Ordspråksboken 30
1 Detta är Agurs, Jake sons, ord, lära och tal; dens mansens, till Ithiel, ja till Ithiel och Uchal.
Agura, Jakes dēla, vārdi šā vīra sludināšana un mācība. Es esmu nodarbojies ar Dievu, esmu nodarbojies ar Dievu un noguris.
2 Ty jag är den aldragalnaste, och menniskors förstånd är icke när mig.
Jo es esmu nejēga pār citiem, un man nav cilvēka saprašanas!
3 Jag hafver icke lärt vishet; och hvad heligt är, vet jag icke.
Es arī gudrības neesmu mācījies, nedz svētu atzīšanu atzinis.
4 Hvilken far upp till himmelen, och neder? Ho fattar vädret i sina händer? Ho binder vattnet uti ett kläde? Ho hafver stadfäst alla verldenes ändar? Huru heter han? Och huru heter hans Son? Vetst du det?
Kas ir uzkāpis debesīs un nācis zemē? Kas sagrābj vēju savās rokas? Kas saista ūdeni drēbē? Kas liek zemei visas robežas? Kāds viņam vārds, un kāds viņa dēlam vārds, ja tu to zini?
5 All Guds ord äro genomluttrad, och äro en sköld dem som tro uppå honom.
Visi Dieva vārdi ir šķīsti; Viņš ir par priekšturamām bruņām tiem, kas uz Viņu paļaujas.
6 Lägg intet till hans ord, att han icke skall straffa dig, och du varder lögnaktig funnen.
Nepieliec nekā pie viņa vārdiem, ka viņš tevi nesoda, un tu netopi atrasts melkulis.
7 Tu ting bedes jag af dig, att du dock icke ville neka mig dem, förr än jag dör:
Divas lietas lūdzos no tevis, neliedz man tās, pirms es mirstu:
8 Afguderi och lögn låt vara långt ifrå mig; fattigdom och rikedom gif mig icke, men låt mig min afskilda del af spis få.
Nelietība un meli lai paliek tālu no manis; nabadzību un bagātību nedod man, bet paēdini mani ar manu dienišķu maizi,
9 Jag måtte eljest, om jag alltför mätt vorde, neka och säga: Ho är Herren? eller, om jag alltför fattig vorde, måtte stjäla, och förtaga mig på mins Guds Namn.
Ka es paēdis tevi neaizliedzu un nesaku: Kas ir Tas Kungs? vai nabags palicis nezogu un sava Dieva vārdu velti nevalkāju. -
10 Förråd icke tjenaren för hans herra, att han icke bannar dig, och du kommer i skuld.
Neapmelo kalpu pie viņa kunga, ka viņš tevi nelād, un tu netopi noziedzīgs.
11 Det är ett slägte, som banna sin fader, och icke välsigna sina moder;
Ir suga, kas tēvu lād un māti nesvētī;
12 Ett slägte, som sig tycker rent vara, och äro dock icke ifrå sinom träck rene tvagne;
Ir suga, kas pati savās acīs šķīsta, bet no saviem sārņiem nav mazgāta;
13 Ett slägte, som sin ögon högt upphäfva, och sin ögnahvarf högt upphålla;
Ir suga, cik augsti tā ceļ acis, cik augsti acu plakstiņus!
14 Ett slägte, som hafver svärd för tänder, hvilke med sina oxlatänder uppfräta och förtära de elända i landena, och de fattiga ibland menniskorna.
Ir suga, zobeni ir viņas zobi un naži viņas dzerokļi, rīt nabagus no zemes nost un sērdienīšus cilvēku starpā. -
15 Iglen har två döttrar: Bär hit, Bär hit. Tre ting stå icke till att mätta, och det fjerde säger icke: Det är nog:
Asins sūcējai ir divas meitas: „Dod šurp, dod šurp!“- Šās trīs nav pieēdināmas, un tā ceturtā nesaka: Gan.
16 Helvetet, en ofruktsam qvinnos lif; jorden varder icke af vattnet mätt; och elden säger icke: Det är nog. (Sheol h7585)
Elle, neauglīgais klēpis, zeme, nepiedzirdināma ar ūdeni, un uguns nesaka: Gan. - (Sheol h7585)
17 Ett öga, som bespottar fadren, och försmår att lyda modrene, det måste korparna vid bäcken uthugga, och de unga örnar uppfräta.
Acs, kas tēvu apsmej un liedzās mātei klausīt, to izknābs kraukļi pie upes, un jaunie ērgļi to ēdīs.
18 Tre ting äro mig förunderlige, och det fjerde vet jag icke:
Šās trīs lietas man ir visai brīnums, un to ceturto es neizprotu:
19 Örnens väg i vädret; ormens väg på hälleberget; skeppets väg midt i hafvet; och ens mans väg till ena pigo.
Ērgļa ceļš debesīs, čūskas ceļš pār klinti, laivas ceļš jūras vidū un vīra ceļš pie meitas.
20 Alltså är horkonones väg; hon uppsluker, och stryker sig om munnen, och säger: Jag hafver intet illa gjort.
Tāds pat ir sievas ceļš, kas laulību pārkāpj; viņa ēd, noslauka muti un saka: Es ļauna neesmu darījusi. -
21 Ett land varder igenom tre ting oroligit, och det fjerde kan det icke fördiaga:
Par trim lietām nodreb zeme, un ceturto tā nevar panest:
22 En tjenare, då han Konung varder; en dåre, då han alltför mätt är;
Par kalpu, kad tas paliek par kungu, un par ģeķi, kad tas maizes paēdis,
23 En vanartig, då hon gift varder; och en tjenarinna, då hon sina frues artving varder.
Par nopeltu, kad tā tiek pie vīra, un par kalponi, kad tā top savas saimnieces mantiniece.
24 Fyra äro små ting på jordene, och klokare än de vise:
Šie četri ir mazi virs zemes un tomēr gudrāki nekā tie gudrie:
25 Myrorna, ett svagt folk, likväl skaffa de om sommaren sin spis;
Skudras, nespēcīga tauta, tomēr savu barību vasarā sagādā;
26 Kuniler, ett svagt folk, likväl göra de sitt hus i bergsklippomen;
Truši, nespēcīga tauta, tomēr liek savus namus akmens kalnos;
27 Gräshoppor hafva ingen Konung, likväl draga de ut med hela hopar;
Siseņiem nav ķēniņa, tomēr viņi visi iziet, pulkos dalīti;
28 Spindelen virkar med sina händer, och är i Konungapalats.
Zirneklis auž abām rokām, un tomēr ir ķēniņu pilīs.-
29 Tre ting hafva en skön gång, och det fjerde går väl:
Šiem trim ir laba gaita, un tas ceturtais iet it lepni:
30 Lejonet mägtigt ibland djuren, och vänder icke tillbaka för någrom;
Vecs lauva, varens starp zvēriem, kas nevienam ceļu negriež.
31 En vedehund med starka länder; och en vädur; och en Konung, dem ingen sig emotsätta tör.
Ērzelis, kam labi gurni, vai āzis, un ķēniņš, savus ļaudis vedot.
32 Hafver du varit fåvitsk, och upphäfvit dig, och haft ondt för händer, så lägg handena på munnen.
Ja tu ģeķis bijis, paaugstinādamies, un ko nodomājis, tad: roku uz muti!
33 Då man mjölk kärnar, gör man der smör utaf; och den der näsona trycker, han tvingar der blod ut; och den der vrede uppväcker, han tvingar der träto ut.
Satricini pienu, būs sviests; satrīcini degunu, būs asinis; un satrīcini dusmas, būs plēšanās.
