Ordspråksboken 3
1 Min son, förgät icke min lag, och ditt hjerta behålle min bud;
Anak ko, ayaw hikalimti ang akong Kasugoan; Apan pabantayi sa imong kasingkasing ang akong mga sugo:
2 Ty de skola skaffa dig långt lif, och god år, och frid.
Kay ang kadugayon sa mga adlaw, ug mga tuig sa kinabuhi, Ug pakigdait, sila igadugang kanimo.
3 Nåd och trohet skola icke förlåta dig. Häng dem på din hals, och skrif dem uti dins hjertas taflo;
Ayaw pagpabiyaa kanimo ang kalolot ug kamatuoran: Ihigot mo sila sa imong liog; Isulat mo sila ibabaw sa papan sa imong kasingkasing:
4 Så skall du finna ynnest och klokhet, den Gudi och menniskom täck är.
Aron ikaw makakaplag sa kalomo ug maayong salabutan Sa atubangan sa Dios aug sa tawo.
5 Förlåt dig på Herran af allt hjerta, och förlåt dig icke uppå ditt förstånd;
Sumalig ka kang Jehova sa bug-os mong kasingkasing, Ug ayaw pagsalig sa imong kaugagalingong salabutan:
6 Utan tänk uppå honom i allom dinom vägom, så skall han föra dig rätt.
Sa tanan nimong mga dalan ilha siya, Ug siya magamando sa imong mga alagianan.
7 Låt dig icke tycka att du äst vis, utan frukta Herran, och vik ifrå det ondt är.
Ayaw pagpakamaalamon sa imong kaugalingong mga mata; Kahadlokan mo si Jehova, ug pahalayo gikan sa dautan:
8 Det skall vara dinom nafla helsosamt, och vederqvicka din ben.
Kana mahimong kaayohan sa imong pusod, Ug utok sa imong mga bukog.
9 Hedra Herran af dina ägodelar, och af all dins årsväxts förstling;
Pasidunggi si Jehova pinaagi sa imong manggad, Ug sa mga inunahang bunga sa tanan mong abut:
10 Så skola dina lador fulla varda, och dine presser med must öfverflyta.
Aron ang imong mga kamalig mapuno sa kadaghan, Ug ang imong pug-anan magaawas sa bag-ong vino.
11 Min son, förkasta icke Herrans tuktan, och var icke otålig, då han straffar;
Anak ko, ayaw pagtamaya ang pagcastigo ni Jehova; Ni magsubo ka sa iyang pagbadlong:
12 Ty hvilken Herren älskar, honom straffar han, och hafver ett behag till honom, såsom en fader till sonen.
Kay kinsa kadto nga gihigugma ni Jehova iyang ginabadlong, Maingon sa usa ka amahan sa anak nga iyang gikahimut-an.
13 Säll är den menniska, som vishet finner, och den menniska, hvilko förstånd tillflyter.
Malipayon ang tawo nga makakaplag sa kaalam, Ug ang tawo nga makakab-ut sa pagsabut.
14 Ty det är bättre hafva henne än silfver, och hennes frukt bättre än guld.
Kay ang pagpakabaton niini labi pang maayo kay sa pagmanggad sa salapi, Ug ang kaayohan niini labaw pa kay sa fino nga bulawan.
15 Hon är ädlare än perlor, och allt det du önska må, är henne icke likt.
Siya labi pang bililhon kay sa mga rubi: Ug walay mausa sa mga butang nga imong ginatinguha nga ikatanding niana.
16 Långt lif är på hennes högra hand, på hennes venstra är rikedom och ära.
Ang hataas nga mga adlaw anaa sa iyang kamot nga too; Diha sa iyang kamot nga wala anaa ang bahandi ug kadungganan.
17 Hennes vägar äro lustige vägar, och alle hennes stigar äro frid.
Ang iyang mga dalan maoy mga dalan sa kahimut-anan, Ug ang tanan niyang mga alagianan mga pakigdait.
18 Hon är lifsens trä allom dem som fatta henne; och salige äro de som hålla henne;
Siya maoy usa ka kahoy sa kinabuhi kanila nga mokupot kaniya: Ug malipayon ang tagsatagsa nga magahawid kaniya.
