Ordspråksboken 30
1 Detta är Agurs, Jake sons, ord, lära och tal; dens mansens, till Ithiel, ja till Ithiel och Uchal.
Parole di Agur, figliuolo di Jaké. Sentenze pronunziate da quest’uomo per Itiel, per Itiel ed Ucal.
2 Ty jag är den aldragalnaste, och menniskors förstånd är icke när mig.
Certo, io sono più stupido d’ogni altro, e non ho l’intelligenza d’un uomo.
3 Jag hafver icke lärt vishet; och hvad heligt är, vet jag icke.
Non ho imparato la sapienza, e non ho la conoscenza del Santo.
4 Hvilken far upp till himmelen, och neder? Ho fattar vädret i sina händer? Ho binder vattnet uti ett kläde? Ho hafver stadfäst alla verldenes ändar? Huru heter han? Och huru heter hans Son? Vetst du det?
Chi è salito in cielo e n’è disceso? Chi ha raccolto il vento nel suo pugno? Chi ha racchiuse l’acque nella sua veste? Chi ha stabilito tutti i confini della terra? Qual è il suo nome e il nome del suo figlio? Lo sai tu?
5 All Guds ord äro genomluttrad, och äro en sköld dem som tro uppå honom.
Ogni parola di Dio è affinata col fuoco. Egli è uno scudo per chi confida in lui.
6 Lägg intet till hans ord, att han icke skall straffa dig, och du varder lögnaktig funnen.
Non aggiunger nulla alle sue parole, ch’egli non t’abbia a riprendere, e tu non sia trovato bugiardo.
7 Tu ting bedes jag af dig, att du dock icke ville neka mig dem, förr än jag dör:
Io t’ho chiesto due cose: non me le rifiutare, prima ch’io muoia:
8 Afguderi och lögn låt vara långt ifrå mig; fattigdom och rikedom gif mig icke, men låt mig min afskilda del af spis få.
allontana da me vanità e parola mendace; non mi dare né povertà né ricchezze, cibami del pane che m’è necessario,
9 Jag måtte eljest, om jag alltför mätt vorde, neka och säga: Ho är Herren? eller, om jag alltför fattig vorde, måtte stjäla, och förtaga mig på mins Guds Namn.
ond’io, essendo sazio, non giunga a rinnegarti, e a dire: “Chi è l’Eterno?” ovvero, diventato povero, non rubi, e profani il nome del mio Dio.
10 Förråd icke tjenaren för hans herra, att han icke bannar dig, och du kommer i skuld.
Non calunniare il servo presso al suo padrone, ch’ei non ti maledica e tu non abbia a subirne la pena.
11 Det är ett slägte, som banna sin fader, och icke välsigna sina moder;
V’è una razza di gente che maledice suo padre e non benedice sua madre.
12 Ett slägte, som sig tycker rent vara, och äro dock icke ifrå sinom träck rene tvagne;
V’è una razza di gente che si crede pura, e non è lavata dalla sua sozzura.
13 Ett slägte, som sin ögon högt upphäfva, och sin ögnahvarf högt upphålla;
V’è una razza di gente che ha gli occhi alteri e come! e le palpebre superbe.
14 Ett slägte, som hafver svärd för tänder, hvilke med sina oxlatänder uppfräta och förtära de elända i landena, och de fattiga ibland menniskorna.
V’è una razza di gente i cui denti sono spade e i mascellari, coltelli, per divorare del tutto i miseri sulla terra, e i bisognosi fra gli uomini.
15 Iglen har två döttrar: Bär hit, Bär hit. Tre ting stå icke till att mätta, och det fjerde säger icke: Det är nog:
La mignatta ha due figliuole, che dicono: “Dammi” “dammi!”. Ci son tre cose che non si sazian mai, anzi quattro, che non dicon mai: “Basta!”
16 Helvetet, en ofruktsam qvinnos lif; jorden varder icke af vattnet mätt; och elden säger icke: Det är nog. (Sheol h7585)
Il soggiorno dei morti, il seno sterile, la terra che non si sazia d’acqua, e il fuoco, che non dice mai: “Basta!” (Sheol h7585)
17 Ett öga, som bespottar fadren, och försmår att lyda modrene, det måste korparna vid bäcken uthugga, och de unga örnar uppfräta.
L’occhio di chi si fa beffe del padre e disdegna d’ubbidire alla madre, lo caveranno i corvi del torrente, lo divoreranno gli aquilotti.
18 Tre ting äro mig förunderlige, och det fjerde vet jag icke:
Ci son tre cose per me troppo maravigliose; anzi quattro, ch’io non capisco:
19 Örnens väg i vädret; ormens väg på hälleberget; skeppets väg midt i hafvet; och ens mans väg till ena pigo.
la traccia dell’aquila nell’aria, la traccia del serpente sulla roccia, la traccia della nave in mezzo al mare, la traccia dell’uomo nella giovane.
20 Alltså är horkonones väg; hon uppsluker, och stryker sig om munnen, och säger: Jag hafver intet illa gjort.
Tale è la condotta della donna adultera: essa mangia, si pulisce la bocca, e dice: “Non ho fatto nulla di male!”
21 Ett land varder igenom tre ting oroligit, och det fjerde kan det icke fördiaga:
Per tre cose la terra trema, anzi per quattro, che non può sopportare:
22 En tjenare, då han Konung varder; en dåre, då han alltför mätt är;
per un servo quando diventa re, per un uomo da nulla quando ha pane a sazietà,
23 En vanartig, då hon gift varder; och en tjenarinna, då hon sina frues artving varder.
per una donna, non mai chiesta, quando giunge a maritarsi, e per una serva quando diventa erede della padrona.
24 Fyra äro små ting på jordene, och klokare än de vise:
Ci son quattro animali fra i più piccoli della terra, e nondimeno pieni di saviezza:
25 Myrorna, ett svagt folk, likväl skaffa de om sommaren sin spis;
le formiche, popolo senza forze, che si preparano il cibo durante l’estate;
26 Kuniler, ett svagt folk, likväl göra de sitt hus i bergsklippomen;
i conigli, popolo non potente, che fissano la loro dimora nelle rocce;
27 Gräshoppor hafva ingen Konung, likväl draga de ut med hela hopar;
le locuste, che non hanno re, e procedon tutte, divise per schiere;
28 Spindelen virkar med sina händer, och är i Konungapalats.
la lucertola, che puoi prender con le mani, eppur si trova nei palazzi dei re.
29 Tre ting hafva en skön gång, och det fjerde går väl:
Queste tre creature hanno una bella andatura, anche queste quattro hanno un passo magnifico:
30 Lejonet mägtigt ibland djuren, och vänder icke tillbaka för någrom;
il leone, ch’è il più forte degli animali, e non indietreggia dinanzi ad alcuno;
31 En vedehund med starka länder; och en vädur; och en Konung, dem ingen sig emotsätta tör.
il cavallo dai fianchi serrati, il capro, e il re alla testa dei suoi eserciti.
32 Hafver du varit fåvitsk, och upphäfvit dig, och haft ondt för händer, så lägg handena på munnen.
Se hai agito follemente cercando d’innalzarti, o se hai pensato del male, mettiti la mano sulla bocca;
33 Då man mjölk kärnar, gör man der smör utaf; och den der näsona trycker, han tvingar der blod ut; och den der vrede uppväcker, han tvingar der träto ut.
perché, come chi sbatte la panna ne fa uscire il burro, chi comprime il naso ne fa uscire il sangue, così chi spreme l’ira ne fa uscire contese.
