Ordspråksboken 3
1 Min son, förgät icke min lag, och ditt hjerta behålle min bud;
Min sønn! Glem ikke min lære og la ditt hjerte bevare mine bud!
2 Ty de skola skaffa dig långt lif, och god år, och frid.
For langt liv og mange leveår og fred skal de gi dig i rikt mål.
3 Nåd och trohet skola icke förlåta dig. Häng dem på din hals, och skrif dem uti dins hjertas taflo;
La ikke kjærlighet og trofasthet vike fra dig, bind dem om din hals, skriv dem på ditt hjertes tavle!
4 Så skall du finna ynnest och klokhet, den Gudi och menniskom täck är.
Så skal du finne nåde og få god forstand i Guds og menneskers øine.
5 Förlåt dig på Herran af allt hjerta, och förlåt dig icke uppå ditt förstånd;
Sett din lit til Herren av hele ditt hjerte, og stol ikke på din forstand!
6 Utan tänk uppå honom i allom dinom vägom, så skall han föra dig rätt.
Tenk på ham på alle dine veier! Så skal han gjøre dine stier rette.
7 Låt dig icke tycka att du äst vis, utan frukta Herran, och vik ifrå det ondt är.
Vær ikke vis i egne øine, frykt Herren og vik fra det onde!
8 Det skall vara dinom nafla helsosamt, och vederqvicka din ben.
Det skal være lægedom for din kropp og gi ny styrke til dine ben.
9 Hedra Herran af dina ägodelar, och af all dins årsväxts förstling;
Ær Herren med gaver av ditt gods og med førstegrøden av all din avling!
10 Så skola dina lador fulla varda, och dine presser med must öfverflyta.
Så skal dine lader fylles med overflod og dine persekar flyte over av most.
11 Min son, förkasta icke Herrans tuktan, och var icke otålig, då han straffar;
Min sønn! Forakt ikke Herrens tukt og vær ikke utålmodig når han refser dig!
12 Ty hvilken Herren älskar, honom straffar han, och hafver ett behag till honom, såsom en fader till sonen.
For den Herren elsker, ham refser han, som en far refser den sønn han har kjær.
13 Säll är den menniska, som vishet finner, och den menniska, hvilko förstånd tillflyter.
Salig er det menneske som har funnet visdom, det menneske som vinner forstand;
14 Ty det är bättre hafva henne än silfver, och hennes frukt bättre än guld.
for det er bedre å vinne den enn å vinne sølv, og det utbytte den gir, er bedre enn gull.
15 Hon är ädlare än perlor, och allt det du önska må, är henne icke likt.
Den er kosteligere enn perler, og alle dine skatter kan ikke lignes med den.
16 Långt lif är på hennes högra hand, på hennes venstra är rikedom och ära.
Langt liv har den i sin høire hånd, rikdom og ære i sin venstre.
17 Hennes vägar äro lustige vägar, och alle hennes stigar äro frid.
Dens veier er fagre veier, og alle dens stier fører til lykke.
18 Hon är lifsens trä allom dem som fatta henne; och salige äro de som hålla henne;
Den er et livsens tre for dem som griper den, og hver den som holder fast på den, må prises lykkelig.
19 Ty Herren hafver grundat jordena genom vishet, och genom sitt råd tillredt himmelen.
Herren grunnfestet jorden med visdom; han bygget himmelen med forstand.
20 Genom hans ord äro djupen åtskild, och skyarna med dagg drypande vordne.
Ved hans kunnskap vellet de dype vann frem, og ved den lar skyene dugg dryppe ned.
21 Min son, låt henne icke ifrå din ögon vika, så skall du lyckosam och klok varda.
Min sønn! La dem ikke vike fra dine øine, bevar visdom og klokskap!
22 Det skall vara dine själs lif, och din mun skall täck vara.
Så skal de være liv for din sjel og pryd for din hals.
23 Då skall du på dinom väg säker vandra, att din fot icke stöter sig.
Da skal du vandre din vei trygt og ikke støte din fot.
24 Lägger du dig, så skall du intet frukta dig, utan sofva sötliga;
Når du legger dig, skal du ikke frykte, og når du har lagt dig, skal din søvn være søt.
25 Att du icke betorf frukta dig för hastig förskräckelse, eller för de ogudaktigas storm, då han kommer.
Da trenger du ikke å være redd for uventet skrekk, eller for uværet når det kommer over de ugudelige!
26 Ty Herren är din tröst; han bevarar din fot, att han icke fången varder.
For Herren skal være din tillit, og han skal bevare din fot fra å fanges.
27 Neka dig icke att göra dem torftiga godt, om din hand af Gudi hafver magt sådant göra.
Nekt ikke de trengende din hjelp, når det står i din makt å gi den!
28 Säg icke till din vän: Gack bort, och kom igen, i morgon vill jag gifva dig; der du dock det nu hafver.
Si ikke til din næste: Gå bort og kom igjen, jeg skal gi dig imorgen - når du kan gjøre det straks!
29 Far icke efter att göra dinom vän ondt, den uppå god tro när dig bor.
Legg ikke op onde råd mot din næste, når han kjenner sig trygg hos dig!
30 Kifva med ingom utan sak, om han dig intet ondt gjort hafver.
Trett ikke med et menneske uten årsak, når han ikke har gjort dig noget ondt!
31 Följ icke en vrång man efter, och utvälj ingen af hans vägar;
Misunn ikke en voldsmann, og velg ikke nogen av alle hans veier!
32 Ty Herren stygges vid den affälliga, och hans hemlighet är när de fromma.
For en falsk mann er en vederstyggelighet for Herren, men med de opriktige har han fortrolig samfund.
33 Uti dens ogudaktigas hus är Herrans förbannelse; men dens rättfärdigas hus varder välsignadt.
Herrens forbannelse er over den ugudeliges hus, men de rettferdiges bolig velsigner han.
34 Han skall bespotta de bespottare; men dem eländom skall han nåd gifva.
Spotterne spotter han, men de ydmyke gir han nåde.
35 De vise skola ärfva äro; men om de galne än högt uppkomma, varda de likväl till skam.
De vise arver ære, men dårene får skam til lønn.
