< Ordspråksboken 31 >

1 Detta är Konung Lemuels ord, den lära, som honom hans moder lärde.
Dagiti sasao ni Ari Lemuel— mensahe manipud iti Dios nga insuro kenkuana ti inana.
2 Ack! min utkorade; ack! du mins lifs son; ack! min önskade son.
Ania, anakko? Ken ania, anak ti aanakak? Ken ania, anak dagiti sapatak? —
3 Låt icke qvinnor få dina förmågo, och gack icke de vägar, der Konungar förderfva sig på.
Saanmo nga ited ti pigsam kadagiti babbai, wenno dagiti wagasmo kadagiti mangdaddadael kadagiti ari.
4 O! icke Konungom, Lemuel; gif icke Konungom vin dricka, eller Förstom starka drycker;
Saan a para kadagiti ari, Lemuel, saan a para kadagiti ari ti uminom iti arak, wenno kadagiti mangiturturay ti mangdamag nga, “Ayanna ti naingel a mainom?”
5 Att de icke dricka, och förgäta rätthetena, och förvända de elända menniskors sak.
Gapu ta no uminomda malipatanda dagiti naipaulog a linteg, ket saanda a bigbigen dagiti kalintegan dagiti amin a marigrigatan.
6 Gif starka drycker dem som förgöras skola, och vin bedröfvadom själom;
Ikkam iti naingel a mainom dagiti tattao a mapukpukaw, ken arak dagiti agsagsagaba.
7 Att de måga dricka, och förgäta sina vedermödo, och icke mer ihågkomma sin jämmer.
Uminom isuna ket malipatanna ti kinapanglawna, ket saanna a malagip ti pakariribukanna.
8 Låt din mun upp för de dumbar, och för allas deras sak, som förlåtne äro.
Agsaoka para kadagiti saan a makasao, para kadagiti amin a mapukpukaw.
9 Låt din mun upp, och döm rätt, och hämnas den elända och fattiga.
Agsaoka ket mangukomka babaen iti pannakarukod iti nalinteg ken ikalintegam ti karbengan dagiti napanglaw ken agkasapulan a tattao.
10 Hvilkom en dygdelig qvinna beskärd är, hon är mycket ädlare, än aldrakosteligaste perlor.
Siasino ti makasarak iti asawa a babai nga adda kabaelanna? Napatpateg isuna nga adayo ngem kadagiti alahas.
11 Hennes mans hjerta tör förlåta sig uppå henne, och bergning skall honom icke fattas.
Agtaltalek kenkuana ti puso ti asawana, ken saanto pulos a pumanglaw ti asawana.
12 Hon gör honom ljuft, och icke ledt, i alla sina lifsdagar.
Agar-aramid isuna iti nasasayaat a banbanag para iti asawana ken saan a kinadakes iti entero a panagbiagna.
13 Hon brukar sig på ull och lin, och arbetar gerna med sina händer.
Mangpilpili isuna iti lupot a naaramid iti buok iti karnero ken de lana a lupot, ket agtrabaho isuna a siraragsak kadagiti imana.
14 Hon är såsom ett köpmanskepp, som sina bergning fjerranefter hemtar.
Maiyarig isuna iti agtagtagilako iti barko; mangisangsangpet isuna kadagiti taraon manipud iti adayo a lugar.
15 Hon står om nattene upp, och gifver sitt husfolk mat, och sina tjenarinnor deras del.
Bumangon isuna iti rabii ket ikkanna iti taraon dagiti sangkabalayanna, ket iwarasna ti trabaho para kadagiti adipenna a babbai.
16 Hon tänker på en åker, och köper honom; och planterar en vingård af sina händers frukt.
Agbirok isuna iti talon ket gatangenna daytoy babaen iti bunga dagiti imana, agmula isuna iti ubas.
17 Hon gjordar sina länder fast, och stärker sina armar.
Kawkawesanna ti bagina iti pigsa ken pappapigsaenna dagiti imana.
18 Hon märker, hvar hennes handel kan hafva förkofring; hennes lykta utsläckes icke om nattena.
Ammona no anianto ti mangted kenkuana iti nasayaat a gungona, agpatpatnag a saan a maiddep ti silawna.
19 Hon räcker ut sina hand till rocken, och hennes finger fatta tenen.
Iyiggemna dagiti imana iti rueda, ken igemanna ti takbian.
20 Hon utsträcker sina händer till den fattiga, och räcker sina hand dem torftiga.
Iyunatna dagiti imana kadagiti napanglaw a tattao; iyunatna dagiti imana kadagiti agkasapulan a tattao.
21 Hon fruktar icke sino huse för snö; ty hela hennes hus hafver dubbel kläder.
Saan isuna a mabuteng iti niebe para iti sangakabalayanna, ta nakawesan iti natingra a nalabaga ti sangakabalayanna.
22 Hon gör sig täcken; hvitt silke, och purpur är hennes kläde.
Agar-aramid isuna kadagiti abbong ti pagidaanna, ket agkawkawes isuna iti lino a pagan-anay a purpura ti marisna.
23 Hennes man är prisad i portomen, när han sitter när landsens äldsta.
Mabigbigbig ti asawana kadagiti ruangan, tunggal makitugtugaw ti asawana kadagiti panglakayen iti daga.
24 Hon gör en kjortel, och säljer honom; ett bälte får hon krämarenom.
Agar-aramid isuna kadagiti lino a pagan-anay ket ilaklakona dagitoy, ken mangipapaay isuna iti barikes kadagiti agtagtakilako.
25 Hennes prydning är, att hon renlig och flitig är; och framdeles skall hon le.
Nakawesan isuna iti pigsa ken dayaw, ket katkatawaanna ti umay a tiempo.
26 Hon upplåter sin mun med vishet, och på hennes tungo är täckelig lära.
Iyungapna ti ngiwatna a nabuyugan iti kinasirib, ken adda ti linteg ti kinamanangaasi iti dilana.
27 Hon ser till, huru det i hennes hus tillstår, och äter icke sitt bröd i lättja.
Banbantayanna dagiti wagas ti sangakabalayanna ket saanna a kanen ti tinapay ti kinasadut.
28 Hennes söner komma upp, och prisa henne saliga; hennes man lofvar henne.
Tumakder dagiti annakna ket awaganda isuna a nagasat; idaydayaw isuna ti asawana a kunkunana,
29 Många döttrar samka rikedom; men du öfvergår dem alla.
“Adu a babbai ti nakaaramid iti nasayaat, ngem inabakmo ida amin.”
30 Täckeligt och dägelig vara är intet; en qvinna, som Herran fruktar, den skall man lofva.
Makaallilaw ti kinapintas, awan serserbi ti kinapintas, ngem maidaydayawto ti babai nga agbuteng kenni Yahweh.
31 Hon skall rosad varda af sina händers frukt, och hennes gerningar skola lofva henne i portomen.
Itedyo kenkuana ti bunga ti aramidna ket bay-anyo nga idaydayaw koma isuna dagiti aramidna kadagiti ruangan.

< Ordspråksboken 31 >