Ordspråksboken 5
1 Min son, gif akt uppå mina vishet, böj din öron till mina läro;
Ka ca aw, ka cueihnah he hnatung lamtah ka lungcuei dongla na hna kaeng lah.
2 Att du må behålla god råd, och din mun veta beskedlighet.
Thuepnah neh mingnah te ngaithuen hamla na hmuilai long khaw tuem uh saeh.
3 Ty ene skökos läppar äro en hannogskaka, och hennes hals är halare än olja;
Rhalawt nu kah a hmuilai ah khoilitui cip tih a lai khaw situi lakah hnal.
4 Men framdeles bäsk som malört, och skarp såsom ett tveeggadt svärd.
Tedae hmailong ah tah anih te pantong bangla khahing tih cunghang paihat bangla haat.
A kho te dueknah khuila suntla tih a khokan loh saelkhui la a doek. (Sheol h7585)
6 Hon går icke rätt fram på lifsens väg; ostadig äro hennes steg, så att hon icke vet hvart hon går.
Hingnah caehlong lakah a ming pawh a namtlak likloek te saelh ve ne.
7 Så hörer mig nu, min barn, och viker icke ifrå mins muns tal.
Te dongah ka ca rhoek kai ol he hnatun uh laeh, ka ka dongkah olthui te nong tak boeh.
8 Låt dina vägar vara fjerran ifrå henne, och nalkas intet intill hennes husdörr;
Na longpuei te anih neh lakhla sak lamtah a im thohka lam khaw mop boeh.
9 Att du icke skall gifva dina äro dem främmandom, och din år dem grymma;
Na mueithennah te a tloe taengla ham pae vetih na kum muenying muenyang la hang khueh ve.
10 Att främmande icke skola mätta sig af dine förmågo, och ditt arbete icke vara uti ens annars hus;
Na thadueng te rhalawt rhoek cung uh vetih na patangnah phu te kholong imkhui la pawk ve.
11 Och du måtte framdeles sucka, när du ditt lif och gods förtärt hafver;
Na hmailong ah na nguek vetih na pum na saa khaw hmawn hae ni.
12 Och säga: Ack! huru hafver jag hatat tuktan, och mitt hjerta straff försmått;
Te vaengah, “Thuituennah te ka hmuhuet tih toelthamnah khaw ka lungbuei loh a tlaitlaek pai.
13 Och hafver icke lydt mina lärares röst, och icke böjt min öron till dem som mig lärde?
Ka saya ol te ka hnatun pawh kai aka cang puei taengah khaw ka hna ka kaeng pawh.
14 Jag är fulltnär i all olycko kommen, att jag den meniga hopen och sällskapet följt hafver.
Hlangping neh rhaengpuei lakli kah boethae sumsiit te vat ka pha,” na ti hae ni
15 Drick vatten utaf dina gropar, och hvad af dinom brunn utflyter.
Na tuitung dongkah tui neh na tuito lamtah aka sih te o.
16 Låt dina källor utflyta, och vattubäckerna uppå gatorna;
Na tuisih te kawtpoeng ah, sokca tui te toltung ah phuet saeh.
17 Men haf du dem allena, och ingen främmande med dig.
Nang namah bueng hamla om saeh lamtah na taengkah kholong ham boel saeh.
18 Din brunn vare välsignad, och gläd dig af dins ungdoms hustru.
Na thunsih te yoethen la om saeh lamtah na camoe kah na yuu dongah kohoe sak.
19 Hon är ljuflig såsom en hind, och täck såsom en rå; låt hennes kärlek alltid mätta dig, och förlusta dig alltid uti hennes kärlek.
Anih tah sayuk rhuinu lunguem bangla, a sukbam te sakhi rhuinu mikdaithen bangla a tuetang boeih ah nang te m'hmilhmal sak saeh lamtah a lungnah loh m'palang sak yoeyah saeh.
20 Min son, hvi vill du förlusta dig med en främmande, och famntager ens annars?
Ba ham lae ka ca loh rhalawt la na palang vetih kholong kah a rhang te na kop eh.
21 Ty hvars och ens mans vägar äro för Herranom, och han mäter alla deras gångar.
Hlang kah longpuei neh a namtlak boeih a saelh te khaw BOEIPA mikhmuh ah om.
22 Dens ogudaktigas misshandel skall gripa honom, och med sina synders snaro skall han hållen varda.
Halang te amah kathaesainah loh amah te a tuuk tih a tholhnah rhui loh a ban.
23 Han skall dö, derföre att han icke vill låta lära sig, och för sin stora dårskaps skull vill fara.
Anih thuituennah a om pawt dongah duek vetih a anglat aih dongah palang ni.
