Ordspråksboken 3
1 Min son, förgät icke min lag, och ditt hjerta behålle min bud;
O anake, ko haliño o entakoo le ampañambeno ty tro’o o lilikoo,
2 Ty de skola skaffa dig långt lif, och god år, och frid.
Le halavan’andro naho taon-kavelo vaho fierañerañañe ty hatovoñ’ ama’o.
3 Nåd och trohet skola icke förlåta dig. Häng dem på din hals, och skrif dem uti dins hjertas taflo;
Ko ado’o hieng’azo ty fatarihañe naho ty hatò; rohizo am-bozo’o eo, sokiro an-takelan-tro’o ao,
4 Så skall du finna ynnest och klokhet, den Gudi och menniskom täck är.
hahaoniña’o hamaràm-bintañe vaho tahinañe soa ampivazohoan’ Añahare naho ondatio.
5 Förlåt dig på Herran af allt hjerta, och förlåt dig icke uppå ditt förstånd;
Miatoa am’ Iehovà an-kaampon-tro’o vaho ko iatoa’o ty hilala’o;
6 Utan tänk uppå honom i allom dinom vägom, så skall han föra dig rätt.
Iantofo amy ze hene lia’o, le ho vantañe’e o lala’oo.
7 Låt dig icke tycka att du äst vis, utan frukta Herran, och vik ifrå det ondt är.
Ko manao mahihitse a maso’o; mirevendreveña am’ Iehovà vaho ihankaño ty hatsivokarañe,
8 Det skall vara dinom nafla helsosamt, och vederqvicka din ben.
ie ho fijangañan-tsandri’o, vaho fameloman-taola’o.
9 Hedra Herran af dina ägodelar, och af all dins årsväxts förstling;
Iasio t’Iehovà amo vara’oo, naho ami’ty lohavoa’ o nampitomboe’oo;
10 Så skola dina lador fulla varda, och dine presser med must öfverflyta.
Le handopolopo, hamopòke ty an-driha’o ao vaho handopatse divay vao o sajoa’oo.
11 Min son, förkasta icke Herrans tuktan, och var icke otålig, då han straffar;
O anake, ko sirikae’o ty fandilova’ Iehovà ko heje’o o fañendaha’eo,
12 Ty hvilken Herren älskar, honom straffar han, och hafver ett behag till honom, såsom en fader till sonen.
fa lilove’ Iehovà ty kokoa’e, hambañe ami’ty rae i anadahy ampokofe’ey.
13 Säll är den menniska, som vishet finner, och den menniska, hvilko förstånd tillflyter.
Haha t’ indaty mahaonin-kihitse, naho t’indaty itomboan-kilala,
14 Ty det är bättre hafva henne än silfver, och hennes frukt bättre än guld.
fa lombolombo ty fitomboam-bolafoty ty fibodobodoa’e, vaho ambonem-bolamena ty havokara’e.
15 Hon är ädlare än perlor, och allt det du önska må, är henne icke likt.
Sarotse te amo safirao vaho tsy amo salalae’oo ty mañirinkiriñ’aze.
16 Långt lif är på hennes högra hand, på hennes venstra är rikedom och ära.
Lava-havelo ty am-pitàn-kavana’e vara naho asiñe ro am-pitàn-kavia’e.
17 Hennes vägar äro lustige vägar, och alle hennes stigar äro frid.
Lalam-panintsiñañe o lala’eo, vaho fierañerañañe o lalam-pandia’eo.
18 Hon är lifsens trä allom dem som fatta henne; och salige äro de som hålla henne;
Hataen-kavelon-dre amo mivontititse ama’eo; naho hene haha ze mamejañe aze.
19 Ty Herren hafver grundat jordena genom vishet, och genom sitt råd tillredt himmelen.
Hihitse ty nañoriza’ Iehovà ty tane toy; Hilala ty nampijadoña’e o likerañeo;
20 Genom hans ord äro djupen åtskild, och skyarna med dagg drypande vordne.
O hilala’eo ro ampiborahañe o lalekeo, vaho ampitsopaha’ o rahoñeo mika.
21 Min son, låt henne icke ifrå din ögon vika, så skall du lyckosam och klok varda.
O anake, asoao tsy hisitake am-pahatreava’o ao o raha zao: vontitiro ty hihitse to naho ty filieram-batañe,
22 Det skall vara dine själs lif, och din mun skall täck vara.
hamelombeloñe ty tro’o, naho handravake ty vozo’o.
23 Då skall du på dinom väg säker vandra, att din fot icke stöter sig.
Le handena’o an-kanintsiñe ty lia’o, vaho tsy hikotrofotse ty tombo’o.
24 Lägger du dig, så skall du intet frukta dig, utan sofva sötliga;
Tsy ho hembañe te mandre; eka ie mihitsy, ho mamy ty firoro’o.
25 Att du icke betorf frukta dig för hastig förskräckelse, eller för de ogudaktigas storm, då han kommer.
Ko mianifañe te ivotraha’ ty mampangebahebake, ndra ty fampiantoañe o lo-tserekeo te mifetsake.
26 Ty Herren är din tröst; han bevarar din fot, att han icke fången varder.
fa Iehovà ro hatokisa’o naho hitañe ty tombo’o tsy ho fandriheñe.
27 Neka dig icke att göra dem torftiga godt, om din hand af Gudi hafver magt sådant göra.
Ko tana’o ami’ty mañeva ty soa, naho an-taña’o ty mahaeneñe aze.
28 Säg icke till din vän: Gack bort, och kom igen, i morgon vill jag gifva dig; der du dock det nu hafver.
Ko manao ty hoe am’ondatio: Akia hey, le mibaliha, vaho hamaray ty hanolorako azo— ie ama’o ao avao.
29 Far icke efter att göra dinom vän ondt, den uppå god tro när dig bor.
Ko mikitro-draty am’ ondatio, ie mimoneñe am-patokisañe marine’ azo.
30 Kifva med ingom utan sak, om han dig intet ondt gjort hafver.
Ko liera’o tsi-aman-tali’e ty ondaty tsy nanjoam-boiñe.
31 Följ icke en vrång man efter, och utvälj ingen af hans vägar;
Ko tsikirihe’o t’indaty piaroteñe vaho ko joboñe’o o sata’eo;
32 Ty Herren stygges vid den affälliga, och hans hemlighet är när de fromma.
tiva am’ Iehovà ty mengoke; fe itraofa’e safiry ty vantañe.
33 Uti dens ogudaktigas hus är Herrans förbannelse; men dens rättfärdigas hus varder välsignadt.
Nafà’ Iehovà ty akiba’ o lo-tserekeo, fe tahie’e ty kivoho’ o vantañeo.
34 Han skall bespotta de bespottare; men dem eländom skall han nåd gifva.
Toe ati’e o mpanitseo, fe isohe’e ty mpireke.
35 De vise skola ärfva äro; men om de galne än högt uppkomma, varda de likväl till skam.
Handova hasiñe o mahihitseo, fa onjone’ o seretseo ka ty mahasalatse.
