Ordspråksboken 30
1 Detta är Agurs, Jake sons, ord, lära och tal; dens mansens, till Ithiel, ja till Ithiel och Uchal.
Pawòl a Agur, fis a Jaké a, pwofèt la: nonm nan pale Ithiel, a Ithiel ak Ucal:
2 Ty jag är den aldragalnaste, och menniskors förstånd är icke när mig.
“Anverite, mwen pi bèt pase tout moun e mwen pa gen konprann a yon nonm.
3 Jag hafver icke lärt vishet; och hvad heligt är, vet jag icke.
Mwen pa t aprann sajès, ni mwen pa gen konesans a Sila Ki Sen an.
4 Hvilken far upp till himmelen, och neder? Ho fattar vädret i sina händer? Ho binder vattnet uti ett kläde? Ho hafver stadfäst alla verldenes ändar? Huru heter han? Och huru heter hans Son? Vetst du det?
Kilès ki te monte nan syèl la e te desann? Kilès ki te ranmase van nan ponyèt li? Kilès ki te vlope dlo nan vètman li? Kilès ki te etabli tout pwent tè yo? Ki non li e ki non fis Li a? Asireman, ou konnen!
5 All Guds ord äro genomluttrad, och äro en sköld dem som tro uppå honom.
“Tout pawòl Bondye pase a leprèv; Li se yon boukliye pou sila ki kache nan Li yo.
6 Lägg intet till hans ord, att han icke skall straffa dig, och du varder lögnaktig funnen.
Pa ogmante sou pawòl Li yo, oswa Li va repwoche ou e ou va fè prèv ke se yon mantè ou ye.
7 Tu ting bedes jag af dig, att du dock icke ville neka mig dem, förr än jag dör:
“De bagay m te mande ou yo; pa refize m yo avan m mouri:
8 Afguderi och lögn låt vara långt ifrå mig; fattigdom och rikedom gif mig icke, men låt mig min afskilda del af spis få.
Fè desepsyon ak manti rete lwen mwen. Pa ban m richès ni povrete. Nouri mwen ak manje ki se pòsyon pa m nan,
9 Jag måtte eljest, om jag alltför mätt vorde, neka och säga: Ho är Herren? eller, om jag alltför fattig vorde, måtte stjäla, och förtaga mig på mins Guds Namn.
pou m pa vin plen e refize rekonèt Ou pou di: ‘Se kilès ki SENYÈ a?’ oswa, pou m ta manke, vin vòlè e fè yon gwo wont sou non Bondye mwen an.
10 Förråd icke tjenaren för hans herra, att han icke bannar dig, och du kommer i skuld.
“Pa pale mal yon esklav a mèt li, sinon li va modi ou, e ou va twouve koupab.
11 Det är ett slägte, som banna sin fader, och icke välsigna sina moder;
Gen yon kalite moun ki modi papa li e refize beni manman l.
12 Ett slägte, som sig tycker rent vara, och äro dock icke ifrå sinom träck rene tvagne;
Gen yon kalite ki san tach nan pwòp zye li; sepandan, yo poko lave pou sòti salte a.
13 Ett slägte, som sin ögon högt upphäfva, och sin ögnahvarf högt upphålla;
Gen yon kalite—O, jan zye li leve wo, e pòpyè zye li leve ak awogans.
14 Ett slägte, som hafver svärd för tänder, hvilke med sina oxlatänder uppfräta och förtära de elända i landena, och de fattiga ibland menniskorna.
Gen yon kalite moun ak dan tankou nepe ak machwè tankou kouto, ki prèt pou devore aflije sou fas tè yo, e fè moun malere yo disparèt pami moun.
