Ordspråksboken 30
1 Detta är Agurs, Jake sons, ord, lära och tal; dens mansens, till Ithiel, ja till Ithiel och Uchal.
Words of Agur, son of Jakeh, the burden, a declaration of the man to Ithiel—to Ithiel and Ucal: I have wearied myself [for] God, I have wearied myself [for] God, and am consumed.
2 Ty jag är den aldragalnaste, och menniskors förstånd är icke när mig.
For I am more brutish than anyone, And do not have the understanding of a man.
3 Jag hafver icke lärt vishet; och hvad heligt är, vet jag icke.
Nor have I learned wisdom, Yet I know the knowledge of the Holy Ones.
4 Hvilken far upp till himmelen, och neder? Ho fattar vädret i sina händer? Ho binder vattnet uti ett kläde? Ho hafver stadfäst alla verldenes ändar? Huru heter han? Och huru heter hans Son? Vetst du det?
Who went up to the heavens, and comes down? Who has gathered the wind in His fists? Who has bound waters in a garment? Who established all ends of the earth? What [is] His Name? And what [is] His Son’s Name? Surely you know!
5 All Guds ord äro genomluttrad, och äro en sköld dem som tro uppå honom.
Every saying of God [is] tried, He [is] a shield to those trusting in Him.
6 Lägg intet till hans ord, att han icke skall straffa dig, och du varder lögnaktig funnen.
Do not add to His words, lest He reason with you, And you have been found false.
7 Tu ting bedes jag af dig, att du dock icke ville neka mig dem, förr än jag dör:
Two things I have asked from You, Do not withhold from me before I die.
8 Afguderi och lögn låt vara långt ifrå mig; fattigdom och rikedom gif mig icke, men låt mig min afskilda del af spis få.
Put vanity and a lying word far from me, Do not give poverty or wealth to me, Cause me to eat the bread of my portion,
9 Jag måtte eljest, om jag alltför mätt vorde, neka och säga: Ho är Herren? eller, om jag alltför fattig vorde, måtte stjäla, och förtaga mig på mins Guds Namn.
Lest I become satiated, and have denied, And have said, “Who [is] YHWH?” And lest I am poor, and have stolen, And have laid hold of the Name of my God.
10 Förråd icke tjenaren för hans herra, att han icke bannar dig, och du kommer i skuld.
Do not accuse a servant to his lord, Lest he disapprove of you, and you are found guilty.
11 Det är ett slägte, som banna sin fader, och icke välsigna sina moder;
A generation lightly esteems their father, And does not bless their mother.
12 Ett slägte, som sig tycker rent vara, och äro dock icke ifrå sinom träck rene tvagne;
A generation—pure in their own eyes, But not washed from their own filth.
13 Ett slägte, som sin ögon högt upphäfva, och sin ögnahvarf högt upphålla;
A generation—how high are their eyes, Indeed, their eyelids are lifted up.
14 Ett slägte, som hafver svärd för tänder, hvilke med sina oxlatänder uppfräta och förtära de elända i landena, och de fattiga ibland menniskorna.
A generation—their teeth [are] swords, And their jaw-teeth [are] knives, To consume the poor from earth, And the needy from [among] men.
15 Iglen har två döttrar: Bär hit, Bär hit. Tre ting stå icke till att mätta, och det fjerde säger icke: Det är nog:
To the leech [are] two daughters—Give! Give! Behold, three things are not satisfied, Four have not said “Sufficiency”;
16 Helvetet, en ofruktsam qvinnos lif; jorden varder icke af vattnet mätt; och elden säger icke: Det är nog. (Sheol h7585)
Sheol, and a restrained womb, Earth—it [is] not satisfied [with] water, And fire—it has not said, “Sufficiency,” (Sheol h7585)
17 Ett öga, som bespottar fadren, och försmår att lyda modrene, det måste korparna vid bäcken uthugga, och de unga örnar uppfräta.
An eye that mocks at a father, And despises to obey a mother, Ravens of the valley dig it out, And young eagles eat it.
18 Tre ting äro mig förunderlige, och det fjerde vet jag icke:
Three things have been too wonderful for me, Indeed, four that I have not known:
19 Örnens väg i vädret; ormens väg på hälleberget; skeppets väg midt i hafvet; och ens mans väg till ena pigo.
The way of the eagle in the heavens, The way of a serpent on a rock, The way of a ship in the heart of the sea, And the way of a man in youth.
20 Alltså är horkonones väg; hon uppsluker, och stryker sig om munnen, och säger: Jag hafver intet illa gjort.
So—the way of an adulterous woman, She has eaten and has wiped her mouth, And has said, “I have not done iniquity.”
21 Ett land varder igenom tre ting oroligit, och det fjerde kan det icke fördiaga:
For three things has earth been troubled, And for four—it is not able to bear:
22 En tjenare, då han Konung varder; en dåre, då han alltför mätt är;
For a servant when he reigns, And a fool when he is satisfied with bread,
23 En vanartig, då hon gift varder; och en tjenarinna, då hon sina frues artving varder.
For a hated one when she rules, And a maidservant when she succeeds her mistress.
24 Fyra äro små ting på jordene, och klokare än de vise:
Four [are] little ones of earth, And they are made wiser than the wise:
25 Myrorna, ett svagt folk, likväl skaffa de om sommaren sin spis;
The ants [are] a people not strong, And they prepare their food in summer,
26 Kuniler, ett svagt folk, likväl göra de sitt hus i bergsklippomen;
hyraxes [are] a people not strong, And they place their house in a rock,
27 Gräshoppor hafva ingen Konung, likväl draga de ut med hela hopar;
There is no king to the locust, And it goes out—each one shouting,
28 Spindelen virkar med sina händer, och är i Konungapalats.
A spider with two hands takes hold, And is in the palaces of a king.
29 Tre ting hafva en skön gång, och det fjerde går väl:
There are three going well, Indeed, four are good in going:
30 Lejonet mägtigt ibland djuren, och vänder icke tillbaka för någrom;
An old lion—mighty among beasts, That does not turn back from the face of any,
31 En vedehund med starka länder; och en vädur; och en Konung, dem ingen sig emotsätta tör.
A girt one of the loins, Also a male goat, And a king—troops with him.
32 Hafver du varit fåvitsk, och upphäfvit dig, och haft ondt för händer, så lägg handena på munnen.
If you have been foolish in lifting yourself up, And if you have devised evil—hand to mouth!
33 Då man mjölk kärnar, gör man der smör utaf; och den der näsona trycker, han tvingar der blod ut; och den der vrede uppväcker, han tvingar der träto ut.
For the churning of milk brings out butter, And the wringing of the nose brings out blood, And the forcing of anger brings out strife!
