Ordspråksboken 4

1 Hörer, min barn, edars faders tuktan, och akter uppå, att I mågen lära och kloke varda;

Poslouchejte, synové, učení otcova, a pozorujte, abyste poznali rozumnost.

2 Ty jag gifver eder en god lärdom; öfvergifver icke min lag.

Nebo naučení dobré dávám vám, neopouštějtež zákona mého.

3 Ty jag var mins faders son, späd, och den endaste for mine moder.

Když jsem byl syn u otce svého mladičký, a jediný při matce své,

4 Och han lärde mig, och sade: Låt ditt hjerta anamma min ord; håll min bud, så får du lefva.

On vyučoval mne a říkal mi: Ať se chopí výmluvností mých srdce tvé, ostříhej přikázaní mých, a živ budeš.

5 Anamma vishet, anamma förstånd; förgät icke, och vik icke ifrå mins muns tal.

Nabuď moudrosti, nabuď rozumnosti; nezapomínej, ani se uchyluj od řečí úst mých.

6 Öfvergif henne icke, så skall hon behålla dig; älska henne, så skall hon bevara dig;

Neopouštějž jí, a bude tě ostříhati; miluj ji, a zachová tě.

7 Ty vishetenes begynnelse är, när man gerna hörer henne, och hafver klokhetena kärare, än alla ägodelar.

Předně moudrosti, moudrosti nabývej, a za všecko jmění své zjednej rozumnost.

8 Akta henne högt, så skall hon upphöja dig, och skall komma dig till äro, om du hafver henne kär.

Vyvyšuj ji, a zvýšíť tě; poctí tě, když ji přijmeš.

9 Hon skall ditt hufvud härliga pryda, och hedra dig med en dägelig krono.

Přidá hlavě tvé příjemnosti, korunou krásnou obdaří tě.

10 Så hör, min son, och tag vid mitt tal, så skola din år mång varda.

Slyš, synu můj, a přijmi řeči mé, a tak rozmnoží se léta života tvého.

11 Jag vill föra dig på vishetenes väg; jag vill leda dig på rätta stigen;

Cestě moudrosti učím tě, vedu tě stezkami přímými.

12 Så att, när du går, skall din gång icke varda dig tung, och när du löper, skall du icke stöta dig.

Když choditi budeš, nebude ssoužen krok tvůj, a poběhneš-li, neustrčíš se.

13 Anamma tuktan, öfvergif henne icke; bevara henne, ty hon är ditt lif.

Chopiž se učení, nepouštěj, ostříhej ho, nebo ono jest život tvůj.

14 Kom icke uppå de ogudaktigas stig, och träd icke uppå de ondas väg.

Na stezku bezbožných nevcházej, a nekráčej cestou zlostníků.

15 Låt fara honom, och gack icke på honom; vik ifrå honom, och gack framom.

Opusť ji, nechoď po ní, uchyl se od ní, a pomiň jí.

16 Ty de sofva icke, utan de hafva gjort illa, och gifva sig icke ro, utan de hafva gjort skada.

Neboť nespí, leč zlost provedou; anobrž zahánín bývá sen jejich, dokudž ku pádu nepřivodí,

17 Ty de föda sig af ogudaktigt bröd; och dricka af vrånghetenes vin.

Proto že jedí chléb bezbožnosti, a víno loupeží pijí.

18 Men de rättfärdigas stig skin såsom ett ljus, hvilket framgår, och lyser allt intill fullan dag.

Ale stezka spravedlivých jako světlo jasné, kteréž rozmáhá se, a svítí až do pravého dne.

19 Men de ogudaktigas väg är såsom mörker, och de veta icke, hvar de fallande varda.

Cesta pak bezbožných jako mrákota; nevědí, na čem se ustrčiti mohou.

20 Min son, akta uppå min ord, och böj din öron till mitt tal.

Synu můj, slov mých pozoruj, k řečem mým nakloň ucha svého.

21 Låt dem icke komma ifrå din ögon; behåll dem i ditt hjerta.

Nechať neodcházejí od očí tvých, ostříhej jich u prostřed srdce svého.

22 Ty de äro lif dem som finna dem, och helsosam deras hela kroppe.

Nebo životem jsou těm, kteříž je nalézají, i všemu tělu jejich lékařstvím.

23 Bevara ditt hjerta med all flit; ty derutaf går lifvet.

Přede vším, čehož se stříci sluší, ostříhej srdce svého, nebo z něho pochází život.

24 Låt bort ifrå dig en ond mun, och vrånga läppar låt långt vara ifrå dig.

Odlož od sebe převrácenost úst, a zlost rtů vzdal od sebe.

25 Låt din ögon se rätt fram för sig, och din ögnalock se rätt fram för dig.

Oči tvé ať k dobrým věcem patří, a víčka tvá ať přímě hledí před tebou.

26 Låt din fot gå lika, så går du visst.

Zvaž stezku noh svých, a všecky cesty tvé ať jsou spraveny.

27 Vik hvarken på högra eller på venstra sidona; vänd din fot ifrå det ondt är.

Neuchyluj se na pravo ani na levo, odvrať nohu svou od zlého.