!
14 Jag är fulltnär i all olycko kommen, att jag den meniga hopen och sällskapet följt hafver.
I was well nigh in all evil in the midst of the congregation and assembly.'
15 Drick vatten utaf dina gropar, och hvad af dinom brunn utflyter.
Drink waters out of thine own cistern, and running waters out of thine own well.
16 Låt dina källor utflyta, och vattubäckerna uppå gatorna;
Let thy springs be dispersed abroad, and courses of water in the streets.
17 Men haf du dem allena, och ingen främmande med dig.
Let them be only thine own, and not strangers' with thee.
18 Din brunn vare välsignad, och gläd dig af dins ungdoms hustru.
Let thy fountain be blessed; and have joy of the wife of thy youth.
19 Hon är ljuflig såsom en hind, och täck såsom en rå; låt hennes kärlek alltid mätta dig, och förlusta dig alltid uti hennes kärlek.
A lovely hind and a graceful doe, let her breasts satisfy thee at all times; with her love be thou ravished always.
20 Min son, hvi vill du förlusta dig med en främmande, och famntager ens annars?
Why then wilt thou, my son, be ravished with a strange woman, and embrace the bosom of an alien?
21 Ty hvars och ens mans vägar äro för Herranom, och han mäter alla deras gångar.
For the ways of man are before the eyes of the LORD, and He maketh even all his paths.
22 Dens ogudaktigas misshandel skall gripa honom, och med sina synders snaro skall han hållen varda.
His own iniquities shall ensnare the wicked, and he shall be holden with the cords of his sin.
23 Han skall dö, derföre att han icke vill låta lära sig, och för sin stora dårskaps skull vill fara.
He shall die for lack of instruction; and in the greatness of his folly he shall reel.
