Ordspråksboken 30

1 Detta är Agurs, Jake sons, ord, lära och tal; dens mansens, till Ithiel, ja till Ithiel och Uchal.

Detta är Agurs, Jakes sons, ord och utsaga. Så talade den mannen till Itiel -- till Itiel och Ukal.

2 Ty jag är den aldragalnaste, och menniskors förstånd är icke när mig.

Ja, jag är för oförnuftig för att kunna räknas såsom människa, jag har icke mänskligt förstånd;

3 Jag hafver icke lärt vishet; och hvad heligt är, vet jag icke.

vishet har jag icke fått lära, så att jag äger kunskap om den Helige.

4 Hvilken far upp till himmelen, och neder? Ho fattar vädret i sina händer? Ho binder vattnet uti ett kläde? Ho hafver stadfäst alla verldenes ändar? Huru heter han? Och huru heter hans Son? Vetst du det?

Vem har stigit upp till himmelen och åter farit ned? Vem har samlat vinden i sina händer? Vem har knutit in vattnet i ett kläde? Vem har fastställt jordens alla gränser? Vad heter han, och vad heter hans son -- du vet ju det?

5 All Guds ord äro genomluttrad, och äro en sköld dem som tro uppå honom.

Allt Guds tal är luttrat; han är en sköld för dem som taga sin tillflykt till honom.

6 Lägg intet till hans ord, att han icke skall straffa dig, och du varder lögnaktig funnen.

Lägg icke något till hans ord, på det att han icke må beslå dig med lögn.

7 Tu ting bedes jag af dig, att du dock icke ville neka mig dem, förr än jag dör:

Om två ting beder jag dig, vägra mig dem icke, intill min död:

8 Afguderi och lögn låt vara långt ifrå mig; fattigdom och rikedom gif mig icke, men låt mig min afskilda del af spis få.

Låt fåfänglighet och lögn vara fjärran ifrån mig; och giv mig icke fattigdom, ej heller rikedom, men låt mig få det bröd mig tillkommer.

9 Jag måtte eljest, om jag alltför mätt vorde, neka och säga: Ho är Herren? eller, om jag alltför fattig vorde, måtte stjäla, och förtaga mig på mins Guds Namn.

Jag kunde eljest, om jag bleve alltför matt, förneka dig, att jag sporde: "Vem är HERREN?" eller om jag bleve alltför fattig, kunde jag bliva en tjuv, ja, förgripa mig på min Guds namn.

10 Förråd icke tjenaren för hans herra, att han icke bannar dig, och du kommer i skuld.

Förtala icke en tjänare inför hans herre; han kunde eljest förbanna dig, så att du stode där med skam.

11 Det är ett slägte, som banna sin fader, och icke välsigna sina moder;

Ett släkte där man förbannar sin fader, och där man icke välsignar sin moder;

12 Ett slägte, som sig tycker rent vara, och äro dock icke ifrå sinom träck rene tvagne;

ett släkte som tycker sig vara rent, fastän det icke har avtvått sin orenlighet;

13 Ett slägte, som sin ögon högt upphäfva, och sin ögnahvarf högt upphålla;

ett släkte -- huru stolta äro icke dess ögon, och huru fulla av högmod äro icke dess blickar!

14 Ett slägte, som hafver svärd för tänder, hvilke med sina oxlatänder uppfräta och förtära de elända i landena, och de fattiga ibland menniskorna.

ett släkte vars tänder äro svärd, och vars kindtänder äro knivar, så att de äta ut de betryckta ur landet och de fattiga ur människornas krets!

15 Iglen har två döttrar: Bär hit, Bär hit. Tre ting stå icke till att mätta, och det fjerde säger icke: Det är nog:

Blodigeln har två döttrar: "Giv hit, giv hit." Tre finnas, som icke kunna mättas, ja, fyra, som aldrig säga: "Det är nog":

16 Helvetet, en ofruktsam qvinnos lif; jorden varder icke af vattnet mätt; och elden säger icke: Det är nog. (Sheol h7585)

dödsriket och den ofruktsammas kved, jorden, som icke kan mättas med vatten, och elden, som aldrig säger: "Det är nog." (Sheol h7585)

17 Ett öga, som bespottar fadren, och försmår att lyda modrene, det måste korparna vid bäcken uthugga, och de unga örnar uppfräta.

Den som bespottar sin fader och försmår att lyda sin moder hans öga skola korparna vid bäcken hacka ut, och örnens ungar skola äta upp det.

18 Tre ting äro mig förunderlige, och det fjerde vet jag icke:

Tre ting äro mig för underbara, ja, fyra finnas, som jag icke kan spåra:

19 Örnens väg i vädret; ormens väg på hälleberget; skeppets väg midt i hafvet; och ens mans väg till ena pigo.

örnens väg under himmelen, ormens väg över klippan, skeppets väg mitt i havet och en mans väg hos en ung kvinna.

20 Alltså är horkonones väg; hon uppsluker, och stryker sig om munnen, och säger: Jag hafver intet illa gjort.

Sådant är äktenskapsbryterskans sätt: hon njuter sig mätt och stryker sig så om munnen och säger: "Jag har intet orätt gjort."

21 Ett land varder igenom tre ting oroligit, och det fjerde kan det icke fördiaga:

Tre finnas, under vilka jorden darrar, ja, fyra, under vilka den ej kan uthärda:

22 En tjenare, då han Konung varder; en dåre, då han alltför mätt är;

under en träl, när han bliver konung, och en dåre, när han får äta sig mätt,

23 En vanartig, då hon gift varder; och en tjenarinna, då hon sina frues artving varder.

under en försmådd kvinna, när hon får man och en tjänstekvinna, när hon tränger undan sin fru.

24 Fyra äro små ting på jordene, och klokare än de vise:

Fyra finnas, som äro små på jorden, och likväl är stor vishet dem beskärd:

25 Myrorna, ett svagt folk, likväl skaffa de om sommaren sin spis;

myrorna äro ett svagt folk, men de bereda om sommaren sin föda;

26 Kuniler, ett svagt folk, likväl göra de sitt hus i bergsklippomen;

klippdassarna äro ett folk med ringa kraft, men i klippan bygga de sig hus;

27 Gräshoppor hafva ingen Konung, likväl draga de ut med hela hopar;

gräshopporna hava ingen konung, men i härordning draga de alla ut;

28 Spindelen virkar med sina händer, och är i Konungapalats.

gecko-ödlan kan gripas med händerna, dock bor hon i konungapalatser.

29 Tre ting hafva en skön gång, och det fjerde går väl:

Tre finnas, som skrida ståtligt fram, ja, fyra, som hava en ståtlig gång:

30 Lejonet mägtigt ibland djuren, och vänder icke tillbaka för någrom;

lejonet, hjälten bland djuren, som ej viker tillbaka för någon,

31 En vedehund med starka länder; och en vädur; och en Konung, dem ingen sig emotsätta tör.

en stridsrustad häst och en bock och en konung i spetsen för sin här.

32 Hafver du varit fåvitsk, och upphäfvit dig, och haft ondt för händer, så lägg handena på munnen.

Om du har förhävt dig, evad det var dårskap eller det var medveten synd, så lägg handen på munnen.

33 Då man mjölk kärnar, gör man der smör utaf; och den der näsona trycker, han tvingar der blod ut; och den der vrede uppväcker, han tvingar der träto ut.

Ty såsom ost pressas ut ur mjölk, och såsom blod pressas ut ur näsan, så utpressas kiv ur vrede. ----