Ordspråksboken 29
1 Hvilken som emot straff genstörtig är, han skall med hast förderfvad varda, utan all hjelp.
Den som får mycken tillrättavisning, men förbliver hårdnackad, han varder oförtänkt krossad utan räddning.
2 När de rättfärdige månge äro, så glädes folket; men när den ogudaktige regerar, så suckar folket.
När de rättfärdiga växa till, gläder sig folket, men när den ogudaktige kommer till välde, suckar folket.
3 Den som vishet älskar, han gläder sin fader; men den som skökor uppehåller, han mister sina ägodelar.
Den som älskar vishet gör sin fader glädje; men den som giver sig i sällskap med skökor förstör vad han äger.
4 En Konung upprätter landet genom rätt; men en girig förderfvar det.
Genom rättvisa håller en konung sitt land vid makt; men den som utpressar gärder, har fördärvar det.
5 Den som smekrar med sin nästa, han utbreder ett nät för hans fötter.
Den man som smickrar sin nästa han breder ut ett nät för han fötter.
6 När en ond syndar, besnärjer han sig sjelf; men en rättfärdig fröjdar sig, och hafver glädje.
En ond människas överträdelse bliver henne en snara, men den rättfärdige får jubla och glädjas.
7 Den rättfärdige känner den fattigas sak; den ogudaktige aktar ingen förnuft.
Den rättfärdige vårdar sig om de armas sak, men den ogudaktige förstår intet.
8 De bespottare föra en stad i olycko; men de vise stilla vrede.
Bespottare uppvigla staden, men visa män stilla vreden.
9 När en vis med en dåra till handel kommer, han vare vred eller glad, så hafver han dock ingen ro.
När en vis man vill gå till rätta med en oförnuftig man, då vredgas denne eller ler, och har ingen ro.
10 De blodgirige hata den fromma; men de rättfärdige vårda sig om hans själ.
De blodgiriga hata den som är ostrafflig, men de redliga söka skydda hans liv.
11 En dåre gjuter sin anda allan ut; men en vis man håller tillbaka.
Dåren släpper all sin vrede lös, men den vise stillar den till slut.
12 En herre, som till lögn lust hafver, hans tjenare äro alle ogudaktige.
Den furste som aktar på lögnaktigt tal, hans tjänare äro alla ogudaktiga.
13 Fattige och ockrare bo ibland hvarannan; begges deras ögon upplyser Herren.
Den fattige och förtryckaren få leva jämte varandra; av HERREN få bådas ögon sitt ljus.
14 En Konung, som de fattiga troliga dömer, hans säte blifver evigliga beståndandes.
Den konung som dömer de armas rätt. hans tron skall bestå evinnerligen.
15 Ris och straff gifver vishet; men ett barn, som hafver sjelfsvåld, skämmer sina moder.
Ris och tillrättavisning giver vishet, men ett oupptuktat barn drager skam över sin moder.
16 Der månge ogudaktige äro, der äro många synder; men de rättfärdige skola se deras fall.
Där de ogudaktiga växa till, där växer överträdelsen till, men de rättfärdiga skola se deras fall med lust.
17 Tukta din son, så skall han vederqvicka dig, och göra dine själ vällust.
Tukta din son, så skall han bliva dig till hugnad och giva ljuvlig spis åt din själ.
18 När Prophetien ute är, så förskingras folket; men väl är honom, som lagen vid magt håller.
Där profetia icke finnes, där bliver folket tygellöst; men säll är den som håller lagen.
19 En tjenare låter icke näpsa sig med ordom; förty, om han än förstår det, så tager han sig dock intet deraf.
Med ord kan man icke tukta en tjänare ty om han än förstår, så rättar han sig icke därefter.
20 Ser du en, som snar är till att tala, det är mera hopp uppå en dåra, än uppå honom.
Ser du en man som är snar till att tala, det är mer hopp om en dåre än om honom.
21 Om en tjenare varder af ungdom kräseliga hållen, så vill han sedan vara en herre.
Om någon är för efterlåten mot sin tjänare i hans ungdom, så visar denne honom på sistone förakt.
22 En vredsam man kommer träto åstad, och en harmse man gör många synder.
En snarsticken man uppväcker träta, och den som lätt förtörnas begår ofta överträdelse.
23 Menniskones högfärd skall omstörta henne; men ära skall upphöja den ödmjuka.
En människas högmod bliver henne till förödmjukelse, men den ödmjuke vinner ära.
24 Den som med tjufvar del hafver, hörer bannas; och säger icke till, han hatar sitt lif.
Den som skiftar rov med en tjuv hatar sitt eget liv; när han hör edsförpliktelsen, yppar han intet.
25 Den som rädes för menniskom, han kommer på fall; men den som sig förlåter uppå Herran, han varder beskyddad.
Människofruktan har med sig snaror, men den som förtröstar på HERREN, han varder beskyddad.
26 Månge söka ens Förstas ansigte; men hvars och ens dom kommer af Herranom.
Många söka en furstes ynnest, men av HERREN får var och en sin rätt.
27 En orättfärdig man är dem rättfärdigom en styggelse; och den som på en rätt väg är, han är dens ogudaktigas styggelse.
En orättfärdig man är en styggelse för de rättfärdiga, och den som vandrar i redlighet är en styggelse för den ogudaktige.
