Ordspråksboken 31
1 Detta är Konung Lemuels ord, den lära, som honom hans moder lärde.
Words of Lemuel a king, a declaration that his mother taught him:
2 Ack! min utkorade; ack! du mins lifs son; ack! min önskade son.
'What, my son? and what, son of my womb? And what, son of my vows?
3 Låt icke qvinnor få dina förmågo, och gack icke de vägar, der Konungar förderfva sig på.
Give not to women thy strength, And thy ways to wiping away of kings.
4 O! icke Konungom, Lemuel; gif icke Konungom vin dricka, eller Förstom starka drycker;
Not for kings, O Lemuel, Not for kings, to drink wine, And for princes a desire of strong drink.
5 Att de icke dricka, och förgäta rätthetena, och förvända de elända menniskors sak.
Lest he drink, and forget the decree, And change the judgment of any of the sons of affliction.
6 Gif starka drycker dem som förgöras skola, och vin bedröfvadom själom;
Give strong drink to the perishing, And wine to the bitter in soul,
7 Att de måga dricka, och förgäta sina vedermödo, och icke mer ihågkomma sin jämmer.
He drinketh, and forgetteth his poverty, And his misery he remembereth not again.
8 Låt din mun upp för de dumbar, och för allas deras sak, som förlåtne äro.
Open thy mouth for the dumb, For the right of all sons of change.
9 Låt din mun upp, och döm rätt, och hämnas den elända och fattiga.
Open thy mouth, judge righteously, Both the cause of the poor and needy!'
10 Hvilkom en dygdelig qvinna beskärd är, hon är mycket ädlare, än aldrakosteligaste perlor.
A woman of worth who doth find? Yea, far above rubies [is] her price.
11 Hennes mans hjerta tör förlåta sig uppå henne, och bergning skall honom icke fattas.
The heart of her husband hath trusted in her, And spoil he lacketh not.
12 Hon gör honom ljuft, och icke ledt, i alla sina lifsdagar.
She hath done him good, and not evil, All days of her life.
13 Hon brukar sig på ull och lin, och arbetar gerna med sina händer.
She hath sought wool and flax, And with delight she worketh [with] her hands.
14 Hon är såsom ett köpmanskepp, som sina bergning fjerranefter hemtar.
She hath been as ships of the merchant, From afar she bringeth in her bread.
15 Hon står om nattene upp, och gifver sitt husfolk mat, och sina tjenarinnor deras del.
Yea, she riseth while yet night, And giveth food to her household, And a portion to her damsels.
16 Hon tänker på en åker, och köper honom; och planterar en vingård af sina händers frukt.
She hath considered a field, and taketh it, From the fruit of her hands she hath planted a vineyard.
17 Hon gjordar sina länder fast, och stärker sina armar.
She hath girded with might her loins, And doth strengthen her arms.
18 Hon märker, hvar hennes handel kan hafva förkofring; hennes lykta utsläckes icke om nattena.
She hath perceived when her merchandise [is] good, Her lamp is not extinguished in the night.
19 Hon räcker ut sina hand till rocken, och hennes finger fatta tenen.
Her hands she hath sent forth on a spindle, And her hands have held a distaff.
20 Hon utsträcker sina händer till den fattiga, och räcker sina hand dem torftiga.
Her hand she hath spread forth to the poor, Yea, her hands she sent forth to the needy.
21 Hon fruktar icke sino huse för snö; ty hela hennes hus hafver dubbel kläder.
She is not afraid of her household from snow, For all her household are clothed [with] scarlet.
22 Hon gör sig täcken; hvitt silke, och purpur är hennes kläde.
Ornamental coverings she hath made for herself, Silk and purple [are] her clothing.
23 Hennes man är prisad i portomen, när han sitter när landsens äldsta.
Known in the gates is her husband, In his sitting with elders of the land.
24 Hon gör en kjortel, och säljer honom; ett bälte får hon krämarenom.
Linen garments she hath made, and selleth, And a girdle she hath given to the merchant.
25 Hennes prydning är, att hon renlig och flitig är; och framdeles skall hon le.
Strength and honour [are] her clothing, And she rejoiceth at a latter day.
26 Hon upplåter sin mun med vishet, och på hennes tungo är täckelig lära.
Her mouth she hath opened in wisdom, And the law of kindness [is] on her tongue.
27 Hon ser till, huru det i hennes hus tillstår, och äter icke sitt bröd i lättja.
She [is] watching the ways of her household, And bread of sloth she eateth not.
28 Hennes söner komma upp, och prisa henne saliga; hennes man lofvar henne.
Her sons have risen up, and pronounce her happy, Her husband, and he praiseth her,
29 Många döttrar samka rikedom; men du öfvergår dem alla.
'Many [are] the daughters who have done worthily, Thou hast gone up above them all.'
30 Täckeligt och dägelig vara är intet; en qvinna, som Herran fruktar, den skall man lofva.
The grace [is] false, and the beauty [is] vain, A woman fearing Jehovah, she may boast herself.
31 Hon skall rosad varda af sina händers frukt, och hennes gerningar skola lofva henne i portomen.
Give ye to her of the fruit of her hands, And her works do praise her in the gates!
