Ordspråksboken 30
1 Detta är Agurs, Jake sons, ord, lära och tal; dens mansens, till Ithiel, ja till Ithiel och Uchal.
The words of Agur, the son of Jakeh, even his prophecy; the inspired utterance of the man to Ithiel, even to Ithiel and Ucal.
2 Ty jag är den aldragalnaste, och menniskors förstånd är icke när mig.
Truly I am more stupid than any man; There is not in me the understanding of a man.
3 Jag hafver icke lärt vishet; och hvad heligt är, vet jag icke.
I have not learned wisdom, Nor have I gained the knowledge of the Most Holy.
4 Hvilken far upp till himmelen, och neder? Ho fattar vädret i sina händer? Ho binder vattnet uti ett kläde? Ho hafver stadfäst alla verldenes ändar? Huru heter han? Och huru heter hans Son? Vetst du det?
Who hath gone up into heaven and come down? Who hath gathered the wind in his fists? Who hath bound up the waters in a garment? Who hath established all the ends of the earth? What is his name, and what his son's name, if thou knowest?
5 All Guds ord äro genomluttrad, och äro en sköld dem som tro uppå honom.
Every word of God is pure; A shield is he to them that put their trust in him.
6 Lägg intet till hans ord, att han icke skall straffa dig, och du varder lögnaktig funnen.
Add not to his words, Lest he rebuke thee, and thou be found a liar.
7 Tu ting bedes jag af dig, att du dock icke ville neka mig dem, förr än jag dör:
Two things do I ask of thee; Withhold them not from me, before I die!
8 Afguderi och lögn låt vara långt ifrå mig; fattigdom och rikedom gif mig icke, men låt mig min afskilda del af spis få.
Remove far from me falsehood and lies; Give me neither poverty nor riches; Feed me with the food which is needful for me;
9 Jag måtte eljest, om jag alltför mätt vorde, neka och säga: Ho är Herren? eller, om jag alltför fattig vorde, måtte stjäla, och förtaga mig på mins Guds Namn.
Lest I be full, and deny thee, And say, “Who is the LORD?” Or lest I be poor, and steal, And violate the name of my God.
10 Förråd icke tjenaren för hans herra, att han icke bannar dig, och du kommer i skuld.
Talk not against a servant to his master, Lest he curse thee, and thou suffer for it.
11 Det är ett slägte, som banna sin fader, och icke välsigna sina moder;
There is a class of men that curse their fathers, And do not bless their mothers.
12 Ett slägte, som sig tycker rent vara, och äro dock icke ifrå sinom träck rene tvagne;
There is a class who are pure in their own eyes, And yet are not washed from their filthiness.
13 Ett slägte, som sin ögon högt upphäfva, och sin ögnahvarf högt upphålla;
There is a class, —O how lofty are their eyes, And how are their eyelids lifted up!
14 Ett slägte, som hafver svärd för tänder, hvilke med sina oxlatänder uppfräta och förtära de elända i landena, och de fattiga ibland menniskorna.
There is a class, whose teeth are swords, And their jaw-teeth knives, To devour the poor from off the earth, And the needy from among men.
15 Iglen har två döttrar: Bär hit, Bär hit. Tre ting stå icke till att mätta, och det fjerde säger icke: Det är nog:
The vampire hath two daughters; “Give! give!” [[is their cry.]] There are three things which are never satisfied; Yea, four which say not, “Enough!”
16 Helvetet, en ofruktsam qvinnos lif; jorden varder icke af vattnet mätt; och elden säger icke: Det är nog. (Sheol h7585)
The underworld, and the barren womb; The earth, which is not satiated with water, And fire, which never saith, “It is enough!” (Sheol h7585)
17 Ett öga, som bespottar fadren, och försmår att lyda modrene, det måste korparna vid bäcken uthugga, och de unga örnar uppfräta.
The eye that mocketh at a father, And scorneth to obey a mother, The ravens of the valley shall pick it out, And the young eagles shall eat it.
18 Tre ting äro mig förunderlige, och det fjerde vet jag icke:
These three things are too wonderful for me; Yea, there are four which I understand not:
19 Örnens väg i vädret; ormens väg på hälleberget; skeppets väg midt i hafvet; och ens mans väg till ena pigo.
The track of an eagle in the air, The track of a serpent upon a rock, The track of a ship in the midst of the sea, And the track of a man with a maid.
20 Alltså är horkonones väg; hon uppsluker, och stryker sig om munnen, och säger: Jag hafver intet illa gjort.
Such is the way of an adulterous woman; She eateth, and wipeth her mouth, And saith, “I have done nothing wrong.”
21 Ett land varder igenom tre ting oroligit, och det fjerde kan det icke fördiaga:
Under three things is the earth disquieted; Yea, under four it cannot bear up:
22 En tjenare, då han Konung varder; en dåre, då han alltför mätt är;
Under a servant when he becometh a king, And a fool when he is filled with bread;
23 En vanartig, då hon gift varder; och en tjenarinna, då hon sina frues artving varder.
Under an odious woman when she becometh a wife, And a handmaid when she becometh heir to her mistress.
24 Fyra äro små ting på jordene, och klokare än de vise:
There are four things which are small upon the earth, Yet are they wise, instructed in wisdom.
25 Myrorna, ett svagt folk, likväl skaffa de om sommaren sin spis;
The ants are a people not strong, Yet they prepare in the summer their food.
26 Kuniler, ett svagt folk, likväl göra de sitt hus i bergsklippomen;
The conies are a feeble people, Yet do they make their houses in the rocks.
27 Gräshoppor hafva ingen Konung, likväl draga de ut med hela hopar;
The locusts have no king, Yet do they all go forth in bands.
28 Spindelen virkar med sina händer, och är i Konungapalats.
The lizard seizeth with its hands, And is in king's palaces.
29 Tre ting hafva en skön gång, och det fjerde går väl:
These three have a graceful step; Yea, four are graceful in their walk:
30 Lejonet mägtigt ibland djuren, och vänder icke tillbaka för någrom;
The lion, the hero among beasts, Which turneth not back for any;
31 En vedehund med starka länder; och en vädur; och en Konung, dem ingen sig emotsätta tör.
The loin-girded war-horse, the he-goat, And a king who cannot be withstood.
32 Hafver du varit fåvitsk, och upphäfvit dig, och haft ondt för händer, så lägg handena på munnen.
If thou hast been foolish in lifting thyself up, And hast meditated evil, Put thy hand on thy mouth!
33 Då man mjölk kärnar, gör man der smör utaf; och den der näsona trycker, han tvingar der blod ut; och den der vrede uppväcker, han tvingar der träto ut.
For, as the pressing of milk bringeth forth cheese, And as the pressing of the nose bringeth forth blood, So the pressing of anger bringeth forth strife.
