< Ordspråksboken 3 >
1 Min son, förgät icke min lag, och ditt hjerta behålle min bud;
ʻE hoku foha, ʻoua naʻa fakangaloʻi ʻa ʻeku fono; ka ke tauhi ʻe ho loto ʻa ʻeku ngaahi fekau:
2 Ty de skola skaffa dig långt lif, och god år, och frid.
He koeʻuhi ʻe fakalahi ʻaki ia kiate koe ʻae ngaahi ʻaho lōloa, mo e moʻui fuoloa, pea mo e melino.
3 Nåd och trohet skola icke förlåta dig. Häng dem på din hals, och skrif dem uti dins hjertas taflo;
Ke ʻoua naʻa mahuʻi ʻiate koe ʻae manavaʻofa mo e moʻoni: nonoʻo ia ki ho kia; tohi ia ki he kakano ʻo ho loto:
4 Så skall du finna ynnest och klokhet, den Gudi och menniskom täck är.
Ko ia te ke ʻilo ai ʻae lelei, pea ʻe tāpuekina koe ʻi he ʻao ʻoe ʻOtua mo e tangata.
5 Förlåt dig på Herran af allt hjerta, och förlåt dig icke uppå ditt förstånd;
Falala kia Sihova ʻaki ho loto kotoa; pea ʻoua naʻa ke faʻaki ki ho poto ʻoʻou.
6 Utan tänk uppå honom i allom dinom vägom, så skall han föra dig rätt.
Ke ke fakaongoongo kiate ia ʻi ho hala kotoa pē, pea ʻe fakatonutonu ʻe ia ho ngaahi ʻaluʻanga.
7 Låt dig icke tycka att du äst vis, utan frukta Herran, och vik ifrå det ondt är.
ʻOua naʻa ke pehē ʻi ho mata ʻoʻou, ʻoku ke poto: ka ke manavahē kia Sihova, pea tafoki mei he kovi.
8 Det skall vara dinom nafla helsosamt, och vederqvicka din ben.
ʻE hoko ia ko e moʻui ki ho pito, mo e uho ki ho ngaahi hui.
9 Hedra Herran af dina ägodelar, och af all dins årsväxts förstling;
Fakaʻapaʻapa kia Sihova ʻaki hoʻo koloa, pea mo e ʻuluaki fua ʻo hoʻo meʻa kotoa pē kuo tupu:
10 Så skola dina lador fulla varda, och dine presser med must öfverflyta.
Ko ia ʻe fonu ai ho ngaahi feleoko ʻi he mahu, pea ʻe hā ʻae uaine foʻou mei hoʻo ngaahi tataʻoʻanga.
11 Min son, förkasta icke Herrans tuktan, och var icke otålig, då han straffar;
ʻE hoku foha, ʻoua naʻa ke manukiʻi ʻae tautea meia Sihova; pea ʻoua naʻa ke fiu ʻi heʻene valoki:
12 Ty hvilken Herren älskar, honom straffar han, och hafver ett behag till honom, såsom en fader till sonen.
He ko ia ʻoku ʻofa ki ai ʻa Sihova ʻoku ne tautea; ʻo hangē pe ko e tamai ki he foha ʻoku ne fiemālie ai.
13 Säll är den menniska, som vishet finner, och den menniska, hvilko förstånd tillflyter.
ʻOku monūʻia ʻae tangata ko ia ʻoku ne maʻu ʻae poto, mo e tangata ʻoku ne lavaʻi ʻae ʻilo.
14 Ty det är bättre hafva henne än silfver, och hennes frukt bättre än guld.
He ʻoku maʻongoʻonga hake ia ʻi he fakatau ʻoe siliva, mo hono mahuʻinga ʻi he koula lelei.
15 Hon är ädlare än perlor, och allt det du önska må, är henne icke likt.
ʻOku mahuʻinga hake ia ʻi he ngaahi maka koloa: pea ʻoku ʻikai tatau mo ia ʻae ngaahi meʻa kotoa pē ʻoku ke faʻa holi ki ai.
16 Långt lif är på hennes högra hand, på hennes venstra är rikedom och ära.
ʻOku ʻi hono nima toʻomataʻu ʻae ngaahi ʻaho lōloa; pea ʻoku ʻi hono nima toʻohema ʻae koloa mo e ongoongolelei.
17 Hennes vägar äro lustige vägar, och alle hennes stigar äro frid.
Ko hono ngaahi hala ko e hala ʻoe fiemālie, pea ʻoku melino ʻa hono ngaahi ʻaluʻanga kotoa pē.
18 Hon är lifsens trä allom dem som fatta henne; och salige äro de som hålla henne;
Ko e ʻakau ia ʻoe moʻui kiate kinautolu ʻoku puke kiate ia: pea ʻoku monūʻia ʻakinautolu kotoa pē ʻoku kuku ia ke maʻu.
