Ordspråksboken 3
1 Min son, förgät icke min lag, och ditt hjerta behålle min bud;
Ka ca, kai kah olkhueng he hnilh boel lamtah ka olpaek he na lungbuei loh kueinah saeh.
2 Ty de skola skaffa dig långt lif, och god år, och frid.
Na hingnah khohnin neh kum a sen vaengah nang hamla ngaimongnah han thap uh bitni.
3 Nåd och trohet skola icke förlåta dig. Häng dem på din hals, och skrif dem uti dins hjertas taflo;
Sitlohnah neh uepomnah loh nang te n'hnoo boel saeh. Te te na rhawn dongah hlaengtang lamtah na lungbuei cabael dongah daek lah.
4 Så skall du finna ynnest och klokhet, den Gudi och menniskom täck är.
Te tlam te Pathen neh hlang mikhmuh ah mikdaithen neh lungmingnah then te dang van lah.
5 Förlåt dig på Herran af allt hjerta, och förlåt dig icke uppå ditt förstånd;
BOEIPA dongah na lungbuei boeih neh pangtung lamtah namah kah yakmingnah dongah hangdang boeh.
6 Utan tänk uppå honom i allom dinom vägom, så skall han föra dig rätt.
Na longpuei boeih ah amah te ming lamtah amah loh na caehlong a dueng sak bitni.
7 Låt dig icke tycka att du äst vis, utan frukta Herran, och vik ifrå det ondt är.
Na mikhmuh dawk neh aka cueih la om boeh, BOEIPA te rhih lamtah boethae te nong tak.
8 Det skall vara dinom nafla helsosamt, och vederqvicka din ben.
Na tharhui ham sadingnah neh na rhuh ham a hliing la om ni.
9 Hedra Herran af dina ägodelar, och af all dins årsväxts förstling;
BOEIPA te na boeirhaeng neh, na cangvuei boeih khuikah a tanglue neh thangpom lah.
10 Så skola dina lador fulla varda, och dine presser med must öfverflyta.
Te daengah ni na khai te khobuh neh baetawt vetih misur thai khaw na va-am dongah puh ni.
11 Min son, förkasta icke Herrans tuktan, och var icke otålig, då han straffar;
BOEIPA kah thuituennah he ka ca nang loh sawtsit boel lamtah amah kah toelthamnah te na mueipuel sak boeh.
12 Ty hvilken Herren älskar, honom straffar han, och hafver ett behag till honom, såsom en fader till sonen.
BOEIPA loh a lungnah te tah a tluung dae pa bangla capa te a moeithen.
13 Säll är den menniska, som vishet finner, och den menniska, hvilko förstånd tillflyter.
Cueihnah aka hmu hlang neh lungcuei aka dang hlang tah a yoethen pai.
14 Ty det är bättre hafva henne än silfver, och hennes frukt bättre än guld.
A thenpom te tangka thenpom lakah, a cangvuei khaw sui lakah then.
15 Hon är ädlare än perlor, och allt det du önska må, är henne icke likt.
Te tah lungvang lakah kuel ngai tih na ngaihnah boeih long khaw pha uh mahpawh.
16 Långt lif är på hennes högra hand, på hennes venstra är rikedom och ära.
A bantang ah hinglung vang nah, a banvoei ah khuehtawn neh thangpomnah om.
17 Hennes vägar äro lustige vägar, och alle hennes stigar äro frid.
A longpuei te omthennah longpuei la om tih a hawn te ngaimongnah la boeih om.
18 Hon är lifsens trä allom dem som fatta henne; och salige äro de som hålla henne;
Hingnah thingkung cueihnah aka kop ham neh aka tu ham tah a uem om pai.
19 Ty Herren hafver grundat jordena genom vishet, och genom sitt råd tillredt himmelen.
BOEIPA loh cueihnah neh diklai a suen tih a lungcuei neh vaan a soepboe.
20 Genom hans ord äro djupen åtskild, och skyarna med dagg drypande vordne.
A mingnah rhangneh a dung khaw ueth tih khomong khaw buemtui la pha.
21 Min son, låt henne icke ifrå din ögon vika, så skall du lyckosam och klok varda.
Ka ca na mik te khohmang boel saeh, lungming cueihnah neh thuepnah te kueinah ne.
22 Det skall vara dine själs lif, och din mun skall täck vara.
Na hinglu ham hingnah neh na rhawn ham mikdaithen la om ni.
23 Då skall du på dinom väg säker vandra, att din fot icke stöter sig.
Te vaengah na longpuei te ngaikhuek la na cet vetih na kho tongtah mahpawh.
24 Lägger du dig, så skall du intet frukta dig, utan sofva sötliga;
Na yalh vaengah na rhih voel pawt vetih na yalh thuk neh na ih khaw tui ni.
25 Att du icke betorf frukta dig för hastig förskräckelse, eller för de ogudaktigas storm, då han kommer.
Birhihnah aka pai buengrhuet neh halang rhoek aka muk khohli rhamrhael te khaw rhih boeh.
26 Ty Herren är din tröst; han bevarar din fot, att han icke fången varder.
BOEIPA tah nang ham uepnah la om vetih na kho te doong dong lamloh hang hoep bitni.
27 Neka dig icke att göra dem torftiga godt, om din hand af Gudi hafver magt sådant göra.
A kungmah lamkah hnothen te hloh boeh. Na kut loh a saii ham vaengah na kut te Pathen dongah om saeh.
28 Säg icke till din vän: Gack bort, och kom igen, i morgon vill jag gifva dig; der du dock det nu hafver.
Namah taengah a om lalah na hui te, “Na hui taengah cet dae, thangvuen ah ha mael lamtah kam paek bitni,” ti nah boeh.
29 Far icke efter att göra dinom vän ondt, den uppå god tro när dig bor.
Namah taengah ngaikhuek la kho aka sa na hui te boethae neh phoh thil boeh.
30 Kifva med ingom utan sak, om han dig intet ondt gjort hafver.
Boethae la nang aka saii pawt hlang te lungli lungla la oelh rhoe oelh boeh.
31 Följ icke en vrång man efter, och utvälj ingen af hans vägar;
Kuthlahnah hlang taengah thatlai boeh, anih kah longpuei te pakhat khaw tuek boeh.
32 Ty Herren stygges vid den affälliga, och hans hemlighet är när de fromma.
BOEIPA kah a tueilaehkoi loh kho a hmang dae aka thuem taengah a baecenol om.
33 Uti dens ogudaktigas hus är Herrans förbannelse; men dens rättfärdigas hus varder välsignadt.
Halang im ah BOEIPA kah tapvoepnah om dae hlang dueng tolkhoeng tah yoe a then sak.
34 Han skall bespotta de bespottare; men dem eländom skall han nåd gifva.
Hmuiyoi rhoek ngawn tah amah loh a hnael vetih mangdaeng neh kodo te mikdaithen la a khueh.
35 De vise skola ärfva äro; men om de galne än högt uppkomma, varda de likväl till skam.
Thangpomnah tah aka cueih rhoek loh a pang uh tih aka ang loh yah a ludoeng.
