Ordspråksboken 5
1 Min son, gif akt uppå mina vishet, böj din öron till mina läro;
My son, pay attention to my wisdom; incline your ear to my insight,
2 Att du må behålla god råd, och din mun veta beskedlighet.
that you may maintain discretion and your lips may preserve knowledge.
3 Ty ene skökos läppar äro en hannogskaka, och hennes hals är halare än olja;
Though the lips of the forbidden woman drip honey and her speech is smoother than oil,
4 Men framdeles bäsk som malört, och skarp såsom ett tveeggadt svärd.
in the end she is bitter as wormwood, sharp as a double-edged sword.
Her feet go down to death; her steps lead straight to Sheol. (Sheol h7585)
6 Hon går icke rätt fram på lifsens väg; ostadig äro hennes steg, så att hon icke vet hvart hon går.
She does not consider the path of life; she does not know that her ways are unstable.
7 Så hörer mig nu, min barn, och viker icke ifrå mins muns tal.
So now, my sons, listen to me, and do not turn aside from the words of my mouth.
8 Låt dina vägar vara fjerran ifrå henne, och nalkas intet intill hennes husdörr;
Keep your path far from her; do not go near the door of her house,
9 Att du icke skall gifva dina äro dem främmandom, och din år dem grymma;
lest you concede your vigor to others, and your years to one who is cruel;
10 Att främmande icke skola mätta sig af dine förmågo, och ditt arbete icke vara uti ens annars hus;
lest strangers feast on your wealth, and your labors enrich the house of a foreigner.
11 Och du måtte framdeles sucka, när du ditt lif och gods förtärt hafver;
At the end of your life you will groan when your flesh and your body are spent,
12 Och säga: Ack! huru hafver jag hatat tuktan, och mitt hjerta straff försmått;
and you will say, “How I hated discipline, and my heart despised reproof!
13 Och hafver icke lydt mina lärares röst, och icke böjt min öron till dem som mig lärde?
I did not listen to the voice of my teachers or incline my ear to my mentors.
14 Jag är fulltnär i all olycko kommen, att jag den meniga hopen och sällskapet följt hafver.
I am on the brink of utter ruin in the midst of the whole assembly.”
15 Drick vatten utaf dina gropar, och hvad af dinom brunn utflyter.
Drink water from your own cistern, and running water from your own well.
16 Låt dina källor utflyta, och vattubäckerna uppå gatorna;
Why should your springs flow in the streets, your streams of water in the public squares?
17 Men haf du dem allena, och ingen främmande med dig.
Let them be yours alone, never to be shared with strangers.
18 Din brunn vare välsignad, och gläd dig af dins ungdoms hustru.
May your fountain be blessed, and may you rejoice in the wife of your youth:
19 Hon är ljuflig såsom en hind, och täck såsom en rå; låt hennes kärlek alltid mätta dig, och förlusta dig alltid uti hennes kärlek.
A loving doe, a graceful fawn— may her breasts satisfy you always; may you be captivated by her love forever.
20 Min son, hvi vill du förlusta dig med en främmande, och famntager ens annars?
Why be captivated, my son, by an adulteress, or embrace the bosom of a stranger?
21 Ty hvars och ens mans vägar äro för Herranom, och han mäter alla deras gångar.
For a man’s ways are before the eyes of the LORD, and the LORD examines all his paths.
22 Dens ogudaktigas misshandel skall gripa honom, och med sina synders snaro skall han hållen varda.
The iniquities of a wicked man entrap him; the cords of his sin entangle him.
23 Han skall dö, derföre att han icke vill låta lära sig, och för sin stora dårskaps skull vill fara.
He dies for lack of discipline, led astray by his own great folly.