19 Ty Herren hafver grundat jordena genom vishet, och genom sitt råd tillredt himmelen.
Si Jehova pinaagi sa kaalam mitukod sa yuta; Pinaagi sa pagsabut iyang gitukod ang kalangitan.
20 Genom hans ord äro djupen åtskild, och skyarna med dagg drypande vordne.
Pinaagi sa iyang kinaadman ang mga kahiladman nangaabli, Ug ang kalangitan nagapatagas sa tun-og.
21 Min son, låt henne icke ifrå din ögon vika, så skall du lyckosam och klok varda.
Anak ko, ayaw sila pagpabulaga gikan sa imong mga mata; Batoni ang halalum nga kaalam ug ang pagkabuotan:
22 Det skall vara dine själs lif, och din mun skall täck vara.
Sa ingon niana sila mahimong kinabuhi alang sa imong kalag, Ug gracia sa imong liog.
23 Då skall du på dinom väg säker vandra, att din fot icke stöter sig.
Unya magalakat ikaw sa imong dalan nga may kasigurohan, Ug ang imong tiil dili mahapangdol.
24 Lägger du dig, så skall du intet frukta dig, utan sofva sötliga;
Sa diha nga ikaw mohigda, dili ka malisang: Oo, ikaw mohigda, ug ang imong pagkatulog matam-is.
25 Att du icke betorf frukta dig för hastig förskräckelse, eller för de ogudaktigas storm, då han kommer.
Ayaw kalisang sa hinanali nga kahadlok, Ni sa pagkalaglag sa dautan, kong kini modangat:
26 Ty Herren är din tröst; han bevarar din fot, att han icke fången varder.
Kay si Jehova mao ang imong kasaligan, Ug magabantay sa imong tiil nga dili hidakpan.
27 Neka dig icke att göra dem torftiga godt, om din hand af Gudi hafver magt sådant göra.
Ayaw pag ihikaw ang kaayohan gikan kanila diin kini gikinahanglan, Sa diha nga kini anaa sa gahum sa imong kamot ang pagbuhat niini.
28 Säg icke till din vän: Gack bort, och kom igen, i morgon vill jag gifva dig; der du dock det nu hafver.
Ayaw pag-ingon sa imong isigkatawo: Lakat, ug bumalik ka pagusab, Ug sa pagkaugma ako mohatag; Sa diha nga ikaw aduna na niana.
29 Far icke efter att göra dinom vän ondt, den uppå god tro när dig bor.
Ayaw pagtinguha sa kadautan batok sa imong isigkatawo, Sa makita mo nga siya nagapuyo sa kasigurohan tupad kanimo.
30 Kifva med ingom utan sak, om han dig intet ondt gjort hafver.
Ayaw pagpakig-away sa usa ka tawo sa walay gipasikaran, Kong siya wala maghilabut kanimo.
31 Följ icke en vrång man efter, och utvälj ingen af hans vägar;
Ayaw kasinahi ang tawo nga malupigon, Ug ayaw pagpilia ang iyang mga dalan.
32 Ty Herren stygges vid den affälliga, och hans hemlighet är när de fromma.
Kay ang tawo nga sukwahi maoy usa ka dulumtanan kang Jehova; Apan ang iyang pagpakighigala anaa uban sa mga tawong matul-id.
33 Uti dens ogudaktigas hus är Herrans förbannelse; men dens rättfärdigas hus varder välsignadt.
Ang pagpanghimaraut ni Jehova anaa sa balay sa dautan; Apan iyang pagapanalanginan ang puloy-anan sa tawong matarung.
34 Han skall bespotta de bespottare; men dem eländom skall han nåd gifva.
Sa pagkatinuod siya nagayubit sa mga mayubiton; Apan siya nagahatag ug gracia sa mga mapainubsanon.
35 De vise skola ärfva äro; men om de galne än högt uppkomma, varda de likväl till skam.
Ang manggialamon makapanunod sa himaya; Apan ang kaulaw maoy makapauswag sa mga buang.
