Ordspråksboken 31
1 Detta är Konung Lemuels ord, den lära, som honom hans moder lärde.
Goe da gogolosu sia: amo hina bagade Lemiuele ea: me da ema sia: i,
2 Ack! min utkorade; ack! du mins lifs son; ack! min önskade son.
“Di da na dogolegei manodafa. Na da Godema sia: ne gadoiba: le, E da di nama i. Na da dima adi adoma: bela: ?
3 Låt icke qvinnor få dina förmågo, och gack icke de vägar, der Konungar förderfva sig på.
Dia gasa huluane dagosa: besa: le, wadela: i uda adole lasu hou maedafa hamoma. Dia muni amoga mae galagama, wadela: i uda adole lasu amoga. Amo wadela: i uda da hina bagade dunu wadela: lesimusa: dawa:
4 O! icke Konungom, Lemuel; gif icke Konungom vin dricka, eller Förstom starka drycker;
Lemiuele! Nabima! Hina bagade dunu da waini (adini) hame manu da defea. Amola ilia waini hame hanamu da defea.
5 Att de icke dricka, och förgäta rätthetena, och förvända de elända menniskors sak.
Be ilia da adini nasea ilia da sema gogolesa amola ilia da hame gagui dunu ilia moloiwane fofada: su hame dawa: sa.
6 Gif starka drycker dem som förgöras skola, och vin bedröfvadom själom;
Adini da amo dunu bogolalebe ilia liligi, amola nowa dunu da da: i dioi bagade galea amo ilia liligi.
7 Att de måga dricka, och förgäta sina vedermödo, och icke mer ihågkomma sin jämmer.
Amaiba: le, ilia nawene, hame gagui hou amola da: i dioi hou gogolema: ne manu da defea.
8 Låt din mun upp för de dumbar, och för allas deras sak, som förlåtne äro.
Nowa dunu da ha: gi sia: mu gogolei galea, amo fidima: ne ha: gi sia: ma. Gasa hame dunu fidima: ne ouligima!
9 Låt din mun upp, och döm rätt, och hämnas den elända och fattiga.
Ili fidili, molole sia: ne fofada: ma. Moloiwane hame gagui amo gaga: ma amola fidima: ne fofada: ma!”
10 Hvilkom en dygdelig qvinna beskärd är, hon är mycket ädlare, än aldrakosteligaste perlor.
Moloidafa uda lamu da hogoi helele gasa bagade ba: sa. Moloidafa uda ea lasu da igi noga: i muni bagadega lasu amo bagadewane baligisa.
11 Hennes mans hjerta tör förlåta sig uppå henne, och bergning skall honom icke fattas.
Amo uda ea egoa da idua ea hou da moloidafa dafawaneyale dawa: sa. Amola egoa da eso huluane liligi defele gagui dialumu.
12 Hon gör honom ljuft, och icke ledt, i alla sina lifsdagar.
Amaiwane uda esalea, egoa noga: le fidisa amola egoama da: i diosu hame iaha.
13 Hon brukar sig på ull och lin, och arbetar gerna med sina händer.
E da eso huluane hawa: hamosa esala. E da wulo gobea ha: sa amola abula amuna esala.
14 Hon är såsom ett köpmanskepp, som sina bergning fjerranefter hemtar.
E da dusagai bagade defele, ha: i manu amo soge sedadega gaguli maha.
15 Hon står om nattene upp, och gifver sitt husfolk mat, och sina tjenarinnor deras del.
Agoaiwane uda e da hame hadigia, wa: legadole, ea sosogo fi amogili ha: i manu gobesa, amola ea fidisu a: fini ilima hawa: hamosu hamoma: ne olelesa.
16 Hon tänker på en åker, och köper honom; och planterar en vingård af sina händers frukt.
Amaiwane uda e da soge ba: lalu bu amo soge bidilasa. Amola muni ea lai amoga e da amo soge ganodini waini hawa: bugisa.
17 Hon gjordar sina länder fast, och stärker sina armar.
Agoaiwane uda e da gasa bagade gala. Amola e da hawa: obenane gasa bagade hamosa.
18 Hon märker, hvar hennes handel kan hafva förkofring; hennes lykta utsläckes icke om nattena.
E da ea hamobe huluane ea lamu defei amo dawa: Amola e da gasibi galu mae helefili, hawa: hamonana.
19 Hon räcker ut sina hand till rocken, och hennes finger fatta tenen.
Amaiwane uda da hifawane gobea ha: le, amola ea abula hi fawane amuna.
20 Hon utsträcker sina händer till den fattiga, och räcker sina hand dem torftiga.
E da hame gagui dunu ilima asigiba: le, liligi iaha.
21 Hon fruktar icke sino huse för snö; ty hela hennes hus hafver dubbel kläder.
Anegagi eso doaga: sea e da hame da: i diosa. Bai e da ea sosogo fi ilia anegagi abula hahamoi dagoiba: le.
22 Hon gör sig täcken; hvitt silke, och purpur är hennes kläde.
E da ea sosogo fi ilia golamusa: fafai amo da: iya abula ida: iwane fa: sisa. Amola e da oga: yei abula amo sala.
23 Hennes man är prisad i portomen, när han sitter när landsens äldsta.
Egoa da dunu huluane ilia e dawa: Amola e da ea fi ganodini bisilua esala.
24 Hon gör en kjortel, och säljer honom; ett bälte får hon krämarenom.
Amaiwane uda da abula amola idinigisu bulu hahamosa. Amalalu, e da bidi lasu dunu ilima amo liligi bidi lasa.
25 Hennes prydning är, att hon renlig och flitig är; och framdeles skall hon le.
Amola amo uda e da gasa bagade amola eno dunu da ema nodosa. Amola e da fa: no misunu hou amoga hame beda: sa.
26 Hon upplåter sin mun med vishet, och på hennes tungo är täckelig lära.
Amola e da asabole, dawa: le sia: sa.
27 Hon ser till, huru det i hennes hus tillstår, och äter icke sitt bröd i lättja.
Amola amo uda da mae hihini amola hame helefisa. E da ea sosogo fi ilia hanai liligi huluane defele hamosa.
28 Hennes söner komma upp, och prisa henne saliga; hennes man lofvar henne.
Ea mano amola egoa da ema hahawane nodosa.
29 Många döttrar samka rikedom; men du öfvergår dem alla.
Egoa da ema amane sia: sa, “Uda oda da noga: i, be dia hou da uda huluane ilia hou baligidafa.”
30 Täckeligt och dägelig vara är intet; en qvinna, som Herran fruktar, den skall man lofva.
Uda mogili da ogogole obebenale hamosa. Amola noga: iwane ba: su hou da fisi dagoi ba: mu. Be nowa uda da Hina Gode Ea hou ida: iwane dafawaneyale dawa: sea, amo udama nodomu da defea.
31 Hon skall rosad varda af sina händers frukt, och hennes gerningar skola lofva henne i portomen.
Amaiwane uda da noga: le hamoiba: le, e da dabe ea hamoi defele lamu da defea. Amola dunu huluane ema nodomu da defea. Sia: Ama Dagoi
