Ordspråksboken 3
1 Min son, förgät icke min lag, och ditt hjerta behålle min bud;
I oghlum, telimimni untuma, Dégenlirimni hemishe könglüngde ching tut.
2 Ty de skola skaffa dig långt lif, och god år, och frid.
Chünki u sanga beriketlik künler, uzun ömür we xatirjemlik qoshup béridu.
3 Nåd och trohet skola icke förlåta dig. Häng dem på din hals, och skrif dem uti dins hjertas taflo;
Méhriban we heq-semimiy bolushtin waz kechme, Bularni boynunggha ésiwal, Qelbingge pütiwal.
4 Så skall du finna ynnest och klokhet, den Gudi och menniskom täck är.
Shundaq qilghanda Xuda we bendilerning neziride iltipatqa layiq bolisen, danishmen hésablinisen.
5 Förlåt dig på Herran af allt hjerta, och förlåt dig icke uppå ditt förstånd;
Öz eqlingge tayanmay, Perwerdigargha chin qelbing bilen tayan’ghin;
6 Utan tänk uppå honom i allom dinom vägom, så skall han föra dig rätt.
Qandaqla ish qilsang, Perwerdigarni tonushqa intil; U sanga toghra yollarni körsitidu.
7 Låt dig icke tycka att du äst vis, utan frukta Herran, och vik ifrå det ondt är.
Özüngni eqilliq sanima; Perwerdigardin eyminip, yamanliqtin yiraq bol.
8 Det skall vara dinom nafla helsosamt, och vederqvicka din ben.
Shundaq qilghiningda, bu ishlar derdingge derman, Ustixanliringgha yilik bolidu.
9 Hedra Herran af dina ägodelar, och af all dins årsväxts förstling;
Perwerdigarning hörmitini qilip mal-dunyayingdin hediyelerni sun’ghin, Étizingdin tunji chiqqan mehsulatliringdin Uninggha atighin;
10 Så skola dina lador fulla varda, och dine presser med must öfverflyta.
Shundaq qilghiningda, ambarliring ashliqqa tolup tashidu, Sharab kölchekliringde yéngi sharab éship-téship turidu.
11 Min son, förkasta icke Herrans tuktan, och var icke otålig, då han straffar;
I oghlum, Perwerdigarning terbiyisige biperwaliq qilma, Uning tenbihidin bezme.
12 Ty hvilken Herren älskar, honom straffar han, och hafver ett behag till honom, såsom en fader till sonen.
Chünki, ata eziz körgen oghligha tenbih-terbiye bergendek, Perwerdigar kimni söygen bolsa uninggha tenbih-terbiye béridu.
13 Säll är den menniska, som vishet finner, och den menniska, hvilko förstånd tillflyter.
Danaliqqa muyesser bolghan kishi, Yoruqluqqa ige bolghan kishi némidégen bextlik-he!
14 Ty det är bättre hafva henne än silfver, och hennes frukt bättre än guld.
Chünki danaliqning paydisi kümüshning paydisidin köptur, Qimmiti sap altunningkidinmu ziyadidur.
15 Hon är ädlare än perlor, och allt det du önska må, är henne icke likt.
U leel-yaqutlardin qimmetliktur, Intizar bolghan herqandaq nersengdin héchbirimu uninggha teng kelmestur.
16 Långt lif är på hennes högra hand, på hennes venstra är rikedom och ära.
Danaliqning ong qolida uzun ömür, Sol qolida bayliq we shöhret bardur.
17 Hennes vägar äro lustige vägar, och alle hennes stigar äro frid.
Uning yolliri sanga xush puraq tuyulur, Uning barliq teriqiliri séni aram tapquzur.
18 Hon är lifsens trä allom dem som fatta henne; och salige äro de som hålla henne;
U özini tapqan ademge «hayatliq derixi»dur, Uni ching tutqan kishi némidégen bextlik!
19 Ty Herren hafver grundat jordena genom vishet, och genom sitt råd tillredt himmelen.
Perwerdigar danaliq bilen yer-zéminni berpa qildi, Hékmet bilen asmanni ornatti.
20 Genom hans ord äro djupen åtskild, och skyarna med dagg drypande vordne.
Uning bilimi bilen yerning chongqur qatlamliri yérildi, Hemde bulutlardin shebnem chüshti.
21 Min son, låt henne icke ifrå din ögon vika, så skall du lyckosam och klok varda.
I oghlum! [Danaliq bilen bilimni] közüngdin chiqarma, Pishqan hékmet we pem-parasetni ching tut.
22 Det skall vara dine själs lif, och din mun skall täck vara.
Shuning bilen ular jéninggha jan qoshidu, Boynunggha ésilghan ésil marjandek sanga güzellik qoshidu.
23 Då skall du på dinom väg säker vandra, att din fot icke stöter sig.
Shu chaghda yolungda aman-ésen mangalaysen, Yolda putlashmaysen.
24 Lägger du dig, så skall du intet frukta dig, utan sofva sötliga;
Yatqanda héch némidin qorqmaysen, Yétishing bilenla tatliq uxlaysen.
25 Att du icke betorf frukta dig för hastig förskräckelse, eller för de ogudaktigas storm, då han kommer.
Béshinggha dehshetlik wehime chüshkende qorqmighin, Rezillerning weyranchiliqidin ghem qilmighin!
26 Ty Herren är din tröst; han bevarar din fot, att han icke fången varder.
Chünki Perwerdigar séning tayanchingdur, U putungni qapqanlardin néri qilidu.
27 Neka dig icke att göra dem torftiga godt, om din hand af Gudi hafver magt sådant göra.
Peqet qolungdin kelsila, hajetmenlerdin yaxshiliqni ayimighin.
28 Säg icke till din vän: Gack bort, och kom igen, i morgon vill jag gifva dig; der du dock det nu hafver.
Qolum-qoshniliring séningdin ötne sorap kirse, «Qaytip kétip, ete kelgin, ete bérey» — démigin.
29 Far icke efter att göra dinom vän ondt, den uppå god tro när dig bor.
Qoshnanggha ziyankeshlik niyitide bolma, Chünki u sanga ishinip yéningda xatirjem yashaydu.
30 Kifva med ingom utan sak, om han dig intet ondt gjort hafver.
Birsi sanga ziyan yetküzmigen bolsa, Uning bilen sewebsiz majiralashma.
31 Följ icke en vrång man efter, och utvälj ingen af hans vägar;
Zulumxor kishige heset qilma, Uning yol-tedbirliridin héchnémini tallima.
32 Ty Herren stygges vid den affälliga, och hans hemlighet är när de fromma.
Chünki qingghir yollarni mangidighanlar Perwerdigarning neziride yirginchliktur, Lékin Uning sirdash dostluqi durus yashawatqan ademge teelluqtur.
33 Uti dens ogudaktigas hus är Herrans förbannelse; men dens rättfärdigas hus varder välsignadt.
Perwerdigarning leniti rezillik qilghuchining öyididur, Lékin U heqqaniy ademning öyige bext ata qilur.
34 Han skall bespotta de bespottare; men dem eländom skall han nåd gifva.
Berheq, mesxire qilghuchilarni U mesxire qilidu, Lékin kichik péil kishilerge shepqet körsitidu.
35 De vise skola ärfva äro; men om de galne än högt uppkomma, varda de likväl till skam.
Danalar shöhretke warisliq qilidu, Lékin hamaqetler reswa qilinidu.