19 Ty Herren hafver grundat jordena genom vishet, och genom sitt råd tillredt himmelen.
Kuo fokotuʻu ʻe Sihova ʻae tuʻunga ʻo māmani ʻi he poto; pea ʻi he ʻilo kuo ne teuteu ai ʻae ngaahi langi.
20 Genom hans ord äro djupen åtskild, och skyarna med dagg drypande vordne.
Ko e meʻa ʻi heʻene faʻa ʻilo ʻoku mapunopuna hake ai ʻae ngaahi loloto, pea ʻoku toʻi ʻae hahau mei he ngaahi ʻao.
21 Min son, låt henne icke ifrå din ögon vika, så skall du lyckosam och klok varda.
E hoku foha, ʻoua naʻa ke tuku ke mole atu ia mei ho ʻao: tauhi ke maʻu ʻae poto moʻoni mo e ʻiloʻilo.
22 Det skall vara dine själs lif, och din mun skall täck vara.
Pea ʻe hoko ai ia ko e moʻui ki ho laumālie, mo e teunga lelei ki ho kia.
23 Då skall du på dinom väg säker vandra, att din fot icke stöter sig.
Pea te ke toki ʻalu lelei ʻi ho hala, pea ʻe ʻikai tūkia ho vaʻe.
24 Lägger du dig, så skall du intet frukta dig, utan sofva sötliga;
ʻOka ke ka tokoto ki lalo, ʻe ʻikai te ke manavahē: ʻio, te ke tokoto hifo, pea ʻe melie hoʻo mohe kiate koe.
25 Att du icke betorf frukta dig för hastig förskräckelse, eller för de ogudaktigas storm, då han kommer.
ʻOua naʻa ke manavahē ki ha meʻa fakailifia ʻoku fakafokifā mai; pe ki he fakaʻauha ʻoe angahala, ʻoka hoko mai ia.
26 Ty Herren är din tröst; han bevarar din fot, att han icke fången varder.
He ko ho falalaʻanga ʻa Sihova, pea ʻe fakahaofi ʻe ia ho vaʻe ke ʻoua naʻa ʻefihia.
27 Neka dig icke att göra dem torftiga godt, om din hand af Gudi hafver magt sådant göra.
ʻOua naʻa taʻofi ʻae lelei meiate kinautolu ʻoku totonu ke ʻatu ia ki ai, ʻo kapau ʻoku ʻi ho nima hono mafai.
28 Säg icke till din vän: Gack bort, och kom igen, i morgon vill jag gifva dig; der du dock det nu hafver.
ʻOua naʻa ke pehē ki ho kaungāʻapi, “ʻAlu, pea ke toe haʻu, pea te u foaki ia kiate koe ʻapongipongi;” kae ʻosi ʻoku ke maʻu pe ʻae meʻa ʻiate koe.
29 Far icke efter att göra dinom vän ondt, den uppå god tro när dig bor.
ʻOua naʻa ke filioʻi kovi ki ho kaungāʻapi, he ʻoku ne nofo falala pe kiate koe.
30 Kifva med ingom utan sak, om han dig intet ondt gjort hafver.
ʻOua naʻa fekuki mo ha taha taʻehanoʻuhinga, ʻo kapau kuo ʻikai ke fai ʻe ia ha kovi kiate koe.
31 Följ icke en vrång man efter, och utvälj ingen af hans vägar;
ʻOua naʻa ke meheka ki he tangata fakamālohi, pea ʻoua naʻa ke fili ki hono ngaahi hala ʻoʻona.
32 Ty Herren stygges vid den affälliga, och hans hemlighet är när de fromma.
He ko e angahala ʻoku fakalielia ia kia Sihova: ka ʻoku ʻi he māʻoniʻoni ʻa hono finangalo fufū.
33 Uti dens ogudaktigas hus är Herrans förbannelse; men dens rättfärdigas hus varder välsignadt.
ʻOku ʻi he fale ʻoe angahala ʻae fakamalaʻia meia Sihova: ka ʻoku ne tāpuakiʻi ʻae nofoʻanga ʻoe angatonu.
34 Han skall bespotta de bespottare; men dem eländom skall han nåd gifva.
Ko e moʻoni ʻoku ne manukiʻi ʻae kau manuki: ka ʻoku foaki ʻe ia ʻae lelei ki he angavaivai.
35 De vise skola ärfva äro; men om de galne än högt uppkomma, varda de likväl till skam.
ʻE maʻu ʻe he poto ʻae ongoongolelei: ka ko e hakeakiʻi ʻoe vale ko e meʻa fakamā.