Ordspråksboken 30

1 Detta är Agurs, Jake sons, ord, lära och tal; dens mansens, till Ithiel, ja till Ithiel och Uchal.

Jecha Aguur ilma Yaaqee. Dubbiin nama kanaa akkana jedhee Iitiiʼeeliitti dubbatame: “Innis Iitiiʼeeliittii fi Ukaalitti dubbate:

2 Ty jag är den aldragalnaste, och menniskors förstånd är icke när mig.

Ani dhugumaan doofaa nama hundaa gadii ti; ani hubannaa namni qabu hin qabu.

3 Jag hafver icke lärt vishet; och hvad heligt är, vet jag icke.

Ani ogummaa hin baranne yookaan beekumsa Isa Qulqulluu sanaa hin qabu.

4 Hvilken far upp till himmelen, och neder? Ho fattar vädret i sina händer? Ho binder vattnet uti ett kläde? Ho hafver stadfäst alla verldenes ändar? Huru heter han? Och huru heter hans Son? Vetst du det?

Eenyutu samiitti ol baʼee deebiʼee dhufe? Kan harki isaa bubbee walitti qabe eenyu? Namni bishaan uffataan mare eenyu? Kan daarii lafaa hunda jabeessee dhaabe eenyu? Maqaan isaatii fi maqaan ilma isaa eenyu? Mee yoo beekte natti himi!

5 All Guds ord äro genomluttrad, och äro en sköld dem som tro uppå honom.

“Dubbiin Waaqaa hundinuu hirʼina hin qabu; warra isatti kooluu galaniif, inni gaachana.

6 Lägg intet till hans ord, att han icke skall straffa dig, och du varder lögnaktig funnen.

Dubbii isaatti homaa hin dabalin; yoo kanaa achii inni si ifata; atis sobduu taatee argamta.

7 Tu ting bedes jag af dig, att du dock icke ville neka mig dem, förr än jag dör:

“Yaa Waaqayyo ani wantoota lama sin kadhadha; isaanis utuu hamman jirutti ana hin dhowwatin.

8 Afguderi och lögn låt vara långt ifrå mig; fattigdom och rikedom gif mig icke, men låt mig min afskilda del af spis få.

Gowwoomsaa fi soba narraa fageessi; hiyyummaa yookaan sooruma naaf hin kennin; garuu buddeena koo guyyaa guyyaan naaf kenni.

9 Jag måtte eljest, om jag alltför mätt vorde, neka och säga: Ho är Herren? eller, om jag alltför fattig vorde, måtte stjäla, och förtaga mig på mins Guds Namn.

Yoo kanaa achii ani akka malee quufee si ganee ‘Waaqayyo eenyuu dha?’ nan jedha; yookaan hiyyoomee hatee, akkasiin maqaa Waaqa koo nan salphisa.

10 Förråd icke tjenaren för hans herra, att han icke bannar dig, och du kommer i skuld.

“Garbicha tokko gooftaa isaa biratti hin hamatin, yoo kanaa achii inni si abaaraa; atis waan kanatti ni gaafatamta.

11 Det är ett slägte, som banna sin fader, och icke välsigna sina moder;

“Dhaloota abbaa isaa abaaru kan haadha isaa illee hin eebbifnetu jira;

12 Ett slägte, som sig tycker rent vara, och äro dock icke ifrå sinom träck rene tvagne;

dhaloota qulqulluu of seʼu, kan xurii isaa irraa hin qulqulleeffamintu jiru;

13 Ett slägte, som sin ögon högt upphäfva, och sin ögnahvarf högt upphålla;

dhaloota iji isaa akka malee of tuulu, kan baalleen ija isaas nama tuffatutu jira;

14 Ett slägte, som hafver svärd för tänder, hvilke med sina oxlatänder uppfräta och förtära de elända i landena, och de fattiga ibland menniskorna.

dhaloota hiyyeeyyii lafa irraa fixuuf rakkattoota illee gidduu namaatii balleessuuf ilkaan isaa goraadee, haʼoon isaa immoo billaa taʼe jira.

