Ordspråksboken 31
1 Detta är Konung Lemuels ord, den lära, som honom hans moder lärde.
Verba Lamuelis regis. Visio, qua erudivit eum mater sua.
2 Ack! min utkorade; ack! du mins lifs son; ack! min önskade son.
Quid dilecte mi, quid dilecte uteri mei, quid dilecte votorum meorum?
3 Låt icke qvinnor få dina förmågo, och gack icke de vägar, der Konungar förderfva sig på.
Ne dederis mulieribus substantiam tuam, et divitias tuas ad delendos reges.
4 O! icke Konungom, Lemuel; gif icke Konungom vin dricka, eller Förstom starka drycker;
Noli regibus, o Lamuel, noli regibus dare vinum: quia nullum secretum est ubi regnat ebrietas.
5 Att de icke dricka, och förgäta rätthetena, och förvända de elända menniskors sak.
Et ne forte bibant, et obliviscantur iudiciorum, et mutent causam filiorum pauperis.
6 Gif starka drycker dem som förgöras skola, och vin bedröfvadom själom;
Date siceram mœrentibus, et vinum his, qui amaro sunt animo:
7 Att de måga dricka, och förgäta sina vedermödo, och icke mer ihågkomma sin jämmer.
bibant, et obliviscantur egestatis suæ, et doloris sui non recordentur amplius.
8 Låt din mun upp för de dumbar, och för allas deras sak, som förlåtne äro.
Aperi os tuum muto, et causis omnium filiorum qui pertranseunt:
9 Låt din mun upp, och döm rätt, och hämnas den elända och fattiga.
aperi os tuum, decerne quod iustum est, et iudica inopem et pauperem.
10 Hvilkom en dygdelig qvinna beskärd är, hon är mycket ädlare, än aldrakosteligaste perlor.
Mulierem fortem quis inveniet? procul, et de ultimis finibus pretium eius.
11 Hennes mans hjerta tör förlåta sig uppå henne, och bergning skall honom icke fattas.
Confidit in ea cor viri sui, et spoliis non indigebit.
12 Hon gör honom ljuft, och icke ledt, i alla sina lifsdagar.
Reddet ei bonum, et non malum, omnibus diebus vitæ suæ.
13 Hon brukar sig på ull och lin, och arbetar gerna med sina händer.
Quæsivit lanam et linum, et operata est consilia manuum suarum.
14 Hon är såsom ett köpmanskepp, som sina bergning fjerranefter hemtar.
Facta est quasi navis institoris, de longe portans panem suum.
15 Hon står om nattene upp, och gifver sitt husfolk mat, och sina tjenarinnor deras del.
Et de nocte surrexit, deditque prædam domesticis suis, et cibaria ancillis suis.
16 Hon tänker på en åker, och köper honom; och planterar en vingård af sina händers frukt.
Consideravit agrum, et emit eum: de fructu manuum suarum plantavit vineam.
17 Hon gjordar sina länder fast, och stärker sina armar.
Accinxit fortitudine lumbos suos, et roboravit brachium suum.
18 Hon märker, hvar hennes handel kan hafva förkofring; hennes lykta utsläckes icke om nattena.
Gustavit, et vidit quia bona est negotiatio eius: non extinguetur in nocte lucerna eius.
19 Hon räcker ut sina hand till rocken, och hennes finger fatta tenen.
Manum suam misit ad fortia, et digiti eius apprehenderunt fusum.
20 Hon utsträcker sina händer till den fattiga, och räcker sina hand dem torftiga.
Manum suam aperuit inopi, et palmas suas extendit ad pauperem.
21 Hon fruktar icke sino huse för snö; ty hela hennes hus hafver dubbel kläder.
Non timebit domui suæ a frigoribus nivis: omnes enim domestici eius vestiti sunt duplicibus.
22 Hon gör sig täcken; hvitt silke, och purpur är hennes kläde.
Stragulatam vestem fecit sibi: byssus, et purpura indumentum eius.
23 Hennes man är prisad i portomen, när han sitter när landsens äldsta.
Nobilis in portis vir eius, quando sederit cum senatoribus terræ.
24 Hon gör en kjortel, och säljer honom; ett bälte får hon krämarenom.
Sindonem fecit, et vendidit, et cingulum tradidit Chananæo.
25 Hennes prydning är, att hon renlig och flitig är; och framdeles skall hon le.
Fortitudo et decor indumentum eius, et ridebit in die novissimo.
26 Hon upplåter sin mun med vishet, och på hennes tungo är täckelig lära.
Os suum aperuit sapientiæ, et lex clementiæ in lingua eius.
27 Hon ser till, huru det i hennes hus tillstår, och äter icke sitt bröd i lättja.
Consideravit semitas domus suæ, et panem otiosa non comedit.
28 Hennes söner komma upp, och prisa henne saliga; hennes man lofvar henne.
Surrexerunt filii eius, et beatissimam prædicaverunt: vir eius, et laudavit eam.
29 Många döttrar samka rikedom; men du öfvergår dem alla.
Multæ filiæ congregaverunt divitias: tu supergressa es universas.
30 Täckeligt och dägelig vara är intet; en qvinna, som Herran fruktar, den skall man lofva.
Fallax gratia, et vana est pulchritudo: mulier timens Dominum ipsa laudabitur.
31 Hon skall rosad varda af sina händers frukt, och hennes gerningar skola lofva henne i portomen.
Date ei de fructu manuum suarum: et laudent eam in portis opera eius.
