Ordspråksboken 31
1 Detta är Konung Lemuels ord, den lära, som honom hans moder lärde.
Ɔhene Lemuel nsɛm a ɛyɛ nkuranhyɛ a ne na kyerɛɛ no:
2 Ack! min utkorade; ack! du mins lifs son; ack! min önskade son.
Tie, me babarima! Tie, me yafunu ba, Tie, me bɔhyɛ ba, me mpaebɔ ho mmuae!
3 Låt icke qvinnor få dina förmågo, och gack icke de vägar, der Konungar förderfva sig på.
Nsɛe wʼahoɔden wɔ mmea ho, wɔn a wogu ahemfo asu no.
4 O! icke Konungom, Lemuel; gif icke Konungom vin dricka, eller Förstom starka drycker;
Enye mma ahemfo, Lemuel, asanom nye mma ahemfo, ɛnsɛ sɛ sodifo pere bobesa ho;
5 Att de icke dricka, och förgäta rätthetena, och förvända de elända menniskors sak.
sɛ wɔnom nsa a wɔn werɛ befi nea mmara no ka, na wɔn a wɔhyɛ wɔn so no rennya nea ɛyɛ wɔn kyɛfa.
6 Gif starka drycker dem som förgöras skola, och vin bedröfvadom själom;
Fa bobesa ma wɔn a wɔresɛe, na fa nsa ma wɔn a wɔwɔ amanehunu mu;
7 Att de måga dricka, och förgäta sina vedermödo, och icke mer ihågkomma sin jämmer.
Momma wɔnnom, na wɔn werɛ mfi wɔn hia, na wɔnnkae wɔn awerɛhow bio.
8 Låt din mun upp för de dumbar, och för allas deras sak, som förlåtne äro.
Kasa ma wɔn a wontumi nkasa mma wɔn ho, kasa ma mmɔborɔfo yiyedi.
9 Låt din mun upp, och döm rätt, och hämnas den elända och fattiga.
Kasa na bu atɛntrenee; kasa ma ahiafo ne onnibi yiyedi.
10 Hvilkom en dygdelig qvinna beskärd är, hon är mycket ädlare, än aldrakosteligaste perlor.
Ɔyere pa, hena na obenya? Ɔsom bo pa ara sen nhene pa.
11 Hennes mans hjerta tör förlåta sig uppå henne, och bergning skall honom icke fattas.
Ne kunu wɔ ne mu ahotoso pa ara, na biribiara a ɛwɔ bo nhia no.
12 Hon gör honom ljuft, och icke ledt, i alla sina lifsdagar.
Ɔde nea eye brɛ no, na ɛnyɛ ɔhaw, ne nkwanna nyinaa mu.
13 Hon brukar sig på ull och lin, och arbetar gerna med sina händer.
Ɔhwehwɛ oguannwi ne asaawa na ɔde ne nsa nwen wɔ fɛw so.
14 Hon är såsom ett köpmanskepp, som sina bergning fjerranefter hemtar.
Ɔte sɛ aguadifo ahyɛn, ɔde ne nnuan fi akyirikyiri ba.
15 Hon står om nattene upp, och gifver sitt husfolk mat, och sina tjenarinnor deras del.
Ade nnya nkyee no na wasɔre; osiesie aduan ma nʼabusuafo na ɔkyekyɛ nnwuma ma ne mmaawa.
16 Hon tänker på en åker, och köper honom; och planterar en vingård af sina händers frukt.
Osusuw afuw ho na ɔtɔ; ofi nea onya mu yɛ bobeturo.
17 Hon gjordar sina länder fast, och stärker sina armar.
Ɔde nsi yɛ nʼadwuma; nʼabasa mu wɔ ahoɔden ma nʼadwuma.
18 Hon märker, hvar hennes handel kan hafva förkofring; hennes lykta utsläckes icke om nattena.
Ɔhwɛ sɛ nʼaguadi so wɔ mfaso, na ne kanea anum anadwo.
19 Hon räcker ut sina hand till rocken, och hennes finger fatta tenen.
Daa, na ne nsa kura tadua mu a ne nsateaa nso retoatoa asaawa.
20 Hon utsträcker sina händer till den fattiga, och räcker sina hand dem torftiga.
Ogow ne nsam ma ahiafo na ne nsa so ohiani so.
21 Hon fruktar icke sino huse för snö; ty hela hennes hus hafver dubbel kläder.
Sɛ sukyerɛmma tɔ a ne yam nhyehye no wɔ ne fifo ho; efisɛ wɔn nyinaa wɔ adurade a wɔde ko awɔw.
22 Hon gör sig täcken; hvitt silke, och purpur är hennes kläde.
Ɔyɛ ne mpasotam; na ofura nwera ne sirikyi ntama.
23 Hennes man är prisad i portomen, när han sitter när landsens äldsta.
Ne kunu wɔ anuonyam wɔ kuropɔn pon ano, faako a ɔne asase no so mpanyimfo tena.
24 Hon gör en kjortel, och säljer honom; ett bälte får hon krämarenom.
Ɔpempam nwera ntade tontɔn, na otu nkyekyeremu ma aguadifo.
25 Hennes prydning är, att hon renlig och flitig är; och framdeles skall hon le.
Ɔwɔ ahoɔden ne anuonyam; na onsuro nna a ɛwɔ nʼanim.
26 Hon upplåter sin mun med vishet, och på hennes tungo är täckelig lära.
Ɔkasa nyansa mu, na nokware nkyerɛkyerɛ wɔ ne tɛkrɛma so.
27 Hon ser till, huru det i hennes hus tillstår, och äter icke sitt bröd i lättja.
Ɔhwɛ ne fi mu nnwuma so na onnyigye anihaw so.
28 Hennes söner komma upp, och prisa henne saliga; hennes man lofvar henne.
Ne mma sɔre a wɔfrɛ no nhyira; ne kunu nso saa ara, na ɔkamfo no se,
29 Många döttrar samka rikedom; men du öfvergår dem alla.
“Mmea pii yɛ nneɛma a ɛwɔ din na wo de, wosen wɔn nyinaa.”
30 Täckeligt och dägelig vara är intet; en qvinna, som Herran fruktar, den skall man lofva.
Ɔbea kɔnnɔfo yɛ nnaadaa, na ahoɔfɛ twa mu ntɛm so; nanso ɔbea a osuro Awurade no fata nkamfo.
31 Hon skall rosad varda af sina händers frukt, och hennes gerningar skola lofva henne i portomen.
Fa abasobɔde a wanya no ma no, na wɔnkamfo ne nnwuma wɔ kuropɔn pon ano.
