Ordspråksboken 4
1 Hörer, min barn, edars faders tuktan, och akter uppå, att I mågen lära och kloke varda;
Me mma, montie me, montie agya nkyerɛkyerɛ; monyɛ aso na moanya nteaseɛ.
2 Ty jag gifver eder en god lärdom; öfvergifver icke min lag.
Mema mo adenim a ɛkɔ anim, enti monnyaa me nkyerɛkyerɛ mu.
3 Ty jag var mins faders son, späd, och den endaste for mine moder.
Meyɛ ɔbabanin wɔ mʼagya fie, meda so yɛ abadomaa na me maame di me bakorɔ no,
4 Och han lärde mig, och sade: Låt ditt hjerta anamma min ord; håll min bud, så får du lefva.
ɔkyerɛkyerɛɛ me sɛ, “Ma me nsɛm nni wʼakoma mu dɛm di me nkyerɛkyerɛ so na wobɛnya nkwa.
5 Anamma vishet, anamma förstånd; förgät icke, och vik icke ifrå mins muns tal.
Nya nyansa, nya nteaseɛ; mma wo werɛ mfiri me nsɛm anaa ntwe wo ho mfiri ho.
6 Öfvergif henne icke, så skall hon behålla dig; älska henne, så skall hon bevara dig;
Nnya nyansa hɔ, na ɛbɛbɔ wo ho ban; dɔ no, na ɛbɛhwɛ wo so.
7 Ty vishetenes begynnelse är, när man gerna hörer henne, och hafver klokhetena kärare, än alla ägodelar.
Nyansa boro biribiara so; enti hwehwɛ nyansa. Ɛwom sɛ ne boɔ te sɛ wʼahodeɛ nyinaa deɛ nanso nya nteaseɛ.
8 Akta henne högt, så skall hon upphöja dig, och skall komma dig till äro, om du hafver henne kär.
Di no nni na ɛbɛpagya wo; yɛ no atuu, na ɛbɛhyɛ wo animuonyam.
9 Hon skall ditt hufvud härliga pryda, och hedra dig med en dägelig krono.
Ɔde nkonimdie nhwiren hankra bɛgu wo tiri so na wama wo ahenkyɛ a ɛyɛ fɛ.”
10 Så hör, min son, och tag vid mitt tal, så skola din år mång varda.
Me ba, tie na fa deɛ meka no, na wo nkwanna bɛyɛ bebree.
11 Jag vill föra dig på vishetenes väg; jag vill leda dig på rätta stigen;
Mɛkyerɛ wo nyansakwan na mede wo afa akwan a ɛtene so.
12 Så att, när du går, skall din gång icke varda dig tung, och när du löper, skall du icke stöta dig.
Sɛ wonante a, wʼanammɔntuo bɛkɔ yɛɛ na sɛ wotu mmirika a, worensunti.
13 Anamma tuktan, öfvergif henne icke; bevara henne, ty hon är ditt lif.
Di nkyerɛkyerɛ so; na nnyaa mu bɔ ho ban yie, ɛfiri sɛ ɛyɛ wo nkwa.
14 Kom icke uppå de ogudaktigas stig, och träd icke uppå de ondas väg.
Ntu wo nan nsi amumuyɛfoɔ kwan so na nnante abɔnefoɔ kwan so.
15 Låt fara honom, och gack icke på honom; vik ifrå honom, och gack framom.
Kwati no, ntu kwan mfa so; dane firi so na kɔ wo baabi.
16 Ty de sofva icke, utan de hafva gjort illa, och gifva sig icke ro, utan de hafva gjort skada.
Ɛfiri sɛ wɔntumi nna kɔsi sɛ wɔbɛyɛ bɔne; na wɔntɔ nko kɔsi sɛ wɔbɛma obi ahwe ase.
17 Ty de föda sig af ogudaktigt bröd; och dricka af vrånghetenes vin.
Amumuyɛsɛm yɛ wɔn aduane, na basabasayɛ yɛ wɔn nsa.
18 Men de rättfärdigas stig skin såsom ett ljus, hvilket framgår, och lyser allt intill fullan dag.
Teneneefoɔ kwan te sɛ adekyeɛ hann a ɛdi ɛkan, ɛkɔ so hyerɛn yie kɔduru awia ketee.
19 Men de ogudaktigas väg är såsom mörker, och de veta icke, hvar de fallande varda.
Nanso, amumuyɛfoɔ kwan te sɛ esum kabii; wɔnnim deɛ ɛma wɔsunti.
20 Min son, akta uppå min ord, och böj din öron till mitt tal.
Me ba, yɛ aso ma deɛ meka; tie me nsɛm no yie.
21 Låt dem icke komma ifrå din ögon; behåll dem i ditt hjerta.
Mma ɛmfiri wʼani so, fa sie wʼakoma mu;
22 Ty de äro lif dem som finna dem, och helsosam deras hela kroppe.
ɛfiri sɛ, ɛyɛ nkwa ma wɔn a wɔhunu ne akwahosan ma onipadua no nyinaa.
23 Bevara ditt hjerta med all flit; ty derutaf går lifvet.
Ne nyinaa akyi, bɔ wʼakoma ho ban, ɛfiri sɛ, ɛno ne wo nkwa asutire.
24 Låt bort ifrå dig en ond mun, och vrånga läppar låt långt vara ifrå dig.
Mma akontonkyesɛm mfiri wʼano; mma nkontomposɛm mmɛn wʼano koraa.
25 Låt din ögon se rätt fram för sig, och din ögnalock se rätt fram för dig.
Hwɛ wʼanim tee, na ma wʼani nkɔ deɛ ɛwɔ wʼanim no so.
26 Låt din fot gå lika, så går du visst.
Bɔ ɛkwan tamaa ma wo nan na fa akwan a atim so.
27 Vik hvarken på högra eller på venstra sidona; vänd din fot ifrå det ondt är.
Mmane mfa nifa anaa benkum; twe wo nan firi bɔne ho.
