Ordspråksboken 31
1 Detta är Konung Lemuels ord, den lära, som honom hans moder lärde.
Ko nga kupu a Kingi Remuera; ko te poropititanga i whakaakona ai ia e tona whaea.
2 Ack! min utkorade; ack! du mins lifs son; ack! min önskade son.
He aha, e taku tama? He aha, e te tama a toku kopu? A he aha, e te tama a aku kupu taurangi?
3 Låt icke qvinnor få dina förmågo, och gack icke de vägar, der Konungar förderfva sig på.
Kaua e hoatu tou kaha ki nga wahine, ou ara hoki ki te mea whakangaro o nga kingi.
4 O! icke Konungom, Lemuel; gif icke Konungom vin dricka, eller Förstom starka drycker;
Ehara ma nga kingi, e Remuera, ehara ma nga kingi te inu waina; ehara hoki ma nga rangatira te mea, Kei hea he wai kaha?
5 Att de icke dricka, och förgäta rätthetena, och förvända de elända menniskors sak.
Kei inu ratou, a ka wareware ki te ture, a ka whakapeau ke i te whakawa o te tangata e tukinotia ana.
6 Gif starka drycker dem som förgöras skola, och vin bedröfvadom själom;
Hoatu he wai kaha ma te tangata e tata ana te marere, he waina hoki ki nga wairua pouri:
7 Att de måga dricka, och förgäta sina vedermödo, och icke mer ihågkomma sin jämmer.
Tukua ia kia inu, kia wareware ai ki tona rawakore, a kore ake he mahara ki ona mate.
8 Låt din mun upp för de dumbar, och för allas deras sak, som förlåtne äro.
Kia puaki tou mangai mo te wahangu, i te whakawakanga o te hunga katoa kua waiho mo te mate.
9 Låt din mun upp, och döm rätt, och hämnas den elända och fattiga.
Kia puaki tou mangai, whakaritea te whakawa i runga i te tika, tohea te tohe a te ware, a te rawakore.
10 Hvilkom en dygdelig qvinna beskärd är, hon är mycket ädlare, än aldrakosteligaste perlor.
Ko wai e kite i te wahine e u ana tona pai? Ko tona utu hoki kei runga noa atu i to nga rupi.
11 Hennes mans hjerta tör förlåta sig uppå henne, och bergning skall honom icke fattas.
Ka whakapono te ngakau o tana tane ki a ia, a kahore ona hapanga i te taonga.
12 Hon gör honom ljuft, och icke ledt, i alla sina lifsdagar.
He pai tana e mea ai ki a ia, kahore hoki he kino, i nga ra katoa e ora ai ia.
13 Hon brukar sig på ull och lin, och arbetar gerna med sina händer.
E kimi ana ia i te huruhuru hipi, i te muka, a ka ngakau nui te mahi a ona ringa.
14 Hon är såsom ett köpmanskepp, som sina bergning fjerranefter hemtar.
Ko tona rite kei nga kaipuke o nga kaihokohoko; e mauria mai ana e ia tana kai i tawhiti.
15 Hon står om nattene upp, och gifver sitt husfolk mat, och sina tjenarinnor deras del.
E maranga ana hoki ia i te mea e po tonu ana, a hoatu ana e ia he kai ma tona whare, he mahi hoki e rite ana ma ana kotiro.
16 Hon tänker på en åker, och köper honom; och planterar en vingård af sina händers frukt.
E whakaaroaro ana ia ki tetahi mara, a ka hokona e ia: whakatokia ana e ia he mara waina, he hua na ona ringa.
17 Hon gjordar sina länder fast, och stärker sina armar.
E whitiki ana ia i tona hope ki te kaha, e mea ana i ona takakau kia pakari.
18 Hon märker, hvar hennes handel kan hafva förkofring; hennes lykta utsläckes icke om nattena.
Ka kite ia he pai tana i hokohoko ai: e kore tana rama e mate i te po.
19 Hon räcker ut sina hand till rocken, och hennes finger fatta tenen.
Ka totoro atu ona ringa ki te mea takai miro, ka pupuri ona ringa ki te pou muka.
20 Hon utsträcker sina händer till den fattiga, och räcker sina hand dem torftiga.
Ka wherahia tona ringa ki te ware; ae ra, ka totoro atu ona ringa ki te rawakore.
21 Hon fruktar icke sino huse för snö; ty hela hennes hus hafver dubbel kläder.
E kore ia e wehi i te hukarere mo tona whare; no te mea kua kakahuria tona whare katoa ki te ngangana.
22 Hon gör sig täcken; hvitt silke, och purpur är hennes kläde.
Oti ake i a ia te whatuwhatu he whariki mona; he rinena pai, he papura ona kakahu.
23 Hennes man är prisad i portomen, när han sitter när landsens äldsta.
E mohiotia ana tana tane i nga kuwaha, ina noho tahi ia ki nga kaumatua o te whenua.
24 Hon gör en kjortel, och säljer honom; ett bälte får hon krämarenom.
E hanga ana e ia he rinena pai, a hokona atu ana; e hoatu ana e ia he whitiki ki nga kaihoko.
25 Hennes prydning är, att hon renlig och flitig är; och framdeles skall hon le.
He kaha, he honore ona kakahu; a e kata ana ia ki nga ra o muri atu.
26 Hon upplåter sin mun med vishet, och på hennes tungo är täckelig lära.
He nui ona whakaaro ina puaki tona mangai; kei tona arero te ture o te atawhai.
27 Hon ser till, huru det i hennes hus tillstår, och äter icke sitt bröd i lättja.
Ka ata tirohia e ia nga ara o tona whare, e kore ano ia e kai i te taro o te mangere.
28 Hennes söner komma upp, och prisa henne saliga; hennes man lofvar henne.
Ka whakatika ana tamariki, a he kupu manaaki ta ratou mona; Tana tane hoki, ka whakamoemiti ano ia ki a ia, ka mea:
29 Många döttrar samka rikedom; men du öfvergår dem alla.
He tokomaha nga tamahine i u te pai o ta ratou mahi, otiia hira ake tau i a ratou katoa.
30 Täckeligt och dägelig vara är intet; en qvinna, som Herran fruktar, den skall man lofva.
He mea teka noa te manako, he mea horihori te ataahua: tena ko te wahine e wehi ana i a Ihowa, ko ia e whakamoemititia.
31 Hon skall rosad varda af sina händers frukt, och hennes gerningar skola lofva henne i portomen.
Hoatu ki a ia o nga hua o ona ringa; a ma ana mahi ia e whakamoemiti i nga kuwaha.