15 Iglen har två döttrar: Bär hit, Bär hit. Tre ting stå icke till att mätta, och det fjerde säger icke: Det är nog:
“Sansi a gen de fi: ‘Ban mwen’ ak ‘Ban m’. “Gen twa bagay ki pa janm satisfè, menm kat ki refize di: ‘Se kont’:
16 Helvetet, en ofruktsam qvinnos lif; jorden varder icke af vattnet mätt; och elden säger icke: Det är nog. (Sheol h7585)
Sejou Lanmò a, vant fanm esteril la, latè a ki pa janm jwenn dlo ase, ak dife ki pa janm di: ‘Se kont’. (Sheol h7585)
17 Ett öga, som bespottar fadren, och försmår att lyda modrene, det måste korparna vid bäcken uthugga, och de unga örnar uppfräta.
“Pou zye moun ki moke yon papa e ki giyonnen yon manman, kòbo nan vale a va vin rache l, e jenn èg yo va manje li.
18 Tre ting äro mig förunderlige, och det fjerde vet jag icke:
“Gen twa bagay ki twò bèl pou mwen, kat ke m pa konprann:
19 Örnens väg i vädret; ormens väg på hälleberget; skeppets väg midt i hafvet; och ens mans väg till ena pigo.
Vòl a yon èg nan syèl la, pa sèpan an sou wòch, chemen gwo bato a nan mitan lanmè, ak manèv a yon jennonm ak yon fi.
20 Alltså är horkonones väg; hon uppsluker, och stryker sig om munnen, och säger: Jag hafver intet illa gjort.
“Men konsa chemen a fanm adiltè a: Li manje, li siye bouch li e li pale klè: ‘Mwen pa t fè mal’.
21 Ett land varder igenom tre ting oroligit, och det fjerde kan det icke fördiaga:
“Anba twa bagay, latè tranble, e anba kat, li pa ka kenbe:
22 En tjenare, då han Konung varder; en dåre, då han alltför mätt är;
Anba yon esklav lè li vin wa, ak yon moun fou lè l vin satisfè ak manje,
23 En vanartig, då hon gift varder; och en tjenarinna, då hon sina frues artving varder.
anba yon fanm neglije lè l jwenn mari, ak yon sèvant lè l pran plas mètrès kay la.
24 Fyra äro små ting på jordene, och klokare än de vise:
“Kat bagay ki tou piti sou latè, men yo plen sajès:
25 Myrorna, ett svagt folk, likväl skaffa de om sommaren sin spis;
Foumi se pa yon pèp ki fò; men yo prepare manje yo nan gran sezon.
26 Kuniler, ett svagt folk, likväl göra de sitt hus i bergsklippomen;
Chat mawon se pa yon pèp pwisan; men yo fè kay yo nan wòch.
27 Gräshoppor hafva ingen Konung, likväl draga de ut med hela hopar;
Krikèt volan yo pa gen wa; men yo parèt byen alinye.
28 Spindelen virkar med sina händer, och är i Konungapalats.
Zandolit ke ou kab kenbe nan men ou; sepandan, li antre nan palè a wa a.
29 Tre ting hafva en skön gång, och det fjerde går väl:
“Gen twa bagay ki mache parèt bèl, menm kat ki bèl lè yo mache:
30 Lejonet mägtigt ibland djuren, och vänder icke tillbaka för någrom;
Lyon ki pwisan pami bèt yo, e ki pa fè bak devan okenn bèt;
31 En vedehund med starka länder; och en vädur; och en Konung, dem ingen sig emotsätta tör.
Jan kòk mache a, menm ak mal kabrit, o yon wa lè lame parèt avè l.
32 Hafver du varit fåvitsk, och upphäfvit dig, och haft ondt för händer, så lägg handena på munnen.
“Si ou te fè foli nan leve tèt ou byen wo, oswa si ou te fè konplo pou mal, mete men ou sou bouch ou.
33 Då man mjölk kärnar, gör man der smör utaf; och den der näsona trycker, han tvingar der blod ut; och den der vrede uppväcker, han tvingar der träto ut.
Paske lèt k ap laboure vin fè bè, ak peze nen pote san; se konsa laboure kòlè pwodwi konfli.”
