< Ordspråksboken 5 >

1 Min son, gif akt uppå mina vishet, böj din öron till mina läro;
Wuoda, chik iti malongʼo ne riekona, mondo iwinj maber puonj mago mopondo,
2 Att du må behålla god råd, och din mun veta beskedlighet.
eka isik kingʼeyo pogo tiend weche kendo dhogi norit rieko.
3 Ty ene skökos läppar äro en hannogskaka, och hennes hals är halare än olja;
Nimar dho jachode wacho weche mamit ka mor kich, kendo wuoyone yom maloyo moo;
4 Men framdeles bäsk som malört, och skarp såsom ett tveeggadt svärd.
to gikone okech ka kedhno kendo obith ka ligangla ma dhoge ariyo.
5 Hennes fötter löpa neder till döden; hennes råd gånger få helvetet. (Sheol h7585)
Tiendene ochomo kar tho, to ondamo mage ochiko bur tir. (Sheol h7585)
6 Hon går icke rätt fram på lifsens väg; ostadig äro hennes steg, så att hon icke vet hvart hon går.
Ok opar ngangʼ yor ngima; yorene ogondore, to ok ongʼeyo kamano.
7 Så hörer mig nu, min barn, och viker icke ifrå mins muns tal.
Omiyo koro un yawuota, winjauru, kik uwe gima awachonu.
8 Låt dina vägar vara fjerran ifrå henne, och nalkas intet intill hennes husdörr;
Bed mabor gi dhako ma kamano, kendo kik idhi machiegni gi dhoode,
9 Att du icke skall gifva dina äro dem främmandom, och din år dem grymma;
nono to jomoko nono ema inimi tekreni maber moloyo kendo higni magi norum e lwet joma ger,
10 Att främmande icke skola mätta sig af dine förmågo, och ditt arbete icke vara uti ens annars hus;
nono to jomoko nono, ema nocham mwanduni kendo tichni matek nokony od ngʼat moro nono.
11 Och du måtte framdeles sucka, när du ditt lif och gods förtärt hafver;
To e giko mar ngimani inichur achura, ka ringri gi dendi chamore rumo.
12 Och säga: Ack! huru hafver jag hatat tuktan, och mitt hjerta straff försmått;
To iniwachi niya, “Mano kaka nasin gi puonj mar rieko! Mano kaka chunya nokwedo siem mane omiya kuom gik mane atimo ma ok nikare!
13 Och hafver icke lydt mina lärares röst, och icke böjt min öron till dem som mig lärde?
Ne ok anyal winjo kendo timo weche jopuonjna, kata chiko ita ni jopuonjna.
14 Jag är fulltnär i all olycko kommen, att jag den meniga hopen och sällskapet följt hafver.
Asechopo e giko mar kethruok marach e dier chokruok mangima.”
15 Drick vatten utaf dina gropar, och hvad af dinom brunn utflyter.
Modh pi moa e dapigi iwuon, pi mamol moa e sokoni iwuon.
16 Låt dina källor utflyta, och vattubäckerna uppå gatorna;
Bende ber mondo soknigi omol ka oo oko e yore mag dala, kata aoregi mag pi e kuonde chokruok manie dier dala?
17 Men haf du dem allena, och ingen främmande med dig.
Ne ni gibedo magi iwuon kendo kik iriwgi gi joma galagala.
18 Din brunn vare välsignad, och gläd dig af dins ungdoms hustru.
Sokoni mondo ogwedhi, kendo ibed mamor gi chiegi mane ikendo ka in wuowi.
19 Hon är ljuflig såsom en hind, och täck såsom en rå; låt hennes kärlek alltid mätta dig, och förlusta dig alltid uti hennes kärlek.
Ojaber ka mwanda, kendo olongʼo ka nyakech, thundene mad romi kinde duto, mad herane omaki moloyo.
20 Min son, hvi vill du förlusta dig med en främmande, och famntager ens annars?
Wuoda, ere gima omiyo jachode dikaw paroni? Ere gima omiyo chie ngʼato nono dilombi?
21 Ty hvars och ens mans vägar äro för Herranom, och han mäter alla deras gångar.
Yore mag dhano nenore ratiro e nyim Jehova Nyasaye, kendo onono kamoro amora ma odhiyoe.
22 Dens ogudaktigas misshandel skall gripa honom, och med sina synders snaro skall han hållen varda.
Timbe mamono mag ngʼama jaricho obedone obadho mamake, tonde mag richone tweye matek.
23 Han skall dö, derföre att han icke vill låta lära sig, och för sin stora dårskaps skull vill fara.
Obiro tho nikech ok oyie mondo orieye, obayo yo nikech fupe maduongʼ.

< Ordspråksboken 5 >