Ordspråksboken 4
1 Hörer, min barn, edars faders tuktan, och akter uppå, att I mågen lära och kloke varda;
Pa kah thuituennah te ca rhoek loh hnatun saeh lamtah yakmingnah dang hamla hnatung saeh.
2 Ty jag gifver eder en god lärdom; öfvergifver icke min lag.
Nangmih taengah aka then rhingtuknah kam paek coeng dongah ka olkhueng he hnoo boeh.
3 Ty jag var mins faders son, späd, och den endaste for mine moder.
Ka camoe vaengah a pa taengah mongkawt la, a nu mikhmuh ah oingaih cangloeng la ka om.
4 Och han lärde mig, och sade: Låt ditt hjerta anamma min ord; håll min bud, så får du lefva.
Te vaengah kai n'thuinuet tih kamah taengah, “Ka ol he na lungbuei ah dueh lamtah ka olpaek ngaithuen neh hing puei.
5 Anamma vishet, anamma förstånd; förgät icke, och vik icke ifrå mins muns tal.
Cueihnah te lai lamtah yakmingnah khaw lai lah. Ka ka dong lamkah olthui he hnilh boeh, phaelh boeh.
6 Öfvergif henne icke, så skall hon behålla dig; älska henne, så skall hon bevara dig;
Cueihnah te hnoo boeh, na lungnah daengah ni namah te n'ngaithuen vetih nang te n'kueinah eh.
7 Ty vishetenes begynnelse är, när man gerna hörer henne, och hafver klokhetena kärare, än alla ägodelar.
Cueihnah he ni tanglue, cueihnah he lai lamtah na hnopai boeih nen khaw yakmingnah he lai lah.
8 Akta henne högt, så skall hon upphöja dig, och skall komma dig till äro, om du hafver henne kär.
Cueihnah te picai lamtah namah te n'pomsang bitni. Namah te n'thangpom atah amah te kop van.
9 Hon skall ditt hufvud härliga pryda, och hedra dig med en dägelig krono.
Na lu dongah mikdaithen kah lukhueng la om vetih nang taengah boeimang rhuisam han tloeng ni.
10 Så hör, min son, och tag vid mitt tal, så skola din år mång varda.
Ka ca ka hnatun lamtah ka olthui he doe lah. Te daengah ni na hingnah ah kum loh nang hamla a puh eh.
11 Jag vill föra dig på vishetenes väg; jag vill leda dig på rätta stigen;
Cueihnah longpuei neh nang te ka thuinuet vetih namtlak then ah nang te kan cuuk sak ni.
12 Så att, när du går, skall din gång icke varda dig tung, och när du löper, skall du icke stöta dig.
Na caeh vaengah na khokan loh puenca pawt vetih na yong vaengah tongtah mahpawh.
13 Anamma tuktan, öfvergif henne icke; bevara henne, ty hon är ditt lif.
Thuituennah te tu lamtah hlong boeh, na hingnah hamla kueinah.
14 Kom icke uppå de ogudaktigas stig, och träd icke uppå de ondas väg.
Halang kah caehlong ah pongpa boeh, boethae rhoek kah longpuei dongah uem puei boeh.
15 Låt fara honom, och gack icke på honom; vik ifrå honom, och gack framom.
Te te dul laeh, a taengla paan boeh. A taeng lamloh taengphael lamtah khum tak.
16 Ty de sofva icke, utan de hafva gjort illa, och gifva sig icke ro, utan de hafva gjort skada.
Thaehuet pawt atah ip uh tloel dae a ih loh a hmil atah hlang paloe sak ham te paloe sak uh thai pawh.
17 Ty de föda sig af ogudaktigt bröd; och dricka af vrånghetenes vin.
Halangnah buh te a ang uh tih kuthlahnah misurtui tul uh thae.
18 Men de rättfärdigas stig skin såsom ett ljus, hvilket framgår, och lyser allt intill fullan dag.
Khothaih kah koshae a cikngae vanbangla aka dueng kah caehlong khaw khosae kah a aa bangla a thoeng pah.
19 Men de ogudaktigas väg är såsom mörker, och de veta icke, hvar de fallande varda.
Halang rhoek kah longpuei tah khohmuep bangla om tih mebang neh a tongtah khaw ming uh pawh.
20 Min son, akta uppå min ord, och böj din öron till mitt tal.
Ka ca, ka ol he hnatung lamtah ka olthui he na hna kaeng lah.
21 Låt dem icke komma ifrå din ögon; behåll dem i ditt hjerta.
Na mik long khaw khohmang boel saeh lamtah na thinko khui ah te te ngaithuen.
22 Ty de äro lif dem som finna dem, och helsosam deras hela kroppe.
Te te aka hmuh rhoek ham tah amamih kah hingnah neh a pumsa boeih ham khaw hoeihnah la om.
23 Bevara ditt hjerta med all flit; ty derutaf går lifvet.
Na lungbuei te kueinah khingrhing lah hingnah kah a dawn tah te lamkah ni.
24 Låt bort ifrå dig en ond mun, och vrånga läppar låt långt vara ifrå dig.
Ka dongkah olhmaang te na taeng lamloh thaek lamtah hmuilai dongkah olrhong oling khaw namah lamloh lakhla sak.
25 Låt din ögon se rätt fram för sig, och din ögnalock se rätt fram för dig.
Na mik loh phek paelki saeh lamtah na mikkhu loh namah hmaiah buelh dueng saeh.
26 Låt din fot gå lika, så går du visst.
Na kho ham namtlak te saelh pah saeh lamtah na longpuei khaw boeih cikngae saeh.
27 Vik hvarken på högra eller på venstra sidona; vänd din fot ifrå det ondt är.
Banvoei bantang la phael boeh, na kho te a thae dong lamloh hoeptlang lah.
