Ordspråksboken 29
1 Hvilken som emot straff genstörtig är, han skall med hast förderfvad varda, utan all hjelp.
O homem que age com teimosia, mesmo depois de muitas repreensões, será tão destruído que não terá mais cura.
2 När de rättfärdige månge äro, så glädes folket; men när den ogudaktige regerar, så suckar folket.
Quando os justos se engrandecem, o povo se alegra; mas quando o perverso domina, o povo geme.
3 Den som vishet älskar, han gläder sin fader; men den som skökor uppehåller, han mister sina ägodelar.
O homem que ama a sabedoria alegra a seu pai; mas o companheiro de prostitutas gasta os bens.
4 En Konung upprätter landet genom rätt; men en girig förderfvar det.
O rei por meio da justiça firma a terra; mas o amigo de subornos a transtorna.
5 Den som smekrar med sin nästa, han utbreder ett nät för hans fötter.
O homem que lisonjeia a seu próximo arma uma rede para seus pés.
6 När en ond syndar, besnärjer han sig sjelf; men en rättfärdig fröjdar sig, och hafver glädje.
Na transgressão do homem mau há uma armadilha; mas o justo se alegra e se enche de alegria.
7 Den rättfärdige känner den fattigas sak; den ogudaktige aktar ingen förnuft.
O justo considera a causa judicial dos pobres; [mas] o perverso não entende [este] conhecimento.
8 De bespottare föra en stad i olycko; men de vise stilla vrede.
Homens zombadores trazem confusão a cidade; mas os sábios desviam a ira.
9 När en vis med en dåra till handel kommer, han vare vred eller glad, så hafver han dock ingen ro.
O homem sábio que disputa no julgamento contra um tolo, mesmo se perturbado ou rindo, não terá descanso.
10 De blodgirige hata den fromma; men de rättfärdige vårda sig om hans själ.
Homens sanguinários odeiam o honesto; mas os corretos procuram o seu bem.
11 En dåre gjuter sin anda allan ut; men en vis man håller tillbaka.
O louco mostra todo o seu ímpeto; mas o sábio o mantém sob controle.
12 En herre, som till lögn lust hafver, hans tjenare äro alle ogudaktige.
O governante que dá atenção a palavras mentirosas, todos os seus servos serão perversos.
13 Fattige och ockrare bo ibland hvarannan; begges deras ögon upplyser Herren.
O pobre e o enganador se encontram: o SENHOR ilumina aos olhos de ambos.
14 En Konung, som de fattiga troliga dömer, hans säte blifver evigliga beståndandes.
O rei que julga aos pobres por meio da verdade, seu trono se firmará para sempre.
15 Ris och straff gifver vishet; men ett barn, som hafver sjelfsvåld, skämmer sina moder.
A vara e a repreensão dão sabedoria; mas o rapaz deixado solto envergonha a sua mãe.
16 Der månge ogudaktige äro, der äro många synder; men de rättfärdige skola se deras fall.
Quando os perversos se multiplicam, multiplicam-se as transgressões; mas os justos verão sua queda.
17 Tukta din son, så skall han vederqvicka dig, och göra dine själ vällust.
Castiga a teu filho, e ele te fará descansar, e dará prazeres à tua alma.
18 När Prophetien ute är, så förskingras folket; men väl är honom, som lagen vid magt håller.
Não havendo visão profética, o povo fica confuso; porém o que guarda a lei, ele é bem-aventurado.
19 En tjenare låter icke näpsa sig med ordom; förty, om han än förstår det, så tager han sig dock intet deraf.
O servo não será corrigido por meio de palavras; porque [ainda que] entenda, mesmo assim ele não responderá [corretamente].
20 Ser du en, som snar är till att tala, det är mera hopp uppå en dåra, än uppå honom.
Viste um homem precipitado em suas palavras? Mais esperança há para um tolo do que para ele.
21 Om en tjenare varder af ungdom kräseliga hållen, så vill han sedan vara en herre.
Aquele que mima a seu servo desde a infância, por fim ele quererá ser [seu] filho.
22 En vredsam man kommer träto åstad, och en harmse man gör många synder.
O homem que se irrita facilmente levanta brigas; e o furioso multiplica as transgressões.
23 Menniskones högfärd skall omstörta henne; men ära skall upphöja den ödmjuka.
A arrogância do homem o abaterá; mas o humilde de espírito obterá honra.
24 Den som med tjufvar del hafver, hörer bannas; och säger icke till, han hatar sitt lif.
Aquele que reparte com o ladrão odeia sua [própria] alma; ele ouve maldições e não [o] denuncia.
25 Den som rädes för menniskom, han kommer på fall; men den som sig förlåter uppå Herran, han varder beskyddad.
O temor do homem arma ciladas; mas o que confia no senhor ficará em segurança.
26 Månge söka ens Förstas ansigte; men hvars och ens dom kommer af Herranom.
Muitos buscam a face do governante; mas o julgamento de cada um [vem] do SENHOR.
27 En orättfärdig man är dem rättfärdigom en styggelse; och den som på en rätt väg är, han är dens ogudaktigas styggelse.
O justos odeiam ao homem perverso; e o injusto odeia aos que andam no caminho correto.
