< Ordspråksboken 29 >

1 Hvilken som emot straff genstörtig är, han skall med hast förderfvad varda, utan all hjelp.
El hombre que al ser reprendido es indómito, Será quebrantado de repente, Y no habrá para él medicina.
2 När de rättfärdige månge äro, så glädes folket; men när den ogudaktige regerar, så suckar folket.
Cuando aumentan los justos, el pueblo se regocija. Cuando gobierna el impío, el pueblo gime.
3 Den som vishet älskar, han gläder sin fader; men den som skökor uppehåller, han mister sina ägodelar.
El que ama la sabiduría, alegra a su padre, Pero el que se junta con prostitutas, destruye su riqueza.
4 En Konung upprätter landet genom rätt; men en girig förderfvar det.
Un rey justo estabiliza el país, Pero el que lo carga de impuestos lo destruye.
5 Den som smekrar med sin nästa, han utbreder ett nät för hans fötter.
El hombre que lisonjea a su prójimo Tiende una red a sus pasos.
6 När en ond syndar, besnärjer han sig sjelf; men en rättfärdig fröjdar sig, och hafver glädje.
En la transgresión del hombre perverso hay trampa, Pero el justo cantará y se alegrará.
7 Den rättfärdige känner den fattigas sak; den ogudaktige aktar ingen förnuft.
Preocupa al justo la causa de los pobres, Y el perverso no entiende esa preocupación.
8 De bespottare föra en stad i olycko; men de vise stilla vrede.
Los burladores agitan la ciudad, Pero los sabios aplacan la ira.
9 När en vis med en dåra till handel kommer, han vare vred eller glad, så hafver han dock ingen ro.
Si un sabio contiende con un necio, Aunque se enoje éste o se ría, no tendrá reposo.
10 De blodgirige hata den fromma; men de rättfärdige vårda sig om hans själ.
Los hombres sanguinarios aborrecen al íntegro, Pero los rectos se preocupan por su vida.
11 En dåre gjuter sin anda allan ut; men en vis man håller tillbaka.
El necio da rienda suelta a su ira, Pero el sabio la reprime.
12 En herre, som till lögn lust hafver, hans tjenare äro alle ogudaktige.
Si el gobernante atiende a palabras mentirosas, Todos sus ministros serán perversos.
13 Fattige och ockrare bo ibland hvarannan; begges deras ögon upplyser Herren.
El pobre y el opresor tienen esto en común: A ambos Yavé les iluminó los ojos.
14 En Konung, som de fattiga troliga dömer, hans säte blifver evigliga beståndandes.
Si el rey juzga a los pobres con verdad, Su trono será establecido para siempre.
15 Ris och straff gifver vishet; men ett barn, som hafver sjelfsvåld, skämmer sina moder.
La vara y la reprensión dan sabiduría, Pero el muchacho consentido avergonzará a su madre.
16 Der månge ogudaktige äro, der äro många synder; men de rättfärdige skola se deras fall.
Cuando los perversos se multiplican, aumenta la transgresión, Pero los justos presenciarán la caída de ellos.
17 Tukta din son, så skall han vederqvicka dig, och göra dine själ vällust.
Corrige a tu hijo y te dará descanso, Y dará satisfacciones a tu alma.
18 När Prophetien ute är, så förskingras folket; men väl är honom, som lagen vid magt håller.
Donde no hay visión profética, el pueblo se desenfrena. Pero, ¡inmensamente feliz es el que guarda la Ley!
19 En tjenare låter icke näpsa sig med ordom; förty, om han än förstår det, så tager han sig dock intet deraf.
El esclavo no se corrige solo con palabras, Porque entiende, pero no hace caso.
20 Ser du en, som snar är till att tala, det är mera hopp uppå en dåra, än uppå honom.
¿Has visto a un hombre precipitado en sus palabras? Más esperanza hay del necio que de él.
21 Om en tjenare varder af ungdom kräseliga hållen, så vill han sedan vara en herre.
El que mima a un esclavo desde la niñez, Al final lo tendrá como un hijo.
22 En vredsam man kommer träto åstad, och en harmse man gör många synder.
El hombre iracundo levanta contiendas, Y el furioso comete muchas transgresiones.
23 Menniskones högfärd skall omstörta henne; men ära skall upphöja den ödmjuka.
La soberbia del hombre lo abate, Pero el de espíritu humilde recibirá honra.
24 Den som med tjufvar del hafver, hörer bannas; och säger icke till, han hatar sitt lif.
El cómplice del ladrón aborrece su propia vida, Oye la maldición, pero no lo denuncia.
25 Den som rädes för menniskom, han kommer på fall; men den som sig förlåter uppå Herran, han varder beskyddad.
El temor al hombre coloca una trampa, Pero el que confía en Yavé estará seguro.
26 Månge söka ens Förstas ansigte; men hvars och ens dom kommer af Herranom.
Muchos buscan el favor del gobernante, Pero la sentencia para el hombre viene de Yavé.
27 En orättfärdig man är dem rättfärdigom en styggelse; och den som på en rätt väg är, han är dens ogudaktigas styggelse.
El hombre inicuo es aborrecido por los justos, Y el de camino recto es aborrecido por los perversos.

< Ordspråksboken 29 >