Ordspråksboken 5
1 Min son, gif akt uppå mina vishet, böj din öron till mina läro;
My son, pay attention to my wisdom, and incline your ear to my prudence,
2 Att du må behålla god råd, och din mun veta beskedlighet.
so that you may guard your thinking, and so that your lips may preserve discipline. Do not pay attention to the deceit of a woman.
3 Ty ene skökos läppar äro en hannogskaka, och hennes hals är halare än olja;
For the lips of a loose woman are like a dripping honeycomb, and her voice is smoother than oil.
4 Men framdeles bäsk som malört, och skarp såsom ett tveeggadt svärd.
But in the end, she is as bitter as wormwood, and as sharp as a two-edged sword.
Her feet descend into death, and her steps reach even to Hell. (Sheol h7585)
6 Hon går icke rätt fram på lifsens väg; ostadig äro hennes steg, så att hon icke vet hvart hon går.
They do not walk along the path of life; her steps are wandering and untraceable.
7 Så hörer mig nu, min barn, och viker icke ifrå mins muns tal.
Therefore, my son, listen to me now, and do not withdraw from the words of my mouth.
8 Låt dina vägar vara fjerran ifrå henne, och nalkas intet intill hennes husdörr;
Make your way at a distance from her, and do not approach the doors of her house.
9 Att du icke skall gifva dina äro dem främmandom, och din år dem grymma;
Do not give your honor to foreigners, and your years to the cruel.
10 Att främmande icke skola mätta sig af dine förmågo, och ditt arbete icke vara uti ens annars hus;
Otherwise, outsiders may be filled with your strength, and your labors may be in a foreign house,
11 Och du måtte framdeles sucka, när du ditt lif och gods förtärt hafver;
and you may mourn in the end, when you will have consumed your flesh and your body. And so you may say:
12 Och säga: Ack! huru hafver jag hatat tuktan, och mitt hjerta straff försmått;
“Why have I detested discipline, and why has my heart not been quieted by correction?
13 Och hafver icke lydt mina lärares röst, och icke böjt min öron till dem som mig lärde?
And why have I not listened to the voice of those who guided me? And why has my ear not inclined to my teachers?
14 Jag är fulltnär i all olycko kommen, att jag den meniga hopen och sällskapet följt hafver.
I have almost been with all evil in the midst of the church and of the assembly.”
15 Drick vatten utaf dina gropar, och hvad af dinom brunn utflyter.
Drink water from your own cistern and from the springs of your own well.
16 Låt dina källor utflyta, och vattubäckerna uppå gatorna;
Let your fountains be diverted far and wide, and divide your waters in the streets.
17 Men haf du dem allena, och ingen främmande med dig.
Hold them for yourself alone, and do not let strangers be partakers with you.
18 Din brunn vare välsignad, och gläd dig af dins ungdoms hustru.
Let your spring be blessed, and rejoice with the wife of your youth:
19 Hon är ljuflig såsom en hind, och täck såsom en rå; låt hennes kärlek alltid mätta dig, och förlusta dig alltid uti hennes kärlek.
a beloved doe and most pleasing fawn. Let her breasts inebriate you at all times. Be delighted continually by her love.
20 Min son, hvi vill du förlusta dig med en främmande, och famntager ens annars?
Why are you seduced, my son, by a strange woman, and why are you kept warm by the bosom of another?
21 Ty hvars och ens mans vägar äro för Herranom, och han mäter alla deras gångar.
The Lord beholds the ways of man, and he considers all his steps.
22 Dens ogudaktigas misshandel skall gripa honom, och med sina synders snaro skall han hållen varda.
His own iniquities take hold of the impious, and he is bound by the cords of his own sins.
23 Han skall dö, derföre att han icke vill låta lära sig, och för sin stora dårskaps skull vill fara.
He shall die, for he has not held to discipline. And by the multitude of his foolishness, he shall be deceived.
