Ordspråksboken 31
1 Detta är Konung Lemuels ord, den lära, som honom hans moder lärde.
Ķēniņa Lemuēļa vārdi, tā mācība, ko viņa māte tam mācīja.
2 Ack! min utkorade; ack! du mins lifs son; ack! min önskade son.
Ak, mans dēls! ak manas miesas dēls! tu manu solījumu dēls.
3 Låt icke qvinnor få dina förmågo, och gack icke de vägar, der Konungar förderfva sig på.
Nedod sievām savu spēku, nedz savu ceļu tām, kas ķēniņus samaitā.
4 O! icke Konungom, Lemuel; gif icke Konungom vin dricka, eller Förstom starka drycker;
Ķēniņiem nebūs, ak Lemuēl, ķēniņiem nebūs vīna dzert, nedz valdniekiem stipra dzēriena iekārot,
5 Att de icke dricka, och förgäta rätthetena, och förvända de elända menniskors sak.
Ka dzerdami neaizmirst likumus, un nepārgroza tiesu visiem sērdieņiem.
6 Gif starka drycker dem som förgöras skola, och vin bedröfvadom själom;
Dodiet stipru dzērienu tam, kas iet bojā, un vīnu, kam noskumusi sirds:
7 Att de måga dricka, och förgäta sina vedermödo, och icke mer ihågkomma sin jämmer.
Tāds lai dzer, ka aizmirst savu nabadzību, un vairs nepiemin savas bēdas.
8 Låt din mun upp för de dumbar, och för allas deras sak, som förlåtne äro.
Atdari savu muti par mēmo un par visiem, kas ir atstāti.
9 Låt din mun upp, och döm rätt, och hämnas den elända och fattiga.
Atdari savu muti, tiesā taisni un nes tiesu nabagam un sērdienim.
10 Hvilkom en dygdelig qvinna beskärd är, hon är mycket ädlare, än aldrakosteligaste perlor.
Tikušu (tikumīgu) sievu, kas tādu atrod, pāri par pērlēm ir viņas dārgums.
11 Hennes mans hjerta tör förlåta sig uppå henne, och bergning skall honom icke fattas.
Uz viņu uzticas vīra sirds un labuma tam netrūkst nekāda.
12 Hon gör honom ljuft, och icke ledt, i alla sina lifsdagar.
Tā dara tam labu, ne ļaunu visās sava mūža dienās.
13 Hon brukar sig på ull och lin, och arbetar gerna med sina händer.
Viņa gādā par vilnu un liniem un strādā priecīgām rokām.
14 Hon är såsom ett köpmanskepp, som sina bergning fjerranefter hemtar.
Tā ir kā laivinieka laiva, sagādā maizi no tālienes.
15 Hon står om nattene upp, och gifver sitt husfolk mat, och sina tjenarinnor deras del.
Jau pašā naktī tā ceļas un dod barību savai saimei un kalponēm iespriesto tiesu.
16 Hon tänker på en åker, och köper honom; och planterar en vingård af sina händers frukt.
To zemes stūri, ko cerē, tā dabū, no savu roku augļiem tā dēsta vīna dārzu.
17 Hon gjordar sina länder fast, och stärker sina armar.
Ar spēku tā jož savus gurnus un savas rokas ar stiprumu.
18 Hon märker, hvar hennes handel kan hafva förkofring; hennes lykta utsläckes icke om nattena.
Tā mana, ka viņas pūliņš labi sokas, un gaisma tai neapdziest naktī.
19 Hon räcker ut sina hand till rocken, och hennes finger fatta tenen.
Tā stiepj savu roku pie kodeļa un tver ar pirkstiem ratiņu.
20 Hon utsträcker sina händer till den fattiga, och räcker sina hand dem torftiga.
Tā sērdieņus mīlīgi apkampj un pasniedz nabagiem roku.
21 Hon fruktar icke sino huse för snö; ty hela hennes hus hafver dubbel kläder.
Savam namam tā nebīstas sniega, jo saime divkārtīgi ģērbta.
22 Hon gör sig täcken; hvitt silke, och purpur är hennes kläde.
Tā sev taisa apsegus, dārgs audeklis un purpurs tai ir apģērbs.
23 Hennes man är prisad i portomen, när han sitter när landsens äldsta.
Tai vīrs ir pazīstams vārtos, kad tas sēž ar zemes vecajiem.
24 Hon gör en kjortel, och säljer honom; ett bälte får hon krämarenom.
Viņa auž linu svārkus un pārdod, un izdod pircējiem jostas.
25 Hennes prydning är, att hon renlig och flitig är; och framdeles skall hon le.
Stiprums un gods tai apģērbs; tā smejas par nākamo laiku.
26 Hon upplåter sin mun med vishet, och på hennes tungo är täckelig lära.
Savu muti tā atdara ar gudrību, un uz viņas mēles ir jauka mācība.
27 Hon ser till, huru det i hennes hus tillstår, och äter icke sitt bröd i lättja.
Viņa skatās pēc visām sava nama gaitām un neēd savu maizi ar slinkumu.
28 Hennes söner komma upp, och prisa henne saliga; hennes man lofvar henne.
Viņas bērni pieceļas un teic viņu laimīgu; viņas vīrs, tas to slavē:
29 Många döttrar samka rikedom; men du öfvergår dem alla.
Daudz mātes meitām ir goda tikums, bet tu esi pāri par visām!
30 Täckeligt och dägelig vara är intet; en qvinna, som Herran fruktar, den skall man lofva.
Daiļums viļ un skaistums paiet; dievbijīga sieva, tā ir teicama!
31 Hon skall rosad varda af sina händers frukt, och hennes gerningar skola lofva henne i portomen.
Teiciet viņu par viņas roku augļiem, un viņas pašas darbi lai viņu ļaudīs teic!
