< Ordspråksboken 29 >

1 Hvilken som emot straff genstörtig är, han skall med hast förderfvad varda, utan all hjelp.
El hombre que reprendido endurece la cerviz, de repente será quebrantado; y no habrá para él medicina.
2 När de rättfärdige månge äro, så glädes folket; men när den ogudaktige regerar, så suckar folket.
Cuando los justos dominan, el pueblo se alegra; mas cuando domina el impío, el pueblo gime.
3 Den som vishet älskar, han gläder sin fader; men den som skökor uppehåller, han mister sina ägodelar.
El hombre que ama la sabiduría, alegra a su padre; mas el que mantiene rameras, perderá la hacienda.
4 En Konung upprätter landet genom rätt; men en girig förderfvar det.
El rey con el juicio afirma la tierra; mas el hombre amigo de presentes la destruirá.
5 Den som smekrar med sin nästa, han utbreder ett nät för hans fötter.
El hombre que lisonjea a su prójimo, red tiende delante de sus pasos.
6 När en ond syndar, besnärjer han sig sjelf; men en rättfärdig fröjdar sig, och hafver glädje.
En la prevaricación del hombre malo hay lazo; mas el justo cantará y se alegrará.
7 Den rättfärdige känner den fattigas sak; den ogudaktige aktar ingen förnuft.
Conoce el justo el derecho de los pobres; mas el impío no entiende sabiduría.
8 De bespottare föra en stad i olycko; men de vise stilla vrede.
Los hombres burladores enlazan la ciudad; mas los sabios apartan la ira.
9 När en vis med en dåra till handel kommer, han vare vred eller glad, så hafver han dock ingen ro.
Si el hombre sabio contendiere con el loco, que se enoje o que se ría, no tendrá reposo.
10 De blodgirige hata den fromma; men de rättfärdige vårda sig om hans själ.
Los hombres sanguinarios aborrecen al perfecto; mas los rectos buscan su alma.
11 En dåre gjuter sin anda allan ut; men en vis man håller tillbaka.
El loco da rienda suelta a todo su espíritu; mas el sabio al fin lo sosiega.
12 En herre, som till lögn lust hafver, hans tjenare äro alle ogudaktige.
Del señor que escucha la palabra mentirosa, todos sus ministros son impíos.
13 Fattige och ockrare bo ibland hvarannan; begges deras ögon upplyser Herren.
El pobre y el usurero se encontraron; el SEÑOR alumbra los ojos de ambos.
14 En Konung, som de fattiga troliga dömer, hans säte blifver evigliga beståndandes.
El rey que juzga con verdad a los pobres, su trono será firme para siempre.
15 Ris och straff gifver vishet; men ett barn, som hafver sjelfsvåld, skämmer sina moder.
La vara y la corrección dan sabiduría; mas el muchacho suelto avergonzará a su madre.
16 Der månge ogudaktige äro, der äro många synder; men de rättfärdige skola se deras fall.
Cuando los impíos son muchos, mucha es la prevaricación; mas los justos verán la ruina de ellos.
17 Tukta din son, så skall han vederqvicka dig, och göra dine själ vällust.
Corrige a tu hijo, y te dará descanso, y dará deleite a tu alma.
18 När Prophetien ute är, så förskingras folket; men väl är honom, som lagen vid magt håller.
Sin visión profética el pueblo perecerá; mas el que guarda la ley es bienaventurado.
19 En tjenare låter icke näpsa sig med ordom; förty, om han än förstår det, så tager han sig dock intet deraf.
El siervo no se castigará con palabras; porque entiende, mas no hace caso.
20 Ser du en, som snar är till att tala, det är mera hopp uppå en dåra, än uppå honom.
¿Has visto hombre ligero en sus palabras? Más esperanza hay del loco que de él.
21 Om en tjenare varder af ungdom kräseliga hållen, så vill han sedan vara en herre.
El que regala a su siervo desde su niñez, a la postre será su hijo.
22 En vredsam man kommer träto åstad, och en harmse man gör många synder.
El hombre iracundo levanta contiendas; y el furioso muchas veces peca.
23 Menniskones högfärd skall omstörta henne; men ära skall upphöja den ödmjuka.
La soberbia del hombre le abate; pero al humilde de espíritu sustenta la honra.
24 Den som med tjufvar del hafver, hörer bannas; och säger icke till, han hatar sitt lif.
El cómplice del ladrón aborrece su vida; oirá maldiciones, y no lo denunciará.
25 Den som rädes för menniskom, han kommer på fall; men den som sig förlåter uppå Herran, han varder beskyddad.
El temor a los hombres es peligroso; mas el que confía en el SEÑOR será levantado.
26 Månge söka ens Förstas ansigte; men hvars och ens dom kommer af Herranom.
Muchos buscan el favor del príncipe; mas del SEÑOR viene el juicio de cada uno.
27 En orättfärdig man är dem rättfärdigom en styggelse; och den som på en rätt väg är, han är dens ogudaktigas styggelse.
Abominación es a los justos el hombre inicuo; y abominación es al impío el de rectos caminos.

< Ordspråksboken 29 >