Ordspråksboken 30
1 Detta är Agurs, Jake sons, ord, lära och tal; dens mansens, till Ithiel, ja till Ithiel och Uchal.
Riječi Agura, sina Jakeova, iz Mase; proročanstvo njegovo za Itiela, za Itiela i Ukala.
2 Ty jag är den aldragalnaste, och menniskors förstånd är icke när mig.
Da, preglup sam da bih bio čovjek i nemam razbora čovječjeg.
3 Jag hafver icke lärt vishet; och hvad heligt är, vet jag icke.
Ne stekoh mudrosti i ne poznajem znanosti svetih!
4 Hvilken far upp till himmelen, och neder? Ho fattar vädret i sina händer? Ho binder vattnet uti ett kläde? Ho hafver stadfäst alla verldenes ändar? Huru heter han? Och huru heter hans Son? Vetst du det?
Tko uzađe na nebo i siđe? Tko uhvati vjetar u šake svoje? Tko sabra vode u plašt svoj? Tko postavi krajeve zemaljske? Kako se zove i kako mu se zove sin? Znaš li?
5 All Guds ord äro genomluttrad, och äro en sköld dem som tro uppå honom.
Svaka je Božja riječ prokušana, štit onima koji se u nj uzdaju.
6 Lägg intet till hans ord, att han icke skall straffa dig, och du varder lögnaktig funnen.
Ne dodaji ništa njegovim riječima, da te ne prekori i ne smatra lažljivim.
7 Tu ting bedes jag af dig, att du dock icke ville neka mig dem, förr än jag dör:
Za dvoje te molim, ne uskrati mi, dok ne umrem:
8 Afguderi och lögn låt vara långt ifrå mig; fattigdom och rikedom gif mig icke, men låt mig min afskilda del af spis få.
udalji od mene licemjernu i lažnu riječ; ne daj mi siromaštva ni bogatstva: hrani me kruhom mojim dostatnim;
9 Jag måtte eljest, om jag alltför mätt vorde, neka och säga: Ho är Herren? eller, om jag alltför fattig vorde, måtte stjäla, och förtaga mig på mins Guds Namn.
inače bih, presitivši se, zatajio tebe i rekao: “Tko je Jahve?” Ili bih, osiromašivši, krao i oskvrnio ime Boga svojega.
10 Förråd icke tjenaren för hans herra, att han icke bannar dig, och du kommer i skuld.
Ne klevetaj sluge gospodaru njegovu, jer bi te mogao kleti i ti morao okajati.
11 Det är ett slägte, som banna sin fader, och icke välsigna sina moder;
Ima izrod koji kune oca svoga i ne blagoslivlje majke svoje!
12 Ett slägte, som sig tycker rent vara, och äro dock icke ifrå sinom träck rene tvagne;
Izrod koji za se misli da je čist, a od kala svojeg nije opran!
13 Ett slägte, som sin ögon högt upphäfva, och sin ögnahvarf högt upphålla;
Izrod uznositih očiju koji visoko diže svoje trepavice!
14 Ett slägte, som hafver svärd för tänder, hvilke med sina oxlatänder uppfräta och förtära de elända i landena, och de fattiga ibland menniskorna.
Izrod komu su zubi mačevi i očnjaci noževi da proždiru nesretnike na zemlji i siromahe među ljudima!
15 Iglen har två döttrar: Bär hit, Bär hit. Tre ting stå icke till att mätta, och det fjerde säger icke: Det är nog:
Pijavica ima dvije kćeri: “Daj! Daj!” Postoje tri stvari nezasitne i četiri koje ne kažu: “Dosta!”
16 Helvetet, en ofruktsam qvinnos lif; jorden varder icke af vattnet mätt; och elden säger icke: Det är nog. (Sheol h7585)
Carstvo smrti, jalova utroba, zemlja nikad gasna vode i vatra koja nikad ne kaže: “Dosta!” (Sheol h7585)
17 Ett öga, som bespottar fadren, och försmår att lyda modrene, det måste korparna vid bäcken uthugga, och de unga örnar uppfräta.
Oko koje se ruga ocu i odriče posluh majci iskljuvat će potočni gavrani i izjesti mladi orlovi.
18 Tre ting äro mig förunderlige, och det fjerde vet jag icke:
Troje mi je nedokučivo, a četvrto ne razumijem:
19 Örnens väg i vädret; ormens väg på hälleberget; skeppets väg midt i hafvet; och ens mans väg till ena pigo.
put orlov po nebu, put zmijin po stijeni, put lađin posred mora i put muškarčev djevojci.
20 Alltså är horkonones väg; hon uppsluker, och stryker sig om munnen, och säger: Jag hafver intet illa gjort.
Takav je put preljubnice: najede se, obriše usta i veli: “Nisam sagriješila.”
21 Ett land varder igenom tre ting oroligit, och det fjerde kan det icke fördiaga:
Od troga se zemlja ljulja, a četvrtoga ne može podnijeti:
22 En tjenare, då han Konung varder; en dåre, då han alltför mätt är;
od roba kad postane kralj i kad se prostak kruha nasiti,
23 En vanartig, då hon gift varder; och en tjenarinna, då hon sina frues artving varder.
od puštenice kad se uda i sluškinje kad istisne svoju gospodaricu.
24 Fyra äro små ting på jordene, och klokare än de vise:
Četvero je maleno na zemlji, ali mudrije od mudraca:
25 Myrorna, ett svagt folk, likväl skaffa de om sommaren sin spis;
mravi, nejaki stvorovi, koji sebi ljeti spremaju hranu;
26 Kuniler, ett svagt folk, likväl göra de sitt hus i bergsklippomen;
jazavci, stvorovi bez moći, što u stijeni grade sebi stan;
27 Gräshoppor hafva ingen Konung, likväl draga de ut med hela hopar;
skakavci, koji nemaju kralja, a svi idu u poretku;
28 Spindelen virkar med sina händer, och är i Konungapalats.
gušter, što se rukama hvata, a prodire u kraljevske palače.
29 Tre ting hafva en skön gång, och det fjerde går väl:
Troje ima lijep korak, a četvero lijepo hodi:
30 Lejonet mägtigt ibland djuren, och vänder icke tillbaka för någrom;
lav, junak među zvijerima, koji ni pred kim ne uzmiče;
31 En vedehund med starka länder; och en vädur; och en Konung, dem ingen sig emotsätta tör.
pijetao što se odvažno šeće među kokošima; jarac koji vodi stado; i kralj sa svojom vojskom.
32 Hafver du varit fåvitsk, och upphäfvit dig, och haft ondt för händer, så lägg handena på munnen.
Ako si ludovao oholeći se ili to svjesno činio, stavi ruku na usta.
33 Då man mjölk kärnar, gör man der smör utaf; och den der näsona trycker, han tvingar der blod ut; och den der vrede uppväcker, han tvingar der träto ut.
Kad se mlijeko metÄe, izlazi maslac; kad se nos pritisne, poteče krv; kad se srdžba potisne, dobiva se spor.
