Ordspråksboken 31
1 Detta är Konung Lemuels ord, den lära, som honom hans moder lärde.
Rijeèi cara Lemuila; sabrane rijeèi, kojima ga je uèila mati njegova.
2 Ack! min utkorade; ack! du mins lifs son; ack! min önskade son.
Šta, sine moj, šta, sine utrobe moje, i šta, sine zavjeta mojih?
3 Låt icke qvinnor få dina förmågo, och gack icke de vägar, der Konungar förderfva sig på.
Ne daj krjeposti svoje ženama, ni putova svojih onima što satiru careve.
4 O! icke Konungom, Lemuel; gif icke Konungom vin dricka, eller Förstom starka drycker;
Nije za careve, Lemuilo, nije za careve da piju vino, ni za knezove da piju silovito piæe,
5 Att de icke dricka, och förgäta rätthetena, och förvända de elända menniskors sak.
Da ne bi pijuæi zaboravio uredbe, i izmijenio pravicu kojemu nevoljniku.
6 Gif starka drycker dem som förgöras skola, och vin bedröfvadom själom;
Podajte silovito piæe onome koji hoæe da propadne, i vino onima koji su tužna srca;
7 Att de måga dricka, och förgäta sina vedermödo, och icke mer ihågkomma sin jämmer.
Neka se napije i zaboravi svoje siromaštvo, i da se više ne sjeæa svoje muke.
8 Låt din mun upp för de dumbar, och för allas deras sak, som förlåtne äro.
Otvoraj usta svoja za nijemoga, za stvar svijeh namijenjenijeh smrti.
9 Låt din mun upp, och döm rätt, och hämnas den elända och fattiga.
Otvoraj usta svoja, sudi pravo, daj pravicu nevoljnome i ubogome.
10 Hvilkom en dygdelig qvinna beskärd är, hon är mycket ädlare, än aldrakosteligaste perlor.
Ko æe naæi vrsnu ženu? jer vrijedi više nego biser.
11 Hennes mans hjerta tör förlåta sig uppå henne, och bergning skall honom icke fattas.
Oslanja se na nju srce muža njezina, i dobitka neæe nedostajati.
12 Hon gör honom ljuft, och icke ledt, i alla sina lifsdagar.
Èini mu dobro, a ne zlo, svega vijeka svojega.
13 Hon brukar sig på ull och lin, och arbetar gerna med sina händer.
Traži vune i lana, i radi po volji rukama svojim.
14 Hon är såsom ett köpmanskepp, som sina bergning fjerranefter hemtar.
Ona je kao laða trgovaèka, iz daleka donosi hranu svoju.
15 Hon står om nattene upp, och gifver sitt husfolk mat, och sina tjenarinnor deras del.
Ustaje dok je još noæ, daje hranu èeljadi svojoj i posao djevojkama svojim.
16 Hon tänker på en åker, och köper honom; och planterar en vingård af sina händers frukt.
Misli o njivi, i uzme je, od rada ruku svojih sadi vinograd.
17 Hon gjordar sina länder fast, och stärker sina armar.
Opasuje snagom bedra svoja i krijepi mišice svoje.
18 Hon märker, hvar hennes handel kan hafva förkofring; hennes lykta utsläckes icke om nattena.
Vidi kako joj je dobra radnja, ne gasi joj se noæu žižak.
19 Hon räcker ut sina hand till rocken, och hennes finger fatta tenen.
Rukama svojima maša se preslice, i prstima svojima drži vreteno.
20 Hon utsträcker sina händer till den fattiga, och räcker sina hand dem torftiga.
Ruku svoju otvora siromahu, i pruža ruke ubogome.
21 Hon fruktar icke sino huse för snö; ty hela hennes hus hafver dubbel kläder.
Ne boji se snijega za svoju èeljad, jer sva èeljad njezina ima po dvoje haljine.
22 Hon gör sig täcken; hvitt silke, och purpur är hennes kläde.
Pokrivaèe sama sebi gradi, tako platno i skerlet odijelo joj je.
23 Hennes man är prisad i portomen, när han sitter när landsens äldsta.
Zna se muž njezin na vratima kad sjedi sa starješinama zemaljskim.
24 Hon gör en kjortel, och säljer honom; ett bälte får hon krämarenom.
Košulje gradi i prodaje, i pojase daje trgovcu.
25 Hennes prydning är, att hon renlig och flitig är; och framdeles skall hon le.
Odijelo joj je krjepost i ljepota, i osmijeva se na vrijeme koje ide.
26 Hon upplåter sin mun med vishet, och på hennes tungo är täckelig lära.
Usta svoja otvora mudro i na jeziku joj je nauka blaga.
27 Hon ser till, huru det i hennes hus tillstår, och äter icke sitt bröd i lättja.
Pazi na vladanje èeljadi svoje, i hljeba u lijenosti ne jede.
28 Hennes söner komma upp, och prisa henne saliga; hennes man lofvar henne.
Sinovi njezini podižu se i blagosiljaju je; muž njezin takoðer hvali je;
29 Många döttrar samka rikedom; men du öfvergår dem alla.
Mnoge su žene bile vrsne, ali ti ih nadvišuješ sve.
30 Täckeligt och dägelig vara är intet; en qvinna, som Herran fruktar, den skall man lofva.
Ljupkost je prijevarna i ljepota tašta; žena koja se boji Gospoda, ona zaslužuje pohvalu.
31 Hon skall rosad varda af sina händers frukt, och hennes gerningar skola lofva henne i portomen.
Podajte joj od ploda ruku njezinijeh, i neka je hvale na vratima djela njezina.
