< Ordspråksboken 3 >
1 Min son, förgät icke min lag, och ditt hjerta behålle min bud;
Oğlum, təlimimi unutma, Qoy qəlbin əmrlərimə bağlansın.
2 Ty de skola skaffa dig långt lif, och god år, och frid.
Onlar ömrünü uzadar, Həyatına illər, firavanlıq artırar.
3 Nåd och trohet skola icke förlåta dig. Häng dem på din hals, och skrif dem uti dins hjertas taflo;
Qoy səni xeyirxahlıq və sədaqət tərk etməsin, Onları boynuna bağla, ürəyinin lövhəsinə yaz.
4 Så skall du finna ynnest och klokhet, den Gudi och menniskom täck är.
Onda Allahın və insanların gözündə Lütf tapıb şərəfə çatarsan.
5 Förlåt dig på Herran af allt hjerta, och förlåt dig icke uppå ditt förstånd;
Bütün qəlbinlə Rəbbə güvən, Öz idrakına etibar etmə.
6 Utan tänk uppå honom i allom dinom vägom, så skall han föra dig rätt.
Bütün yollarında Onu tanı, O sənin yollarını düzəldər.
7 Låt dig icke tycka att du äst vis, utan frukta Herran, och vik ifrå det ondt är.
Öz gözündə özünü hikmətli sanma, Rəbdən qorx, şərdən çəkin.
8 Det skall vara dinom nafla helsosamt, och vederqvicka din ben.
Bu, bədəninə şəfa verər, Sümüklərinə ilik olar.
9 Hedra Herran af dina ägodelar, och af all dins årsväxts förstling;
Rəbbi var-dövlətinlə, Məhsulunun nübarı ilə şərəfləndir.
10 Så skola dina lador fulla varda, och dine presser med must öfverflyta.
Onda anbarların nemətlə dolar, Şərab çənlərin təzə şərabla daşar.
11 Min son, förkasta icke Herrans tuktan, och var icke otålig, då han straffar;
Oğlum, Rəbbin verdiyi tərbiyəyə xor baxma, Onun məzəmmətinə nifrət etmə.
12 Ty hvilken Herren älskar, honom straffar han, och hafver ett behag till honom, såsom en fader till sonen.
Ata sevdiyi oğlunu necə məzəmmət edərsə, Rəbb də sevdiyini elə məzəmmət edər.
13 Säll är den menniska, som vishet finner, och den menniska, hvilko förstånd tillflyter.
Hikmətə çatan, Dərrakə tapan insan nə bəxtiyardır!
14 Ty det är bättre hafva henne än silfver, och hennes frukt bättre än guld.
Bunları qazanmaq gümüş qazanmaqdan yaxşıdır, Bu qazanc saf qızıldan dəyərlidir.
15 Hon är ädlare än perlor, och allt det du önska må, är henne icke likt.
Hikmət yaqutlardan qiymətlidir, Xoşladığın bütün şeylər ona tay deyil.
16 Långt lif är på hennes högra hand, på hennes venstra är rikedom och ära.
Onun sağ əlində uzun ömür, Sol əlində sərvət və şərəf var.
17 Hennes vägar äro lustige vägar, och alle hennes stigar äro frid.
Onun yolları bəyənilir, Bütün yolları əmin-amandır.
18 Hon är lifsens trä allom dem som fatta henne; och salige äro de som hålla henne;
Ona bağlananlar üçün o, həyat ağacıdır, Ondan möhkəm yapışanlar nə bəxtiyardır!
19 Ty Herren hafver grundat jordena genom vishet, och genom sitt råd tillredt himmelen.
Rəbb dünyanın təməlini hikmətlə qurub, Dərrakə vasitəsilə göyləri bərqərar edib.
20 Genom hans ord äro djupen åtskild, och skyarna med dagg drypande vordne.
Biliyi ilə dərinliklər yarılıb, Göylərdən şeh çilənir.
21 Min son, låt henne icke ifrå din ögon vika, så skall du lyckosam och klok varda.
Oğlum, sağlam şüura, dərrakəyə bağlan, Bunlardan gözünü çəkmə.
22 Det skall vara dine själs lif, och din mun skall täck vara.
Onlar sənin həyatın olar, Gözəl naxış kimi boynuna bağlanar.
23 Då skall du på dinom väg säker vandra, att din fot icke stöter sig.
O zaman rahat gəzərsən, Ayaqların büdrəməz.
24 Lägger du dig, så skall du intet frukta dig, utan sofva sötliga;
Qorxusuz, rahat yatarsan, Şirin yuxu taparsan.
25 Att du icke betorf frukta dig för hastig förskräckelse, eller för de ogudaktigas storm, då han kommer.
Qəfil fəlakətdən, Pislərə gələn bəladan qorxma.
26 Ty Herren är din tröst; han bevarar din fot, att han icke fången varder.
Çünki güvəndiyin Rəbdir, O qoymaz ki, sən tələyə düşəsən.
27 Neka dig icke att göra dem torftiga godt, om din hand af Gudi hafver magt sådant göra.
Əlindən yaxşılıq gəlirsə, Buna layiq insanlardan əsirgəmə.
28 Säg icke till din vän: Gack bort, och kom igen, i morgon vill jag gifva dig; der du dock det nu hafver.
İmkanın varsa, qonşuna demə: «Sonra gələrsən, sabah verərəm».
29 Far icke efter att göra dinom vän ondt, den uppå god tro när dig bor.
Yanında sakit yaşayan qonşun üçün Şər qurma.
30 Kifva med ingom utan sak, om han dig intet ondt gjort hafver.
Sənə pislik etməyənlə Nahaq yerə çəkişmə.
31 Följ icke en vrång man efter, och utvälj ingen af hans vägar;
Zorakıya qibtə etmə, O gedən yolların heç birini seçmə.
32 Ty Herren stygges vid den affälliga, och hans hemlighet är när de fromma.
Çünki azğınlar Rəbdə ikrah yaradar, Rəbb əməlisalehlərlə dost olar.
33 Uti dens ogudaktigas hus är Herrans förbannelse; men dens rättfärdigas hus varder välsignadt.
Rəbb pislərin ocağına lənət edər, Salehlərin yurduna xeyir-dua verər.
34 Han skall bespotta de bespottare; men dem eländom skall han nåd gifva.
Rəbb rişxəndçilərə istehza edər, İtaətkarlara isə lütf göstərər.
35 De vise skola ärfva äro; men om de galne än högt uppkomma, varda de likväl till skam.
Hikmətlilər şərəfi irs alacaq, Axmağın nəsibi şərəfsizlik olacaq.