Ordspråksboken 31
1 Detta är Konung Lemuels ord, den lära, som honom hans moder lärde.
Kong Lemuel af Massas Ord; som hans Moder tugtede ham med.
2 Ack! min utkorade; ack! du mins lifs son; ack! min önskade son.
Hvad, Lemuel, min Søn, min førstefødte, hvad skal jeg sige dig, hvad, mit Moderlivs Søn, hvad, mine Løfters Søn?
3 Låt icke qvinnor få dina förmågo, och gack icke de vägar, der Konungar förderfva sig på.
Giv ikke din Kraft til Kvinder, din Kærlighed til dem, der ødelægger Konger.
4 O! icke Konungom, Lemuel; gif icke Konungom vin dricka, eller Förstom starka drycker;
Det klæder ej Konger, Lemuel, det klæder ej Konger at drikke Vin eller Fyrster at kræve stærke Drikke,
5 Att de icke dricka, och förgäta rätthetena, och förvända de elända menniskors sak.
at de ikke skal drikke og glemme Vedtægt og bøje Retten for alle arme.
6 Gif starka drycker dem som förgöras skola, och vin bedröfvadom själom;
Giv den segnende stærke Drikke, og giv den mismodige Vin;
7 Att de måga dricka, och förgäta sina vedermödo, och icke mer ihågkomma sin jämmer.
lad ham drikke og glemme sin Fattigdom, ej mer ihukomme sin Møje.
8 Låt din mun upp för de dumbar, och för allas deras sak, som förlåtne äro.
Luk Munden op for den stumme, for alle lidendes Sag;
9 Låt din mun upp, och döm rätt, och hämnas den elända och fattiga.
luk Munden op og døm retfærdigt, skaf den arme og fattige Ret!
10 Hvilkom en dygdelig qvinna beskärd är, hon är mycket ädlare, än aldrakosteligaste perlor.
Hvo finder en duelig Hustru? Hendes Værd staar langt over Perlers.
11 Hennes mans hjerta tör förlåta sig uppå henne, och bergning skall honom icke fattas.
Hendes Husbonds Hjerte stoler paa hende, paa Vinding skorter det ikke.
12 Hon gör honom ljuft, och icke ledt, i alla sina lifsdagar.
Hun gør ham godt og intet ondt alle sine Levedage.
13 Hon brukar sig på ull och lin, och arbetar gerna med sina händer.
Hun sørger for Uld og Hør, hun bruger sine Hænder med Lyst.
14 Hon är såsom ett köpmanskepp, som sina bergning fjerranefter hemtar.
Hun er som en Købmands Skibe, sin Føde henter hun langvejs fra.
15 Hon står om nattene upp, och gifver sitt husfolk mat, och sina tjenarinnor deras del.
Endnu før Dag staar hun op og giver Huset Mad, sine Piger deres tilmaalte Del.
16 Hon tänker på en åker, och köper honom; och planterar en vingård af sina händers frukt.
Hun tænker paa en Mark og faar den, hun planter en Vingaard, for hvad hun har tjent.
17 Hon gjordar sina länder fast, och stärker sina armar.
Hun bælter sin Hofte med Kraft, lægger Styrke i sine Arme.
18 Hon märker, hvar hennes handel kan hafva förkofring; hennes lykta utsläckes icke om nattena.
Hun skønner, hendes Husholdning lykkes, hendes Lampe gaar ikke ud om Natten.
19 Hon räcker ut sina hand till rocken, och hennes finger fatta tenen.
Hun rækker sine Hænder mod Rokken, Fingrene tager om Tenen.
20 Hon utsträcker sina händer till den fattiga, och räcker sina hand dem torftiga.
Hun rækker sin Haand til den arme, rækker Armene ud til den fattige.
21 Hon fruktar icke sino huse för snö; ty hela hennes hus hafver dubbel kläder.
Af Sne har hun intet at frygte for sit Hus, thi hele hendes Hus er klædt i Skarlagen.
22 Hon gör sig täcken; hvitt silke, och purpur är hennes kläde.
Tæpper laver hun sig, hun er klædt i Byssus og Purpur.
23 Hennes man är prisad i portomen, när han sitter när landsens äldsta.
Hendes Husbond er kendt i Portene, naar han sidder blandt Landets Ældste.
24 Hon gör en kjortel, och säljer honom; ett bälte får hon krämarenom.
Hun væver Linned til Salg og sælger Bælter til Kræmmeren.
25 Hennes prydning är, att hon renlig och flitig är; och framdeles skall hon le.
Klædt i Styrke og Hæder gaar hun Morgendagen i Møde med Smil.
26 Hon upplåter sin mun med vishet, och på hennes tungo är täckelig lära.
Hun aabner Munden med Visdom, med mild Vejledning paa Tungen.
27 Hon ser till, huru det i hennes hus tillstår, och äter icke sitt bröd i lättja.
Hun vaager over Husets Gænge og spiser ej Ladheds Brød.
28 Hennes söner komma upp, och prisa henne saliga; hennes man lofvar henne.
Hendes Sønner staar frem og giver hende Pris, hendes Husbond synger hendes Lov:
29 Många döttrar samka rikedom; men du öfvergår dem alla.
»Mange duelige Kvinder findes, men du staar over dem alle!«
30 Täckeligt och dägelig vara är intet; en qvinna, som Herran fruktar, den skall man lofva.
Ynde er Svig og Skønhed Skin; en Kvinde, som frygter HERREN, skal roses.
31 Hon skall rosad varda af sina händers frukt, och hennes gerningar skola lofva henne i portomen.
Lad hende faa sine Hænders Frugt, hendes Gerninger synger hendes Lov i Portene.
