Ordspråksboken 5
1 Min son, gif akt uppå mina vishet, böj din öron till mina läro;
Synu můj, pozoruj moudrosti mé, k opatrnosti mé nakloň ucha svého,
2 Att du må behålla god råd, och din mun veta beskedlighet.
Abys ostříhal prozřetelnosti, a rtové tvoji šetřili umění.
3 Ty ene skökos läppar äro en hannogskaka, och hennes hals är halare än olja;
Nebo rtové cizí ženy strdí tekou, a měkčejší nad olej ústa její.
4 Men framdeles bäsk som malört, och skarp såsom ett tveeggadt svärd.
Poslední pak věci její hořké jsou jako pelyněk, ostré jako meč na obě straně ostrý.
Nohy její sstupují k smrti, krokové její hrob uchvacují. (Sheol h7585)
6 Hon går icke rätt fram på lifsens väg; ostadig äro hennes steg, så att hon icke vet hvart hon går.
Stezku života snad bys zvážiti chtěl? Vrtkéť jsou cesty její, neseznáš.
7 Så hörer mig nu, min barn, och viker icke ifrå mins muns tal.
Protož, synové, poslechněte mne, a neodstupujte od řečí úst mých.
8 Låt dina vägar vara fjerran ifrå henne, och nalkas intet intill hennes husdörr;
Vzdal od ní cestu svou, a nepřibližuj se ke dveřím domu jejího,
9 Att du icke skall gifva dina äro dem främmandom, och din år dem grymma;
Abys snad nedal jiným slávy své, a let svých ukrutnému,
10 Att främmande icke skola mätta sig af dine förmågo, och ditt arbete icke vara uti ens annars hus;
Aby se nenasytili cizí úsilím tvým, a práce tvá nezůstala v domě cizím.
11 Och du måtte framdeles sucka, när du ditt lif och gods förtärt hafver;
I řval bys naposledy, když bys zhubil tělo své a čerstvost svou,
12 Och säga: Ack! huru hafver jag hatat tuktan, och mitt hjerta straff försmått;
A řekl bys: Jak jsem nenáviděl cvičení, a domlouváním pohrdalo srdce mé,
13 Och hafver icke lydt mina lärares röst, och icke böjt min öron till dem som mig lärde?
A neposlouchal jsem hlasu vyučujících mne, a k učitelům svým nenaklonil jsem ucha svého!
14 Jag är fulltnär i all olycko kommen, att jag den meniga hopen och sällskapet följt hafver.
O málo, že jsem nevlezl ve všecko zlé u prostřed shromáždění a zástupu.
15 Drick vatten utaf dina gropar, och hvad af dinom brunn utflyter.
Pí vodu z čisterny své, a prameny z prostředku vrchoviště svého.
16 Låt dina källor utflyta, och vattubäckerna uppå gatorna;
Nechť se rozlévají studnice tvé ven, a potůčkové vod na ulice.
17 Men haf du dem allena, och ingen främmande med dig.
Měj je sám sobě, a ne cizí s tebou.
18 Din brunn vare välsignad, och gläd dig af dins ungdoms hustru.
Budiž požehnaný pramen tvůj, a vesel se z manželky mladosti své.
19 Hon är ljuflig såsom en hind, och täck såsom en rå; låt hennes kärlek alltid mätta dig, och förlusta dig alltid uti hennes kärlek.
Laně milostné a srny utěšené; prsy její ať tě opojují všelikého času, v milování jejím kochej se ustavičně.
20 Min son, hvi vill du förlusta dig med en främmande, och famntager ens annars?
Nebo proč bys se kochal, synu můj, v cizí, a objímal život postranní,
21 Ty hvars och ens mans vägar äro för Herranom, och han mäter alla deras gångar.
Poněvadž před očima Hospodinovýma jsou cesty člověka, a on všecky stezky jeho váží?
22 Dens ogudaktigas misshandel skall gripa honom, och med sina synders snaro skall han hållen varda.
Nepravosti vlastní jímají bezbožníka takového, a v provazích hříchu svého uvázne.
23 Han skall dö, derföre att han icke vill låta lära sig, och för sin stora dårskaps skull vill fara.
Takovýť umře, proto že nepřijímal cvičení, a ve množství bláznovství svého blouditi bude.
