Ordspråksboken 30

1 Detta är Agurs, Jake sons, ord, lära och tal; dens mansens, till Ithiel, ja till Ithiel och Uchal.

Rijeèi Agura sina Jakejeva; sabrane rijeèi toga èovjeka Itilu, Itilu i Ukalu.

2 Ty jag är den aldragalnaste, och menniskors förstånd är icke när mig.

Ja sam luði od svakoga, i razuma èovjeèijega nema u mene.

3 Jag hafver icke lärt vishet; och hvad heligt är, vet jag icke.

Niti sam uèio mudrosti niti znam svetijeh stvari.

4 Hvilken far upp till himmelen, och neder? Ho fattar vädret i sina händer? Ho binder vattnet uti ett kläde? Ho hafver stadfäst alla verldenes ändar? Huru heter han? Och huru heter hans Son? Vetst du det?

Ko je izašao na nebo i opet sišao? ko je skupio vjetar u pregršti svoje? ko je svezao vode u plašt svoj? ko je utvrdio sve krajeve zemlji? kako mu je ime? i kako je ime sinu njegovu? znaš li?

5 All Guds ord äro genomluttrad, och äro en sköld dem som tro uppå honom.

Sve su rijeèi Božije èiste; on je štit onima koji se uzdaju u nj.

6 Lägg intet till hans ord, att han icke skall straffa dig, och du varder lögnaktig funnen.

Ništa ne dodaji k rijeèima njegovijem, da te ne ukori i ne naðeš se laža.

7 Tu ting bedes jag af dig, att du dock icke ville neka mig dem, förr än jag dör:

Za dvoje molim te; nemoj me se oglušiti dok sam živ:

8 Afguderi och lögn låt vara långt ifrå mig; fattigdom och rikedom gif mig icke, men låt mig min afskilda del af spis få.

Taštinu i rijeè lažnu udalji od mene; siromaštva ni bogatstva ne daj mi, hrani me hljebom po obroku mom,

9 Jag måtte eljest, om jag alltför mätt vorde, neka och säga: Ho är Herren? eller, om jag alltför fattig vorde, måtte stjäla, och förtaga mig på mins Guds Namn.

Da ne bih najedavši se odrekao se tebe i rekao: ko je Gospod? ili osiromašivši da ne bih krao i uzalud uzimao ime Boga svojega.

10 Förråd icke tjenaren för hans herra, att han icke bannar dig, och du kommer i skuld.

Ne opadaj sluge gospodaru njegovu, da te ne bi kleo i ti bio kriv.

11 Det är ett slägte, som banna sin fader, och icke välsigna sina moder;

Ima rod koji psuje oca svojega i ne blagosilja matere svoje.

12 Ett slägte, som sig tycker rent vara, och äro dock icke ifrå sinom träck rene tvagne;

Ima rod koji misli da je èist, a od svoga kala nije opran.

13 Ett slägte, som sin ögon högt upphäfva, och sin ögnahvarf högt upphålla;

Ima rod koji drži visoko oèi svoje, i vjeðe mu se dižu uvis.

14 Ett slägte, som hafver svärd för tänder, hvilke med sina oxlatänder uppfräta och förtära de elända i landena, och de fattiga ibland menniskorna.

Ima rod kojemu su zubi maèevi i kutnjaci noževi, da proždire siromahe sa zemlje i uboge izmeðu ljudi.

15 Iglen har två döttrar: Bär hit, Bär hit. Tre ting stå icke till att mätta, och det fjerde säger icke: Det är nog:

Pijavica ima dvije kæeri, koje govore: daj, daj. Ima troje nesito, i èetvrto nikad ne kaže: dosta:

16 Helvetet, en ofruktsam qvinnos lif; jorden varder icke af vattnet mätt; och elden säger icke: Det är nog. (Sheol h7585)

Grob, materica jalova, zemlja, koja ne biva sita vode, i oganj, koji ne govori: dosta. (Sheol h7585)

17 Ett öga, som bespottar fadren, och försmår att lyda modrene, det måste korparna vid bäcken uthugga, och de unga örnar uppfräta.

Oko koje se ruga ocu i neæe da sluša matere, kljuvaæe ga gavrani s potoka i jesti orliæi.

18 Tre ting äro mig förunderlige, och det fjerde vet jag icke:

Troje mi je èudesno, i èetvrtoga ne razumijem:

19 Örnens väg i vädret; ormens väg på hälleberget; skeppets väg midt i hafvet; och ens mans väg till ena pigo.

Put orlov u nebo, put zmijin po stijeni, put laðin posred mora, i put èovjeèiji k djevojci.

20 Alltså är horkonones väg; hon uppsluker, och stryker sig om munnen, och säger: Jag hafver intet illa gjort.

Taki je put kurvin: jede, i ubriše usta, pa veli: nijesam uèinila zla.

21 Ett land varder igenom tre ting oroligit, och det fjerde kan det icke fördiaga:

Od troga se potresa zemlja, i èetvrtoga ne može podnijeti:

22 En tjenare, då han Konung varder; en dåre, då han alltför mätt är;

Od sluge, kad postane car, od bezumnika, kad se najede hljeba,

23 En vanartig, då hon gift varder; och en tjenarinna, då hon sina frues artving varder.

Od puštenice, kad se uda, od sluškinje kad naslijedi gospoðu svoju.

24 Fyra äro små ting på jordene, och klokare än de vise:

Èetvoro ima maleno na zemlji, ali mudrije od mudaraca:

25 Myrorna, ett svagt folk, likväl skaffa de om sommaren sin spis;

Mravi, koji su slab narod, ali opet pripravljaju u ljeto sebi hranu;

26 Kuniler, ett svagt folk, likväl göra de sitt hus i bergsklippomen;

Pitomi zeèevi, koji su nejak narod, ali opet u kamenu grade sebi kuæu;

27 Gräshoppor hafva ingen Konung, likväl draga de ut med hela hopar;

Skakavci, koji nemaju cara, ali opet idu svi jatom;

28 Spindelen virkar med sina händer, och är i Konungapalats.

Pauk, koji rukama radi i u carskim je dvorima.

29 Tre ting hafva en skön gång, och det fjerde går väl:

Troje lijepo koraèa, i èetvrto lijepo hodi:

30 Lejonet mägtigt ibland djuren, och vänder icke tillbaka för någrom;

Lav, najjaèi izmeðu zvjerova, koji ne uzmièe ni pred kim,

31 En vedehund med starka länder; och en vädur; och en Konung, dem ingen sig emotsätta tör.

Konj opasan po bedrima ili jarac, i car na koga niko ne ustaje.

32 Hafver du varit fåvitsk, och upphäfvit dig, och haft ondt för händer, så lägg handena på munnen.

Ako si ludovao ponesavši se ili si zlo mislio, metni ruku na usta.

33 Då man mjölk kärnar, gör man der smör utaf; och den der näsona trycker, han tvingar der blod ut; och den der vrede uppväcker, han tvingar der träto ut.

Kad se razbija mlijeko, izlazi maslo; i ko jako nos utire, izgoni krv; tako ko draži na gnjev, zameæe svaðu.