15 Iglen har två döttrar: Bär hit, Bär hit. Tre ting stå icke till att mätta, och det fjerde säger icke: Det är nog:

“Dhulaandhulli intallan, ‘Kenni! Kenni!’ jedhanii iyyan lama qabdi. “Wantoota gonkumaa hin quufne sadiitu jira; kanneen gonkumaa, ‘Nu gaʼe!’ hin jenne immoo afurtu jira:

16 Helvetet, en ofruktsam qvinnos lif; jorden varder icke af vattnet mätt; och elden säger icke: Det är nog. (Sheol h7585)

isaanis Siiʼool, gadameessa maseene, lafa gonkumaa bishaan hin quufnee fi ibidda gonkumaa, ‘Na gaʼe!’ hin jennee dha. (Sheol h7585)

17 Ett öga, som bespottar fadren, och försmår att lyda modrene, det måste korparna vid bäcken uthugga, och de unga örnar uppfräta.

“Ija abbaatti qoosu, kan ajaja haadhaa tuffatu arraagessa sululaatiin baafama; joobiraanis ni nyaatama.

18 Tre ting äro mig förunderlige, och det fjerde vet jag icke:

“Wantoonni akka malee na dinqisiisan sadiitu jira; afur immoo ani hin hubadhu; kunis:

19 Örnens väg i vädret; ormens väg på hälleberget; skeppets väg midt i hafvet; och ens mans väg till ena pigo.

Karaan risaa samii irra, karaan bofaa kattaa irra, karaan doonii galaana guddaa irra, karaan dhiiraa immoo dubartii wajjin taʼuu isaa ti.

20 Alltså är horkonones väg; hon uppsluker, och stryker sig om munnen, och säger: Jag hafver intet illa gjort.

“Karaan ejjituu kana: Isheen waa nyaattee afaan haqatti; ergasii immoo, ‘Ani homaa hin balleessine’ jetti.

21 Ett land varder igenom tre ting oroligit, och det fjerde kan det icke fördiaga:

“Lafti waan sadii jalatti hollatti; afur immoo baachuu hin dandeessu; kunis:

22 En tjenare, då han Konung varder; en dåre, då han alltför mätt är;

Garbicha mootii taʼu, gowwaa nyaatee quufu,

23 En vanartig, då hon gift varder; och en tjenarinna, då hon sina frues artving varder.

dubartiin jibbamte yeroo dhirsa argattu, garbittii giiftii ishee dhaaltu.

24 Fyra äro små ting på jordene, och klokare än de vise:

“Wantoonni xixinnoon afur lafa irra jiru; taʼu illee isaan akka malee ogeeyyii dha; isaanis:

25 Myrorna, ett svagt folk, likväl skaffa de om sommaren sin spis;

Goondaawwan tuuta jabina hin qabnee dha; taʼus isaan yeroo bonaa nyaata isaanii walitti qaban;

26 Kuniler, ett svagt folk, likväl göra de sitt hus i bergsklippomen;

osoleewwan uumamawwan humna hin qabnee dha; garuu kattaa keessa jiraatu;

27 Gräshoppor hafva ingen Konung, likväl draga de ut med hela hopar;

hawwaannisni mootii hin qabu; garuu tarree galee yaaʼa;

28 Spindelen virkar med sina händer, och är i Konungapalats.

loccuun harkaan qabamuu dandeessi; garuu masaraa mootii keessatti argamti.

29 Tre ting hafva en skön gång, och det fjerde går väl:

“Wantoota deemsa tolan sadiitu jira; kanneen tarkaanfii bareedanis afurtu jira; isaanis:

30 Lejonet mägtigt ibland djuren, och vänder icke tillbaka för någrom;

Leenca bineensa hunda keessaa jabaa, kan waan tokko illee sodaatee duubatti hin deebine;

31 En vedehund med starka länder; och en vädur; och en Konung, dem ingen sig emotsätta tör.

korma indaanqoo kan kooraa deemu, korbeessa reʼeetii fi, mootii loltoota isaa dura deemu.

32 Hafver du varit fåvitsk, och upphäfvit dig, och haft ondt för händer, så lägg handena på munnen.

“Ati yoo of jajuudhaan gowwoomte, yookaan yoo hammina malatte, harka kee afaan kee irra kaaʼadhu!

33 Då man mjölk kärnar, gör man der smör utaf; och den der näsona trycker, han tvingar der blod ut; och den der vrede uppväcker, han tvingar der träto ut.

Akkuma aannan raasuun dhadhaa baasu, funyaan micciiruunis dhiiga baasu sana, aarii kakaasuun lola fida.”