Ordspråksboken 29
1 Hvilken som emot straff genstörtig är, han skall med hast förderfvad varda, utan all hjelp.
Defalarca azarlandığı halde dikbaşlılık eden, Ansızın yıkıma uğrayacak, çare yok.
2 När de rättfärdige månge äro, så glädes folket; men när den ogudaktige regerar, så suckar folket.
Doğru kişiler çoğalınca halk sevinir, Kötü kişi hükümdar olunca halk inler.
3 Den som vishet älskar, han gläder sin fader; men den som skökor uppehåller, han mister sina ägodelar.
Bilgeliği seven babasını sevindirir, Fahişelerle dostluk eden malını yitirir.
4 En Konung upprätter landet genom rätt; men en girig förderfvar det.
Adaletle yöneten kral ülkesini ayakta tutar, Rüşvet alansa çökertir.
5 Den som smekrar med sin nästa, han utbreder ett nät för hans fötter.
Başkasını pohpohlayan kişi, Ona tuzak olur.
6 När en ond syndar, besnärjer han sig sjelf; men en rättfärdig fröjdar sig, och hafver glädje.
Kötünün başkaldırısı kendine tuzak olur, Doğru kişiyse ezgi söyler ve sevinir.
7 Den rättfärdige känner den fattigas sak; den ogudaktige aktar ingen förnuft.
Doğru kişi yoksulların hakkını verir, Kötü kişi hak hukuk nedir bilmez.
8 De bespottare föra en stad i olycko; men de vise stilla vrede.
Alaycı kişiler kentleri bile karıştırır, Bilgelerse öfkeyi yatıştırır.
9 När en vis med en dåra till handel kommer, han vare vred eller glad, så hafver han dock ingen ro.
Bilge kişiyle davası olan ahmak Kızar, alay eder ve rahat vermez.
10 De blodgirige hata den fromma; men de rättfärdige vårda sig om hans själ.
Kana susamışlar dürüst kişiden nefret eder, Doğrularsa onun canını korur.
11 En dåre gjuter sin anda allan ut; men en vis man håller tillbaka.
Akılsız hep patlamaya hazırdır, Bilgeyse öfkesini dizginler.
12 En herre, som till lögn lust hafver, hans tjenare äro alle ogudaktige.
Hükümdar yalana kulak verirse, Bütün görevlileri de kötü olur.
13 Fattige och ockrare bo ibland hvarannan; begges deras ögon upplyser Herren.
Zorbayla yoksulun ortak bir noktası var: İkisinin de gözünü açan RAB'dir.
14 En Konung, som de fattiga troliga dömer, hans säte blifver evigliga beståndandes.
Yoksulları adaletle yöneten kralın Tahtı hep güvenlikte olur.
15 Ris och straff gifver vishet; men ett barn, som hafver sjelfsvåld, skämmer sina moder.
Değnekle terbiye bilgelik kazandırır, Kendi haline bırakılan çocuksa annesini utandırır.
16 Der månge ogudaktige äro, der äro många synder; men de rättfärdige skola se deras fall.
Kötüler çoğalınca başkaldırı da çoğalır, Ama doğrular onların düşüşünü görecektir.
17 Tukta din son, så skall han vederqvicka dig, och göra dine själ vällust.
Oğlunu terbiye et, o da sana huzur verecek Ve gönlünü hoşnut edecektir.
18 När Prophetien ute är, så förskingras folket; men väl är honom, som lagen vid magt håller.
Tanrısal esinden yoksun olan halk Sınır tanımaz olur. Ne mutlu Kutsal Yasa'yı yerine getirene!
19 En tjenare låter icke näpsa sig med ordom; förty, om han än förstår det, så tager han sig dock intet deraf.
Köle salt sözle terbiye edilemez, Çünkü anlasa da kulak asmaz.
20 Ser du en, som snar är till att tala, det är mera hopp uppå en dåra, än uppå honom.
Sözünü tartmadan konuşan birini tanıyor musun? Akılsızın durumu bile onunkinden daha umut vericidir.
21 Om en tjenare varder af ungdom kräseliga hållen, så vill han sedan vara en herre.
Çocukluğundan beri kölesini şımartan, Sonunda cezasını çeker.
22 En vredsam man kommer träto åstad, och en harmse man gör många synder.
Öfkeli kişi çekişme yaratır, Huysuz kişinin başkaldırısı eksik olmaz.
23 Menniskones högfärd skall omstörta henne; men ära skall upphöja den ödmjuka.
Kibir insanı küçük düşürür, Alçakgönüllülükse onur kazandırır.
24 Den som med tjufvar del hafver, hörer bannas; och säger icke till, han hatar sitt lif.
Hırsızla ortak olanın düşmanı kendisidir, Mahkemede yemin etse de bildiğini söylemez.
25 Den som rädes för menniskom, han kommer på fall; men den som sig förlåter uppå Herran, han varder beskyddad.
İnsandan korkmak tuzaktır, Ama RAB'be güvenen güvenlikte olur.
26 Månge söka ens Förstas ansigte; men hvars och ens dom kommer af Herranom.
Hükümdarın gözüne girmek isteyen çoktur, Ama RAB'dir insana adalet sağlayan.
27 En orättfärdig man är dem rättfärdigom en styggelse; och den som på en rätt väg är, han är dens ogudaktigas styggelse.
Doğrular haksızlardan iğrenir, Kötüler de dürüst yaşayanlardan.
