Ordspråksboken 4
1 Hörer, min barn, edars faders tuktan, och akter uppå, att I mågen lära och kloke varda;
ʻAe fānau, mou fanongo ki he akonaki ʻae tamai, pea tokanga ke ʻilo ʻae poto.
2 Ty jag gifver eder en god lärdom; öfvergifver icke min lag.
He ʻoku ou foaki ʻae akonaki lelei kiate kimoutolu, pea ʻoua naʻa mou liʻaki ʻa ʻeku fono.
3 Ty jag var mins faders son, späd, och den endaste for mine moder.
He ko e foha au ʻo ʻeku tamai, ko e pele mo e ʻofeina taha pe au ʻi he ʻao ʻo ʻeku faʻē.
4 Och han lärde mig, och sade: Låt ditt hjerta anamma min ord; håll min bud, så får du lefva.
Naʻa ne akonakiʻi foki au, ʻo ne pehē mai, “Tuku ke maʻu ʻi ho loto ʻa ʻeku ngaahi lea: tauhi ʻa ʻeku ngaahi fekau, ka ke moʻui.”
5 Anamma vishet, anamma förstånd; förgät icke, och vik icke ifrå mins muns tal.
Ke ke maʻu ʻae poto, pea maʻu mo e ʻilo: ʻoua naʻa ngalo ia; pea ʻoua naʻa ke fakaholomui mei he ngaahi lea ʻa hoku ngutu.
6 Öfvergif henne icke, så skall hon behålla dig; älska henne, så skall hon bevara dig;
ʻOua naʻa liʻaki ia, pea te ne fakamoʻui koe: ke ke ʻofa kiate ia, pea te ne tauhi kiate koe.
7 Ty vishetenes begynnelse är, när man gerna hörer henne, och hafver klokhetena kärare, än alla ägodelar.
Ko e poto ko e meʻa ʻoku fungani hake ia; ko ia ke ke maʻu ʻae poto: pea ʻi he meʻa kotoa pē ʻoku ke maʻu, ke ke maʻu mo e ʻilo.
8 Akta henne högt, så skall hon upphöja dig, och skall komma dig till äro, om du hafver henne kär.
Fakahikihikiʻi ia, pea te ne hakeakiʻi koe: pea ʻi hoʻo fāʻufua kiate ia, te ne fakaongoongolelei koe.
9 Hon skall ditt hufvud härliga pryda, och hedra dig med en dägelig krono.
ʻE ai ʻe ʻia ʻae teunga matamatalelei ki ho ʻulu: ko e tatā ʻoe nāunau te ne foaki kiate koe.”
10 Så hör, min son, och tag vid mitt tal, så skola din år mång varda.
ʻE hoku foha, fanongo, pea ke maʻu ʻa ʻeku ngaahi tala, pea ʻe hoko ai ʻo lahi ʻae ngaahi taʻu ʻo hoʻo moʻui.
11 Jag vill föra dig på vishetenes väg; jag vill leda dig på rätta stigen;
Kuo u akonakiʻi koe ʻi he hala ʻoe poto; pea kuo u tataki koe ʻi he ngaahi ʻaluʻanga totonu.
12 Så att, när du går, skall din gång icke varda dig tung, och när du löper, skall du icke stöta dig.
ʻOka ke ka ʻeveʻeva ʻe ʻikai ʻefihia ho vaʻe; pea ʻoka ke ka lele ʻe ʻikai te ke hinga.
13 Anamma tuktan, öfvergif henne icke; bevara henne, ty hon är ditt lif.
Puke ke maʻu ʻae akonaki; ʻoua naʻa tukuange ia: kuku maʻu ia; he ko hoʻo moʻui ia.
14 Kom icke uppå de ogudaktigas stig, och träd icke uppå de ondas väg.
ʻOua naʻa ke ʻalu atu ki he hala ʻoe angahala, pea ʻoua naʻa ʻeveʻeva ʻi he ʻaluʻanga ʻoe kakai angakovi.
15 Låt fara honom, och gack icke på honom; vik ifrå honom, och gack framom.
Fakaʻehiʻehi mei ai, ʻoua naʻa ke ofi ki ai, tafoki mei ai, pea ʻalu atu pe.
16 Ty de sofva icke, utan de hafva gjort illa, och gifva sig icke ro, utan de hafva gjort skada.
He ʻoku ʻikai te nau mohe, ka ʻi heʻenau lavaʻi ʻae kovi; pea ʻi he ʻikai te nau fakahinga ha niʻihi ʻoku ʻikai ai te nau faʻa mohe.
17 Ty de föda sig af ogudaktigt bröd; och dricka af vrånghetenes vin.
He ʻoku nau kai ʻae mā ʻoe fai kovi, ʻonau inu ʻi he uaine ʻoe fakamālohi.
18 Men de rättfärdigas stig skin såsom ett ljus, hvilket framgår, och lyser allt intill fullan dag.
Ka ko e hala ʻoe angatonu ʻoku tatau ia mo e ulo ʻoe maama, ʻaia ʻoku ʻāsili pe ʻene ulo ʻo aʻu ki he haohaoa ʻoe ʻaho.
19 Men de ogudaktigas väg är såsom mörker, och de veta icke, hvar de fallande varda.
ʻOku tatau mo e poʻuli ʻae hala ʻoe angahala: ʻoku ʻikai te nau ʻilo ʻaia ʻoku nau tūkia ai.
20 Min son, akta uppå min ord, och böj din öron till mitt tal.
ʻE hoku foha, tokanga ki heʻeku ngaahi lea; fakatokangaʻi ho telinga ki heʻeku ngaahi tala.
21 Låt dem icke komma ifrå din ögon; behåll dem i ditt hjerta.
Ke ʻoua naʻa mole atu ia mei ho mata; ke maʻu ia ʻi he kakano ʻo ho loto.
22 Ty de äro lif dem som finna dem, och helsosam deras hela kroppe.
He ko e moʻui ia kiate kinautolu ʻoku maʻu ia, pea ko e faitoʻo ki honau kakano.
23 Bevara ditt hjerta med all flit; ty derutaf går lifvet.
Ke ke tauhi fakamātoato ki ho loto; he ʻoku tupu mei ai ʻae ikuʻanga ʻoe moʻui.
24 Låt bort ifrå dig en ond mun, och vrånga läppar låt långt vara ifrå dig.
Ke liʻaki ke mamaʻo ʻiate koe ʻae ngutu ʻoku kovi, mo e loungutu paongataʻa.
25 Låt din ögon se rätt fram för sig, och din ögnalock se rätt fram för dig.
Ke sio totonu atu pe ho mata, pea ke hangatonu ki muʻa ho laumata ʻiate koe.
26 Låt din fot gå lika, så går du visst.
Fakakaukau ki he ʻalunga ʻo ho vaʻe, pea ʻe fakatonutonu ai ho ngaahi hala kotoa pē.
27 Vik hvarken på högra eller på venstra sidona; vänd din fot ifrå det ondt är.
ʻOua naʻa afe ki he nima toʻomataʻu pe ki he toʻohema: ka ke fakatafoki ho vaʻe mei he kovi.
