Ordspråksboken 4
1 Hörer, min barn, edars faders tuktan, och akter uppå, att I mågen lära och kloke varda;
Mofavre naga'nimota, negafanama rempi hugamisua kavumro kema kagesa antahi ankeresunka, antahi ama' hu antahintahia erigahane.
2 Ty jag gifver eder en god lärdom; öfvergifver icke min lag.
Nagra knare antahiza negamuanki, rempi hugamisua kea kamefira huonto.
3 Ty jag var mins faders son, späd, och den endaste for mine moder.
Nagrama nenfa nompima onensa mofavrema mani'norera, anta'nimofo magoke mofavre'a mani'nogeno kegava hunante'negeno,
4 Och han lärde mig, och sade: Låt ditt hjerta anamma min ord; håll min bud, så får du lefva.
amanage huno nenfa'a rempi hunami'ne, Mika kema kasamisua kea kagu tumote erintenka azeri hampo'na nehunka, kasegeni'a amage'ma antesunka, knare hunka manigahane.
5 Anamma vishet, anamma förstånd; förgät icke, och vik icke ifrå mins muns tal.
Knare antahintahia erio, antahi amahu antahi'zana erio, kasamisua nanekea kagera okaninka, kamagena huontetfa'za huo.
6 Öfvergif henne icke, så skall hon behålla dig; älska henne, så skall hon bevara dig;
Knare antahintahimofoma kamagenama huontesankeno'a, kagu nevazina avesima antesankeno'a, kegava hugantegahie.
7 Ty vishetenes begynnelse är, när man gerna hörer henne, och hafver klokhetena kärare, än alla ägodelar.
Knare antahintahi'zana raza me'neanki erio. Hagi maka'zana erigahananagi agatere'nea zana knare antahi'za erio.
8 Akta henne högt, så skall hon upphöja dig, och skall komma dig till äro, om du hafver henne kär.
Knare antahintahi zana azerisga nehugeno, kagrira kazeri sga hino, agri'ma azeri akonama hanankeno'a, kagrira ran kagi kamigahie.
9 Hon skall ditt hufvud härliga pryda, och hedra dig med en dägelig krono.
Ana antahi'zamo'a, rimpa fru'zanu konariria kasenire huneganteno, kinimofo asinentike fetori kasenire resi hugantegahie.
10 Så hör, min son, och tag vid mitt tal, så skola din år mång varda.
Mofavrenimoke, nagrama huankema antahitenka, ana kema avaririnka amage'ma antesunka, rama'a kafuzage maninka vugahane.
11 Jag vill föra dig på vishetenes väg; jag vill leda dig på rätta stigen;
Knare antahizampi vuogu nagra kazeri fatgo nehu'na, knare fatgo kante kavare'na nevue.
12 Så att, när du går, skall din gång icke varda dig tung, och när du löper, skall du icke stöta dig.
Ana kantema kagama renakerenka vananana mago zamo'a asevazi ogantena, traginaku'ma hananana tanafara osugahane.
13 Anamma tuktan, öfvergif henne icke; bevara henne, ty hon är ditt lif.
Kagrama hananegu'ma amama kasamua kea otrenka azeri hanavenetinka atregeno ovino. Na'ankure e'i ana kema huogu'ma rempima hunegamua kemo'a mani'zanka'agna hugahie.
14 Kom icke uppå de ogudaktigas stig, och träd icke uppå de ondas väg.
Havi kefo avu'ava hania vahe'mofo kantera ovunka, haviza huno kefoza hu'ne'nia vahe'mo hania zana ovaririo.
15 Låt fara honom, och gack icke på honom; vik ifrå honom, och gack framom.
Ana kantera ovunka, atrenka rukagesenka vugahuema hantega vuo.
16 Ty de sofva icke, utan de hafva gjort illa, och gifva sig icke ro, utan de hafva gjort skada.
Na'ankure zamagra kefo avu'ava zama osu'nesu'za zamavura ovase'za mani'ne'za kefozana hute'za zamavura masegahaze. Vahera zamazeri haviza hutesuzage, zamavura vasegahaze.
17 Ty de föda sig af ogudaktigt bröd; och dricka af vrånghetenes vin.
Kefo avu'ava'ma hu'zana, breti neankna nehu'za, hazenkema hu'zana waini ti ne'za negi neankna nehaze.
18 Men de rättfärdigas stig skin såsom ett ljus, hvilket framgår, och lyser allt intill fullan dag.
Hianagi fatgo vahe'mofo mani'zamo'a, zagemo zahufa nehanatino remsa hume ne-eno, eme remsa huno feru aseankna nehie.
19 Men de ogudaktigas väg är såsom mörker, och de veta icke, hvar de fallande varda.
Hianagi havi avu'ava ene vahe'mofo mani'zamo'a, hani hiankna hu'neanki'za, ana vahe'mo'za na'amo zamazeri tanafa nehie nonkaze.
20 Min son, akta uppå min ord, och böj din öron till mitt tal.
Nagrama huankere mofavrenimoka kagesa antenenka, mika keni'a antahi ankero.
21 Låt dem icke komma ifrå din ögon; behåll dem i ditt hjerta.
Hagi ana nanekea kavure antenenka negenka, ana mika kea kagu'afi erintenka kegava huo.
22 Ty de äro lif dem som finna dem, och helsosam deras hela kroppe.
Na'ankure iza'o ana kema erino agu'afima antemofona, mani'zama'amo'a knare hanigeno, mika avufgamo'a knare hugahie.
23 Bevara ditt hjerta med all flit; ty derutaf går lifvet.
Ana mika'zana hugahananagi agatere'nea zama hananana, antahi zanka'a kegavahu so'e huo. Na'ankure e'i tamage asimu erisana tinkampui me'ne.
24 Låt bort ifrå dig en ond mun, och vrånga läppar låt långt vara ifrå dig.
Havigema hu'zana netrenka, krunagema kagipinti'ma atiramizankura atregeno afete meno.
25 Låt din ögon se rätt fram för sig, och din ögnalock se rätt fram för dig.
Kavua kegantigama osunka, ke fatgo hunka kavugage kavua kenka vuo.
26 Låt din fot gå lika, så går du visst.
Kagama rentenkama vanana kana kva hu'nenka, kavua kenka nevugeno, mika zamo'a kagritera agafa huno eme hanavetigahie.
27 Vik hvarken på högra eller på venstra sidona; vänd din fot ifrå det ondt är.
Kagia antifi omerege amafi emerege osunka, kagamo'ma kefo avu'avapima kavareno vuzankura kva huo.
