< Ordspråksboken 30 >
1 Detta är Agurs, Jake sons, ord, lära och tal; dens mansens, till Ithiel, ja till Ithiel och Uchal.
Massaiten Agur, Jakes Søns ord. Manden siger: Træt har jeg slidt mig, Gud, træt har jeg slidt mig, Gud, jeg svandt hen;
2 Ty jag är den aldragalnaste, och menniskors förstånd är icke när mig.
thi jeg er for dum til at regnes for Mand, Mands Vid er ikke i mig;
3 Jag hafver icke lärt vishet; och hvad heligt är, vet jag icke.
Visdom lærte jeg ej, den Hellige lærte jeg ikke at kende.
4 Hvilken far upp till himmelen, och neder? Ho fattar vädret i sina händer? Ho binder vattnet uti ett kläde? Ho hafver stadfäst alla verldenes ändar? Huru heter han? Och huru heter hans Son? Vetst du det?
Hvo opsteg til Himlen og nedsteg igen, hvo samlede Vinden i sine Næver, hvo bandt Vandet i et Klæde, hvo greb fat om den vide Jord? Hvad er hans Navn og hans Søns Navn? Du kender det jo.
5 All Guds ord äro genomluttrad, och äro en sköld dem som tro uppå honom.
Al Guds Tale er ren, han er Skjold for dem, der lider på ham.
6 Lägg intet till hans ord, att han icke skall straffa dig, och du varder lögnaktig funnen.
Læg intet til hans Ord, at han ikke skal stemple dig som Løgner.
7 Tu ting bedes jag af dig, att du dock icke ville neka mig dem, förr än jag dör:
Tvende Ting har jeg bedet dig om, nægt mig dem ej, før jeg dør:
8 Afguderi och lögn låt vara långt ifrå mig; fattigdom och rikedom gif mig icke, men låt mig min afskilda del af spis få.
Hold Svig og Løgneord fra mig: giv mig hverken Armod eller Rigdom, men lad mig nyde mit tilmålte Brød,
9 Jag måtte eljest, om jag alltför mätt vorde, neka och säga: Ho är Herren? eller, om jag alltför fattig vorde, måtte stjäla, och förtaga mig på mins Guds Namn.
at jeg ikke skal blive for mæt og fornægte og sige: "Hvo er HERREN?" eller blive for fattig og stjæle og volde min Guds Navn Men.
10 Förråd icke tjenaren för hans herra, att han icke bannar dig, och du kommer i skuld.
Bagtal ikke en Træl for hans Herre, at han ikke forbander dig, så du må bøde.
11 Det är ett slägte, som banna sin fader, och icke välsigna sina moder;
Der findes en Slægt, som forbander sin Fader og ikke velsigner sin Moder,
12 Ett slägte, som sig tycker rent vara, och äro dock icke ifrå sinom träck rene tvagne;
en Slægt, der tykkes sig ren og dog ej har tvættet Snavset af sig,
13 Ett slägte, som sin ögon högt upphäfva, och sin ögnahvarf högt upphålla;
en Slægt med de stolteste Øjne, hvis Blikke er fulde af Hovmod.
14 Ett slägte, som hafver svärd för tänder, hvilke med sina oxlatänder uppfräta och förtära de elända i landena, och de fattiga ibland menniskorna.
en Slægt, hvis Tænder er Sværd hvis Kæber er skarpe Knive, så de æder de arme ud af Landet, de fattige ud af Menneskers Samfund.
15 Iglen har två döttrar: Bär hit, Bär hit. Tre ting stå icke till att mätta, och det fjerde säger icke: Det är nog:
Blodiglen har to Døtre: Givhid, Givhid! Der er tre, som ikke kan mættes, fire, som aldrig får nok:
16 Helvetet, en ofruktsam qvinnos lif; jorden varder icke af vattnet mätt; och elden säger icke: Det är nog. (Sheol )
Dødsriget og det golde Moderliv, Jorden, som aldrig mættes af Vand, og Ilden, som aldrig får nok. (Sheol )
17 Ett öga, som bespottar fadren, och försmår att lyda modrene, det måste korparna vid bäcken uthugga, och de unga örnar uppfräta.
Den, som håner sin Fader og spotter sin gamle Moder, hans Øje udhakker Bækkens Ravne, Ørneunger får det til Æde.
18 Tre ting äro mig förunderlige, och det fjerde vet jag icke:
Tre Ting undres jeg over, fire fatter jeg ikke:
19 Örnens väg i vädret; ormens väg på hälleberget; skeppets väg midt i hafvet; och ens mans väg till ena pigo.
Ørnens Vej på Himlen, Slangens Vej på Klipper, Skibets Vej på Havet, Mandens Vej til den unge Kvinde.
20 Alltså är horkonones väg; hon uppsluker, och stryker sig om munnen, och säger: Jag hafver intet illa gjort.
Så er en Ægteskabsbryderskes Færd: Hun spiser og tørrer sig om Munden og siger: "Jeg har ikke gjort noget ondt!"
21 Ett land varder igenom tre ting oroligit, och det fjerde kan det icke fördiaga:
Under tre Ting skælver et Land, fire kan det ikke bære:
22 En tjenare, då han Konung varder; en dåre, då han alltför mätt är;
En Træl, når han gøres til Konge, en Nidding, når han spiser sig mæt,
23 En vanartig, då hon gift varder; och en tjenarinna, då hon sina frues artving varder.
en bortstødt Hustru, når hun bliver gift, en Trælkvinde, når hun arver sin Frue.
24 Fyra äro små ting på jordene, och klokare än de vise:
Fire på Jorden er små, visere dog end Vismænd:
25 Myrorna, ett svagt folk, likväl skaffa de om sommaren sin spis;
Myrerne, de er et Folk uden Styrke, samler dog Føde om Somren;
26 Kuniler, ett svagt folk, likväl göra de sitt hus i bergsklippomen;
Klippegrævlinger, et Folk uden Magt, bygger dog Bolig i Klipper;
27 Gräshoppor hafva ingen Konung, likväl draga de ut med hela hopar;
Græshopper, de har ej Konge, drager dog ud i Rad og Række;
28 Spindelen virkar med sina händer, och är i Konungapalats.
Firbenet, det kan man gribe med Hænder, er dog i Kongers Paladser.
29 Tre ting hafva en skön gång, och det fjerde går väl:
Tre skrider stateligt frem, fire har statelig Gang:
30 Lejonet mägtigt ibland djuren, och vänder icke tillbaka för någrom;
Løven, Kongen blandt Dyrene, som ikke viger for nogen;
31 En vedehund med starka länder; och en vädur; och en Konung, dem ingen sig emotsätta tör.
en sadlet Stridshest, en Buk, en Konge midt i sin Hær.
32 Hafver du varit fåvitsk, och upphäfvit dig, och haft ondt för händer, så lägg handena på munnen.
Har du handlet som Dåre i Overmod, tænker du ondt, da Hånd for Mund!
33 Då man mjölk kärnar, gör man der smör utaf; och den der näsona trycker, han tvingar der blod ut; och den der vrede uppväcker, han tvingar der träto ut.
Thi Tryk på Mælk giver Ost, Tryk på Næsen Blod og Tryk på Vrede Trætte.